BVC-besök.

Sa jag att jag bytte BVC efter den förra "incidenten"? Om inte så säger jag det nu. Jag ringde och bytte BVC efter förra gången då vi blev så besvikna. (Typiska 80-talistfasoner det här med att hela tiden kräva sin rätt, inte sant?) Idag var vi i alla fall på nya BVC och jag är jättenöjd! Vi var där i en timme och en kvart och bara det säger ju lite om hur mycket vi pratade. Vi pratade jättemycket om Elsas huvudform eftersom den är yttepytte platt på ena sidan och om att hon kunde börja sitta nu, i bumbo eller barnstol. Vi pratade allra mest om smakportioner, vad vi kunde börja med redan nu, hur vi skulle vänja henne vid smaken av välling och stegvis börja med gluten. Vi kunde också vänja henne så smått vid flaska genom att ge flaska istället för napp (igenstoppad med papper) att sutta på. Att vi kunde göra lite hur vi kände med det där och de nya rekommendationerna att man ska börja med smakisar först vid 6 månaders ålder nu. Hon märkte väl att jag läst på rätt mycket om det där och att jag vet att amning ju är bra, såklart, men att fördelarna också är marginella här i väst och att det inte var någon mening att hålla på och amningsfascista med mig (blev så himla trött på förra BVC:s Ooo:ande och Aaa:nde och "oj vad DUKTIG du är som ammar, ni är så DUKTIGA nu förtiden som ORKAR amma" eh, jag ORKAR väl inte hålla på med tusen flaskor i tid och otid som ersättning innebär?Och så rabblade de alla fördelar som man redan vet med att amma. Snacka om att preaching to the choir, hallå eller.) Så det kändes bra. Vi pratade även om det här kvällsskriket och hon sa att om allt är bra i övrigt så är det bara som barnpsykologerna säger, att barnen BEHÖVER skrika ur sig allt de varit med om under dagen för att bearbeta det och komma till ro inför natten. Hon sa också att vi inte skulle vara för snabba med nappen då utan låta henne skrika. Det kändes skönt att höra.

Och så dagens mått då:

2011-12-31 - 2850 g - 50 cm - 33 cm huvudomfång
2012-01-02 - 2800 g
2012-01-10 - 3210 g
2012-01-17 - 3680 g                 36,5 cm huvudomfång
2012-01-25 - 4060 g - 55 cm - 37 cm huvudomfång 
2012-02-14 - 4800 g - 57 cm - 38,5 cm huvudomfång
2012-03-06 - 5480 g - 60 cm - 40 cm huvudomfång 
2012-03-23 - 5840 g - 61 cm - 40,5 cm huvudomfång
2012-04-12 - 6190 g - 63 cm - 41 cm huvudomfång
2012-04-27 - 6425 g - 64,6 cm - 41,5 cm huvudomfång

Övergav precis mitt nybryggda kaffe till förmån för en tupplur med denna här. Lätt värt. 

Glad fredag! Nu tar jag helg! 

Så lätt så lätt.

Idag gick jag och Elsa till bibblan för att låna ett par böcker jag bokat. Eftersom jag är allergisk mot allt vad metoder heter så lånade jag Lars H Gustafssons Växa - inte lyda. Han är barnläkare och jag tycker att han verkar vara en sympatisk sådan. Boken handlar väl i det stora hela om hur uppfostran är ett ömsesidigt samspel mellan vuxna och barn och att man lär av varandra. Ungefär så. Nu undrar jag bara hur man som förälder ska ha tid att överhuvudtaget läsa böcker? Man får ju inte lov att läsa biblioteksböcker i badet...

Jag lånade också en bok som jag länge velat köpa men som jag tycker är ganska dyr och därför passade på att låna istället. Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 - om genusfällor och genuskrux i vardagen av Kristina Henkel och Marie Tomicic. När jag berättade detta för någon i vår direkta närhet sa denna någon att "bara ni inte börjar kalla Elsa för hen!"

Suck.

Då tar vi det en gång till:

"Hen" är ett könsneutralt pronomen som man kan använda (om man vill) om man inte vet vilket kön någon som man talar eller skriver om, exempelvis. Man kan även använda hen i skrivelser när man talar om personer vars kön är obestämt, okänt eller ointressant, istället för att skriva "hon eller han". Man måste inte, men man kan. I sverige finns två kön, hon och han, men det finns också ett antal olika tillfällen då man inte vet vilket kön någon har och därför kan det vara användbart med ett könsneutralt pronomen i vissa situationer. Jag har bytt blöja på Elsa alldeles för många gånger för att gå miste om vilket kön hon tillhör.

Tillåt mig måla upp ett mycket enkelt exempel då "hen" kan vara användbart:

Jag och Elsa går på stan och träffar på en okänd människa som uppmärksammar Elsa. Elsa har exempelvis de här kläderna på sig, som hon hade idag:

Konversationen lyder som följer:
- Åh, vilket gulligt barn. Vad heter hen?
- Hon heter Elsa! Svarar jag.

Simple as that.

Slutdiskuterat.

Nämnde jag förresten någon gång om att jag skrev ett tre A4-sidor långt klagobrev angående det dåliga bemötandet vi fick på barnmedicinska kliniken? Förutom att chefen för kliniken ringde upp och bad så hemskt mycket om ursäkt och sa att hon skulle ha enskilda samtal med de berörda samt gruppsamtal om bemötande, hee hee, så fick jag igår mail från den biträdande chefen. Han såg mycket allvarligt på detta och bjöd in oss till diskussion. Jag vet ännu inte om jag har någon lust att komma och diskutera det där. Vi har lagt det bakom oss, kan man säga. Men jag tycker det är roligt. Jag är bäst på sakliga men skarpa klagobrev formulerade på min allra bästa översittarakademiska, så säg till om ni behöver hjälp med något! (Tror det kallas"Rättshaverist".) Hoho!

Like a boss. 

Om någon undrar varför alla bilder är så tråkiga och oredigerade nu så beror det på att min bästa kamera-app nu tackat för sig. den processar i nuläget sju bilder. Teknik alltså...

Rutiner.

I detta hushållet är det bebisen som sätter reglerna och hon är visst mer för rutiner än vad jag visste. Har tidigare sagt att det inte finns några rutiner i hennes små lurer som hon tar under dagen, men när jag skypeade med mamma i 45 minuter visade hon tydligt att det var något som var fel. Det var ju tiden som hon brukar sova på, men eftersom vi sov till tio idag så tänkte jag att det inte var så noga. Jag la på med mamma och la henne i sängen, hon visade tydligt att det inte var mat hon ville ha och det dröjde inte ens tio sekunder innan hon slocknade:

Tack!

För ett tag sedan skickade vi iväg tackkort till dom som på ett eller annat sätt uppvaktat Elsa i samband med hennes födelse. Nu får ni som grattat, och peppat och hejjat på oss på www ta del av detta kort. TACK!

Linslus.

Jo men det kan man väl inte tro? Att jag är en riktig linslus? Jag älskar för det mesta att vara med bild. Jomen. Tyvärr är det också oftast jag som håller i kameran så att säga va. Jag har gnällt på Martin flera gånger om att han aldrig tar fina bilder på mig och Elsa men det hjälper liksom inte. Jag har till och med bett honom flera gånger om att maila över bilderna på mig och vagnen i olika miljöer som han faktiskt har tagit så att jag kan lägga ut dom här, men det kommer aldrig några bilder... Men så i helgen skulle han instagramma en bild på Elsa när hon var så sjuuukt söt i min famn, och så blev det så här, så fel men ändå så rätt, vad vi skulle kalla ett kodak-moment. Ingen "gillade" förutom jag:

(Ja, man får skratta.) 

Imorse när jag kollade Instagram hade han fått den här betydligt mer smickrande bilden på na, underbara vackra unge: 

(En sådan Elvie-look-a-like dessutom!) 

Och så idag, i parken, bad jag en kompis ta ett kort på oss tillsammans once and for all. Titta vad fina vi är, hon och jag:

Jag vet. Det blev ingen ordning i det här inlägget, men det blev i alla fall ett par bilder. 

Badarbaby!

Det är verkligen mer än läggdags nu så jag kör bara en kort resumé av dagens babysim.

Vi fick ju chans att gå dit och prova att vara ensamma i poolen med en instruktör för att se om Elsa kunde lära sig att digga vattnet lite mer. (Ja, vi kommer att bli de där jobbiga och krävande föräldrarna.) Vi gav oss den på att hon skulle gilla det nu och bestämde oss för att vara överpositiva hela vägen ner i vattnet och upp igen.

I början var hon lite reserverad och det var nära till gråt vid ett par tillfällen men efter en stund slappnade hon av mer och mer och till sist blev hon riktigt kaxig. "Simmade" runt och bestämde riktningen och vände sig från mage till rygg och tillbaka. Mycket roligt. Så roligt att vi nästan inte ville gå upp. När vi kom hem och skulle bada av oss kloret tänkte vi att vi nog pushade gränsen lite väl mycket men döm om vår förvåning när Elsa innan både mat och vila efter första badet (bor ju bara tre minuter från simbassängen) satt och lekte glatt med en badanka i badkaret! Yey! Måtte detta vara en ny trend och hålla i sig nu.

Projekt helg.

Vi har ett mycket, mycket snuskigt badrum. En mycket snuskig toalett också förresten men badrummet tar nog priset. Faktum är att vi inte har städat badrummet ordentligt sedan vi flyttade in (golvet syftar jag på då, det andra har jag/vi städat såklart). Men golvet är en historia för sig. Det ligger damm i kanterna som tillsammans med badrumsfukten har bildat en jämngrå hinna. Någon har dragit ett sträck i hinnan till vänster om toaletten så man riktigt kan se hur snuskigt det är. Det har liksom inte blivit gjort för jag var gravid med foglossning och sedan har jag haft ett barn att passa på och sådana aktiviteter verkar inte ligga för Martin. Hrm. Så idag ska jag skura badrummet (och kanske toalett nr.2) från topp till tå. Man ska kunna slicka på golvet och det ska smaka jordgubb så rent ska det vara. Typ. Klara, färdiga, gå!

Martin läser godnattsaga för Elsa igårkväll. 

Träning.

Jag hatar verkligen att träna. Alltså jag haaaatar verkligen att träna. Jag har aldrig gjort det. Sedan jag var femton och upptäckte att jag var smal av naturen har mitt motto varit "Varför anstränga sig i onödan?" Sedan fyllde jag 25 och det gick utför. Eller, det gick utför redan när jag träffade skräpmats-Martin vars metabolism är snabbare än någon annans och därför märks inte minsta spår av varken Coca-Cola eller pizza på den långa smala kroppen, men det märks på mig kan jag säga. Sedan blev det hormonsputor och tycka-synd-om-ät och sedan blev jag gravid och tänkte att jag ändå skulle bli tjock och sedan  födde jag barn och nu är nu. Och vad jag hatar än mer än att träna är att läsa om träning. Så trååååååååkigt. Ändå tänker jag nu berätta att jag var på spinning igår. Tränade första gången på ett och ett halvt år. Träning. Spinning. Detta självplågeri. Detta lidande! Jag kan säga att jag hellre föde barn tio gånger om (ja! Ge mig!) än att gå på spinnning/träna över huvud taget igen. Men jag gjorde det. Och jag överlevde (om än med nöd och näppe). Och inatt kunde jag inte sova för det kröp i hela kroppen. Minns känslan från andra gånger jag tränat. Hemskt. Som om blodet rusar till alla bortglömda muskler för att väcka dem till liv. Vidrig känsla. Förstår inte varför folk frivilligt (och gärna) utsätter sig för detta hemska. Men har man femton kilo kvar till matchvikt så har man. Och därför får jag fortsätta spinna.

Vad jag hatar mer än att läsa om träning är att läsa om folks olika dieter, så därför tänkte jag bara passa på att i förbifarten berätta att jag infört nolltolerans mot socker (för mig själv då) för att försöka vänja mig av med mitt sockerberoende.

Vem behöver egentligen socker när man har denna söta:

Ps. Elsa sa precis "mamma" klart och tydligt, och även om jag vet att det inte var med mening så var det så jävla häftigt! Vilket pirr i hela kroppen! Hoho! 

Babybajssim.

Det här med babysimmet. Elsa gillade det ju inte första gången vi var där och efter det försökte vi vänja henne vid vatten genom att bada badkar varje/varannan dag, men hon hatade det mer och mer för varje gång. Så då kom vi fram till att det är ju för hennes skull vi gör det och inte för våran och om hon hatade det så mycket kändes det inte schysst. Så vi ville avboka. Jag ringde och den trevliga och förstående tjejen sa att det förmodligen var lugnt och det var ju inget roligt för varken oss eller Elsa om hon var så ledsen och att vi antagligen bara skulle behöva betala en avanmälningsavgift på 300 samt betala för den gången vi hade varit där, hon skulle bara prata med sina kollegor först för hon fick inte bestämma sådant själv. Sedan ringde hon upp dagen efter och sa att hon pratat med sin chef aka ägaren till företaget som sa att det gick absolut inte att avanmäla efter bara en gång, då är det ju som (citat) "att säga till barnet att vattnet ÄR farligt!" Tillåt mig att gapskratta. Skulle en tremånaders bebis ha förmågan att tänka så långt? "Hmm, vad hände med babysimmet vi började på? Vi var ju bara där en gång av nio, det måste betyda att vatten är farligt!" ELLER så är det bara något som hände en gång, som att gå till badhuset en gång, exempelvis. Jäkla rikspuckon. Nåväl. Efter mycket om och men slutade det med att vi i alla fall absolut icke fick avanmäla oss. Vad är grejen med sådana företag? Varför är de så jäkla oserviceminded? Alla företag jag jobbat på så har service varit a och o och kunden har alltid rätt. Men inte på sådana här företag. Det är alltså Aquababy Trampoolin Babysim & Simskolor vi talar om. Till saken hör att vi ju fick en restplats och om man anmäler sig på internet så står det ju att man inte har rätt att avanmäla sig men nu ringde de ju upp och frågade om vi ville ha den platsen och vi sa ja. Hon sa att hon skulle skicka ett bekräftelsemail på en gång men det kom aldrig något bekräftelsemail. När vi sedan pratade med dem i förrgår sa de att det här minsann stod i bekräftelsemailet (som vi inte hade fått, varpå hon skickade det då) så nu undrar jag om det är någon som är kunnig på sånt här:
1. Måste man inte informera om att man inte har rätt att avanmäla sig på telefon då?
2. Kan man hänvisa till ett mail som vi inte fått?
3. Kan man säga att "det står i mailet" om det handlar om ett mail som inte vi valt att få, eftersom de sa "vi skickar det"?
Så nu måste vi gå på det jäkla babysimmet vare sig vi vill eller ej.

Om jag hade pengar.

Snarare om jag hade orken.

Om jag hade ork hade jag skrivit och berättat om vår superfantastilastiska dag som jag och Elsa hade igår. Kanske den bästa dagen någonsin tillsammans. Hon bara skrattade och skrattade som aldrig förr (bokstavligt talat dårå). Sen slutade den så fel för jag var så glad och sådär nykär i Martin som man blir av våren och en solig unge så jag ville att allt skulle vara på topp även när han kom hem och allt brakade samman i samband med mitt försök att få henne att vila på seneftermiddagen (för att bibehålla solskenet dårå) och sen var det bara gråt och tannagnisslan och han fick bara träffa kink-Elsa. Hoppsan då. Så kan det gå. Men nu har jag inte ork för Elsa sover hela natten men det är ju inte som att man själv går och lägger sig klockan 19.30 bara för att hon gör det. Sen vaknar hon (och jag ingår i det då va) 05.30 för ett mål mat, 06.30 av Martins väckarklocka samt 07.30 av att Martin återlämnar henne till sängen, dvs mig. Och då är det verkligen inte tal om att sova något mer enligt Elsa! Så man kan säga att jag har mer eller MINDRE sammanhängande sömn från 23.00 (om man skulle ha råkat somna då vilket man ju bara gör vid särskilt utmattade tillfällen, exempelvis igårkväll) till 07.30. Den är i alla fall sammanhängande i 6,5 h förutom de gångerna man vaknar för att peta in nappen. Så ork är ju ingenting jag kan säga att jag har! Nåväl, det om det. Nu ringde de och sa att vi inte fick avboka babysimmet (har inte funkat att vänja Elsa vid vatten i badkaret, hon hatar det) och jag blev på jättejättedåligt humör.

Ajöken!

Hur en jädrans gnällig mamma får en jädrans gnällig bebis att vila middag. 

Magi.

Hallå där!

Tänkte bara passa på att klargöra ett par saker så att det inte uppstår någon slags förvirring:

1. Jag vet hur man använder "de" och "dem". Det är bara det att jag inte gillar hur "dem" ser ut, rent estetiskt. Tycker nämligen det blir felanvänt för ofta och förknippar det därför med fel. Använder hellre "dom" när jag skriver talspråk, exempelvis i bloggen.

2. Jag vet att man enligt äldre skrivregler inte får börja en mening med "och" eller skriva "och" direkt efter ett kommatecken, men jag gör det ofta och gärna. Dessutom får man göra det nuförtiden.

Besvärjelse

Uuä. har tittat på Född 2010 på Svtplay och det är ju alltid för jäkla fint när någon föds och så vidare. Och nu sitter jag här och lipar för jag har letat upp och läst texten till signaturmelodin. Så fin. Besvärjelse av Oscar Danielsson:

Du kommer resa dig och gå, du kommer lära dig mitt namn

Det kommer tidvis att bli svårt, det blir kallt och åskan kommer gå
Men jag ska gnugga dig varm, jag ska viska ditt namn
du ska somna i min famn
Vi kommer älska dig då

Och det kommer att bli tjat, och vi kommer säga nej
Du kommer smälla i dörrar och skrika: ”jag hatar dig”
Det blir många hårda ord när du sätter oss på prov
för att se om vi står kvar
Vi kommer älska dig då

Och så kommer det en dag, när någon sliter ditt hjärta itu
Du gråter på ditt rum, och vi undrar: vad gör vi nu?
För den tröst som vi vill ge, den vill du inte ha
Du kommer vända dig bort, du kommer be oss att gå
Och vi, vi kommer älska dig då

Du växer och blir stor, och en dag är du längre än jag
Hittar nån annanstans att bo, det är tyst, ditt rum står tomt
Vi ställer in nåt gamalt skräp, och blir sittande en stund
och tänker tillbaks
Vi kommer älska dig då

Men det kommer alltid finnas de, som vill sätta dig plats
Och de som vill tala om att du är ingenting värd
Men då minns du vad vi sagt, och du vet att de har fel
Du kommer inte höra på
Du kommer vända dig och gå

Och vi ska följa dina spår, vi vill veta vad du gör och hur det går
Och sen efter några år, sitter vi barnvakt så ofta vi får
Och vi är stolta, kan du tro, stolta som få
när vi ser dig med de små
Vi kommer älska dig då

Och så en mörk och kulen höst, när din far är gammal och mor är trött
Då tar du dig tid, kommer över nån söndag med en flaska vin
Du gör vinter i vår trädgård, medan vi sitter och ser på
och sen äter vi en bit
Vi kommer älska dig då

Jag lägger handen mot din kind
Mina läppar mot din panna
Och jag viskar några ord som du inte kan förstå
Men som ska skydda dig ändå

Som en liten dröm i sin nya pyllejamalas (i strl 68!) tidigare ikväll. Allt glömt och förlåtet.

Nu MÅSTE jag gå och lägga mig!

Formsvacka.

Nej, det är inte bara guld och gröna skogar här hemma, även om man kan tro det. Idag har jag och Elsa haft en tillfällig formsvacka. Ingenting har dugit åt lilldamen och jag skyller det på de annalkande tänderna. Inte ens bärsjalen utan det har varit idel gnäll tills hon somnat. Pust och stön och stånk. Så när hela förmiddagen gått och jag kom på att jag glömt/inte hunnit käka frukost och hade blivit akuthungrig och skulle sätta mig ner för att hetsäta cornflakes så var dom slut. Och brödet också. Så jag fick koka gröt. Kul. NOT. Sen när jag äntligen hade klätt på både bebis och mig själv och hon var alldeles för trött för att somna så tänkte jag ta till ett säkert kort - promenad. Men jag velade mellan sjal och vagn för länge så Elsa skrek i högan sky och jag valde efter mycket om och men vagn för då kan jag gå längre och så kommer vi äntligen utanför dörren och så funkar inte hissjäveln! Vid det här laget höll jag på att bryta ihop men höll ihop för Elsas skull och gick in och bytte till sjal. Efter det skickade jag två sms till Martin om att jag sa upp mig och att han kunde hälsa sina kollegor att på måndag stannar han hemma och jag kommer istället. Sedan ringde jag mitt jobb och sa att jag vill börja jobba igen och under samtalet kom jag på att det kan jag ju inte alls göra för
1. Jag har inte pratat med Martin om det och
2. Jag kan ju inte börja jobba så länge ammar.
Så det var ju ingen bra idé alls sa jag och så sa jag tack för mig och att jag återkommer till sommaren/hösten. Haha! Efter det hade jag och Elsa en trevlig pratstund på golvet. Hon i babysittern och jag sittandes bredvid med en kopp kaffe. Det var kul och jag fick henne att skratta tills jag blev avbruten av en Tradera-auktion på mobilen och hennes humör växlade på en sekund och hennes ögon blev svarta och hon skällde ut mig rakt upp och ner. Jag skojar inte, hon stirrade mig i ögonen, knöt nävarna och skrek flera höga skrik. Herrejestanes, jag blev nästan lite rädd, bruden har ett sjujäkla humör, så då var det bara i med henne i sjalen och här sover hon nu. I helgen skulle vi egentligen åkt till Växjö och Elsas farmor och farfar men det var banarbete så det skulle ta fyra timmar och hälften med buss. Nejtack, sa vi till det. Trist tycker jag så nu vet jag inte vad vi ska göra istället, förmodligen njuta av familjelivet i hemmets lugna vrå.

Såhär purken kan man se ut på morgonkvisten när inget annat duger

än att sitta framåtvänd i mammas knä framför datorn och titta på

Alfons Åberg på Svtplay. 

Dagens BVC

Alla som känner mig vet att jag är något av en tidsfascist. Det har förvisso blivit svårt att upprätthålla nu med bebis, men jag anstränger mig verkligen för att inte bli alltför sen eller helt enkelt att komma i tid. Idag rusade jag från en fika med en kompis, hann inte dricka upp kaffet för att komma i tid till BVC. Lustigt nog hade jag och kompisen (som går till samma BVC-tant) tidigare pratat om hur man aldrig får komma in i tid där utan alltid vänta. Detta är något jag tidigare inte fäst någon större vikt vid men jag har ju tänkt på det. Och stört mig. Lite. men jag har ju också vetat att just det BVC-et är ganska hårt belastat och haft överseende. Men så idag när jag kom dit prick 15.00 (som för mig är lite sent, jag vill gärna vara någonstans lite innan) möts jag av vår BVC-tant och kvinnan som numera alltid hänger med henne (går väl bredvid antar jag) och följande utspelar sig:

BVC-tant (i förbifarten): "Hej! Är det OK om vi bara tar en kopp kaffe? Du kan sätta dig ner här lite och ta igen dig!"

Jag: "..." För de hade redan sprungit förbi och jag tänkte att de tar väl med sig kaffe då.

Till saken hör att jag hatar att sitta i väntrummet där (som ni vet) bland massa sjuka ungar och dessutom var det varmt och kvavt och Elsa blev varm i sjalen och ute hade precis solen kikat fram och eftersom de inte kom tillbaka(!) tänkte jag att jag går väl ut och väntar då eftersom Elsa blir så varm. Elsa var redan mycket trött eftersom vi har varit borta hela dagen och hon har "lekt" med en kompis och fått massa intryck och så var hon varm och säkert lite hungrig så förutsättningarna var ju inte de bästa precis. Men jag står i alla fall utanför och fipplar lite med mobilen och tycker mig ha koll på om de går förbi där inne på väg tillbaka till deras rum, dessutom tycker jag mig se dem genom ett fönster. Eftersom de (som jag ser genom fönstret) aldrig reser sig upp för att gå tillbaka går jag in igen för jag tänker att jag har missat dem. Knackar på dörren för säkerhets skull men ingen öppnar. Vid det här laget har det gått tio minuter. Då kommer en annan BVC-tant till sitt rum så jag säger: "Ursäkta men jag skulle vara hos blablabla klockan tre men då skulle hon gå och dricka kaffe så om inte hon kommer nu så går jag hem!" Så hon gick och sa till så kom min BVC-tant och hon den andra till slut. Jag blir så upprörd av sånt här för jag tycker det är så respektlöst så jag var nära till gråt men de sa att de hade så mycket och jag sa att jag hade sprungit från mitt kaffe för att hinna i tid och så var det med det. För jäkla dåligt. Imorgon är det jag som ringer och byter BVC. Så det så.

Jag var varm och svettig och stressad och Elsa var varm och kände väl av att jag inte var på mitt bästa humör så hon bröt ihop och alla mätningar utfördes på en gråtande Elsa. Till slut lugnade hon sig (och jag) och hon charmade dem och de sa att hon kunde saker som man skulle kunna först vid tio månader och såna grejer (bland annat ta en kloss och titta på den och byta mellan händerna, det gjorde hon inte riktigt men hon tog den med en hand och höll den med bägge händerna och smakade på den i alla fall) och pfft, det sa de väl bara för att fjäska för jag var så sur, "Vad har HON för gener?!" (Ja, inte DINA i alla fall, som Martin sa när jag berättade för honom sedan:) Nåväl. Här är dagens mått:

2011-12-31 - 2850 g - 50 cm - 33 cm huvudomfång2012-01-02 - 2800 g2012-01-10 - 3210 g2012-01-17 - 3680 g                 36,5 cm huvudomfång2012-01-25 - 4060 g - 55 cm - 37 cm huvudomfång 2012-02-14 - 4800 g - 57 cm - 38,5 cm huvudomfång2012-03-06 - 5480 g - 60 cm - 40 cm huvudomfång 2012-03-23 - 5840 g - 61 cm - 40,5 cm huvudomfång
2012-04-12 - 6190 g - 63 cm - 41 cm huvudomfång

Sömnis på väg. Aldrig får man sova. 

Älsk!

Älskälskälskälsk!

Åh, här sitter vi i soffan och jag har moffat i mig en hel Kvibille Gräddädel med bara fingrarna (bästa osten och absolut förbjuden att äta som gravid) samtidigt som jag läser mina kursares uppsatser som jag aldrig hann färdigt med (intellektuell stimulans tack) eftersom jag råkade föda barn mitt i alltihopa och bara måste skriva ett inlägg till om hur underbart det är att varje gång jag smyger in i sovrummet så doftar det av sommaräng som om de renbäddade lakanen hängt ute en sommarkväll och torkat men det allraallraallraallraaaaaaaaallraaaaaaaaa bästa av ALLT är att det ligger en liten bebis där mitt i allt det stora och snusar och sover och hon är VÅRAN! Ljuvligt är det! Ljuvligt är ordet!

Elsa klockan 19.17 onsdagen den 11 april 2011.

Att älska.

Jag brukar ju aldrig länka till stora bloggar om det inte är någon världsnyhet eller någon som säger något politiskt som jag inte hade kunnat formulera bättre själv, men så idag så skrev UnderbaraClara om att hennes morfar har gått bort och så sedan skrev hon ett inlägg om att älska som var så fint och sant att både jag och Martin tog till lipen och det inlägget kan du läsa här. Jag har aldrig tänkt på det på det viset men det är ju precis så det är!

Det är verkligen en stor och viktig uppgift den att älska dem som kommer efter oss.

Babysim!

Puh, nu sitter vi utmattade i soffan och Elsa ligger sedan länge däckad i sovrummet. Hon sover som en liten stock den lilla. Inte konstigt alls efter kvällens upplevelse: Babysim!

Lyckligt ovetande om vad som komma skall. 

Elsa ger babysim två nappar av fem möjliga. Antagligen var det mer stressfyllt för föräldrarna än för dottern men hon undrade nog vad tusan det där skulle vara bra för. Kan säga som så att vi nog behöver bada henne oftare än en gång varannan vecka för att hon ska uppskatta att bada bassäng, så, dagens hemläxa till päronen: Bada badkar med Elsa minst varannan dag för att vänja henne vid vatten så att hon kan uppskatta stunderna på babysimmet mer.

Nåväl, det gick ändå förhållandevis bra. Över förväntan till och med. I början tyckte hon det var helt OK, men ju längre tiden gick desto kinkigare blev det. Då får man ha i åtanke att detta var mitt i Elsas egentliga läggtid . Så vi parerade in sömn och mat så gott vi kunde så att Elsa skulle vara vid någorlunda god vigör klockan 18.30 på kvällen. Bra jobbat, päronen! Jag var väldigt lyhörd på hennes signaler och efter en stund ville hon bara sitta tätt i famnen på mig och efter ytterligare en stund kom skriken då och då och hennes underläpp började darra, antagligen hade hon spänt sig så mycket att hon frös. Så då gick vi upp, nuff's'nuff sa vi och nöjde oss med de femton-tjugo minuter i vattnet som det blev. Tror det är viktigt att vi tar det i hennes takt och så som hon vill ha det.

Badflicka!

Men det allra, allra bästa och finaste av allt var att Elsa hela tiden hade stenkoll på Martin som stod vid kanten! Var vi än var i bassängen hade hon ögonen på honom! Åh, det var så fint så jag kolade vippen en smula.

Sen kom den riktigt jobbiga biten och det är ju duscha-torka-klä på-gå hem-biten och efter att ha konstaterat att det INTE gick att duscha med Elsa i famnen och samtidigt ställa in värme och hantera en skrikande bebis så klädde vi helt enkelt på oss fort som tusan och gick de tre minutrarna hem genom parken för att bada hemma. Promenaderna dit och hem var för övrigt hur mysiga som helst med Elsa i sjalen tittandes förundrat med sina stora grönblåa ögon på allt samtidigt som ett stilla vårregn droppade på oss. Fint var det. Väl hemma blev det ju bad igen för att skölja bort allt klor och det gick väl inte så bra direkt men vad som brukar vara än värre är stunden efter bad, då brakar vanligtvis helvetet lös, men så idag fick vi en jättejättemysig stund hela familjen och Elsa var nöjd och glad(!) i handduken och myste loss riktigt ordentligt innan läggdags - lyckat!

Nu sover hon som sagt som en stock i sovrummet. Stackarn har väl en hel del att bearbeta inatt så vi får se om det blir orolig sömn eller om hon fortsätter sova lika tungt som hon gör nu.

Allt gott!

Reclaim the kvälls.

I ungefär två veckor nu (eller är det tre?) har Elsa gått och lagt sig vid halv åtta åtta. Kvällarna är alltså åter våra och det är så jädrans gött. Det är visserligen mysigt med en liten bebis som ligger och jollrar och slumrar om vartannat mellan oss i soffan också men då ligger ju vårt fulla fokus hela tiden på henne OCKSÅ. Man är liksom på två ställen i tanken hela tiden. Nu är det mer "egentid" även om vi ju då och då springer in för att titta till henne nu också, såklart.

Hade någon slags ambition om att lägga in de ungefär 3000 (skojar inte) mobilbilderna på dator+hårddisk och sortera lite och välja ut till utskrift men det är ett sånt jäkla projekt att plocka fram hårddisken och så får jag alltid lite separationsångest när jag ska deletea bilder någonstans ifrån trots att bilderna då finns både på datorn och den bärbara hårddisken. Nåväl. Jag har ingen inspiration till det. Ej heller till att färga håret som jag har "försökt" göra i någon vecka nu. Jag är väl trött efter en bra men intensiv påskhelg antar jag.

I torsdags hade jag (vi, den officiella orsaken var ju Elsas ankomst till världen) finbesök av Linn, en kompis från folkhögskoletiden. Oj, vi har alltså snart känt varandra i tio år snart! Åtta för att vara exakt. Det är så mysigt med sådana vänner som man inte behöver höras med särskilt ofta, ibland hörs man mer intensivt och ibland inte på ett halvår, men när man väl ses är det som att man sågs senast igår och dagens innan dess och dagen innan dess och så vidare! Hon sov över till i fredags och vi hade även en väldigt mysig förmiddag tillsammans allihop innan hon åkte hem igen.

I lördags på påskafton hade vi påskmiddag/fest här. Vi var 18 personer inklusive barn och jag var väl inte så pigg på den tanken först men det artade sig till en riktigt, riktigt fin och bra eftermiddag/kväll. Folket kom redan klockan 16.00 för att tillsammans måla ägg och ställa i ordning maten (knytis) och det var sannerligen en fin syn med så många samlade runt vardagsrumsbordet i soffa och på golv och alla lika engagerade i sitt äggmålande! Sedan käkade vi middag och Elsa gick och la sig halv åtta och vaknade inte en enda gång trots musik, sorl, springande på toaletten som ligger precis utanför sovrumsdörren, dansspel på playstationet och vårt ihärdiga "tilltittande". Skönt, då vet vi att det fungerar alldeles utmärkt det också. Sedan gick de flesta hem vid 23.00 utom ett par med barn (som sov) som stannade kvar och tjötade och så kom grannarna tillbaka vid ett och helt plötsligt var klockan tjugo i två när de gick och vi gick och lade oss.

Igår gjorde vi precis ingenting förutom att gå en promenad i solen, dricka en kaffe på Arbetets ära och vårda varandra.

Påskdagen 2012. 

Jag älskar dom! Min fina lilla underbara familj!

Idag kom Martins syster på ett spontanbesök och vi gick en promenix i rusket och sedan myste vi hemma. Det var superfint och jag skulle såklart tagit ett kort (eller flera) på faster med barn men det glömde jag helt bort vilket kanske hänger ihop med tankarna som växer mer och mer om att lägga ifrån mig tekniken och njuta av varat. Att vara närvarande i stunden och skapa fina minnen istället för att frenetiskt dokumentera allt till framtiden utan att fästa någon vikt vid nuet, hänger ni med? Det är så lätt att kolla facebook på mobilen när man ammar eller fota när man leker istället för att bara vara, där och då, och jag gillar det inte. Måste koppla bort eller koppla ner, varför jag föreslog en teknikfri dag för Martin då vi bara umgås och är med varandra på "riktigt" istället för att sitta i varsitt hörn i soffan (som förvisso är sjukt mysigt det också och som vi båda verkligen gillar). Vi får se hur det blir med det där, men jag tänker mycket på det där eftersom den här tiden är så flyktig och snart förbi och det gäller att njuta och suga ut allt man kan ur varenda sekund!

Glad påsk!

Lilla familjen sänder en påskhälsning från morgonens påskäggsjakt (klicka på bilderna för att se dem större):

Påskharen hade under natten varit och lämnat en karta...

...Pappa var tvungen att fråga om hjälp på vägen...

...Men till slut hittade de Elsas stora fina påskägg i plåt!

Men var var pappas?

I skafferiet!

Eftersom Elsa fyller år på nyår (en vecka efter julafton) har vi bestämt att ta

tillfället i akt de gånger vi kan att ge henne presenter, påskafton en gång exempelvis!

En bitring! Precis vad som behövs! 

Elsa fattade grejen diekt!

Och pappan fick ett fint örngott av Elsa!

Elsa briljerade med lite nacklyft och var mycket glad!

Så här trött blir man efter påskäggsjakt och nackträning! 

GLAD PÅSK! 

(Och utanför snöar det.)

Skärtorsdag och långfredag.

Livet med Elsa. 

Besök.

Förberedelser.

Mamma!

Innan jag skriver något annat vill jag bara meddela: ELSA SOV HELA NATTEN INATT! 10,5 h! Från 20.00 till 06.30! Och hon hade säkert sovit längre om det inte hade varit för Martins snoozerier!

Igår var mamma här och hälsade på. Innan hade jag räknat ut att gångerna de (mamma och pappa) varit och hälsat på mig i Malmö borde vara lika många som födelsedagarna jag fyllt år sedan jag flyttade hemifrån. Alltså åtta. Med reservation för att det någon eller några vintrar varit för snöigt för att köra eller att jag inte haft lust att fira. Så kanske sex, sju gånger? De kom ju till martins 30-årsdag också. De har förvisso varit i Skåne och hälsat på och sovit över massvis av gånger men då har vi alltid varit hos min bror och hans familj, eftersom dom bor i hus. Nu borde ju dock vår 110 m2 stora lya kunna konkurrera om uppmärksamheten kan man tycka. Ytan som vi umgås på hos dom borde vara lika stor som "umgängesytan" här? Nåväl, mina föräldrar har även lånat min lägenhet ett par gånger medan vi varit utomlands och haft storstadsweekend. Men nu var alltså mamma här ett par timmar och jag fick ha henne för mig själv! Mysigt! För även om vi ses till högtider så innebär det ju att man också träffar en tio tolv andra personer som man inte träffat på länge, alltså - ingen quality time!

- Nu vaknar lillgrisen, slut på meddelande! -

Jag önskar att mamma och pappa vill komma hit oftare i framtiden för att bara vara med mig, Martin och Elsa. Så det så!

Jag och mamma!

Elsa och mormor! 

(Just det här betyder så mycket för mig eftersom jag aldrig hann träffa min mormor!)

Elsa och djuren. 

Glad påsk önskar vi!

Ett år sedan.

För exakt ett år sedan idag, lördagen den 2 april 2011, stannade vi bilen på en rastplats på hallandsåsen på väg upp till halland för att fira min brorsdotters 1-årsdag, och tog den första sprutan i den behandling som nio månader senare skulle komma att resultera i Elsa. 100 IE Puregon. Jag minns till och med vad jag hade på mig, kanske för att vi filmade det? En svart trekvartsärmad tröja och en svart plisserad kjol med vita prickar. Till det mina älskade Clarks och lockigt hår. Vi var hoppfulla och glada. Inte som första gången då vi var rädda och nervösa.

Den här gången skulle det gå!

Den 14 april låg vi nedslagna i soffan efter äggplocket. 2 ägg. Uselt resultat. Nu skulle det gå åt helvete. Efter följde två dagar av hopp och förtvivlan. Bägge äggen var befruktade dagen därpå och ännu en dag senare fick vi tillbaka det ägg som bäst klarat urvalsprocessen - ett prima femcelligt ägg - det andra slängdes. Ägget vi fick tillbaka var dock inte topklassat den här gången.

Fem celler och en aning fragmenterat. 

Martin hade tenta den lördagen men jag tyckte det kändes viktigt att han följde med på återföringen så han lät bli att gå på den. Jag kände mig en smula nedslagen när vi gick därifrån, men ändå hoppfull. Martin var säker på att den här gången var våran gång. Solen lös.

Den 26 april tjyvtestade vi. Det blev ett plus på stickan! GRAVID! Vi grät och skrattade om vartannat och var så lyckliga. Trots det hade jag en gnagande oro i bakhuvudet, det kändes som att detta var för bra för att vara sant.

Dagen efter, den 27:e, fick jag min oro bekräftad. Blodprovet på RMC visade på för låg HCG-nivå för att räknas som gravid. Jag hade 41 och gränsen låg på 50. Vi slogs ned från våra höga hästar. Två helvetesdagar följde innan vi tog nytt blodprov på RMC den 29:e. Innan vi ringde för att få veta resultatet yttrade Martin de första (och enda) pessimistiska orden under den resan: "Vi får ställa in oss på att det inte är något."

Hans förvånade "NÄHÄ?!" och tårar i telefonen med RMC är något av det bästa jag varit med om i mitt liv. HCG-nivån hade mer än fördubblats på två dagar. Jag var gravid! Vi blev beordrade att gå ut och dricka ett glas skumpa den kvällen. Vi fick veta att det skulle bli det sista på nio månader och att det absolut inte spelade någon roll just då, så det gjorde vi!

Jag tänker på det ofta, den där IVF-resan. Hur tacksam jag är. Och lycklig. Och jag tänker på det alldeles särskilt mycket nu i dagarna. När det är ett år sedan allt började. Allt med Elsa.

Och här sitter vi nu. Med en underbar liten dotter som inatt sov mellan 20.00 och 06.00. Hur fantastiskt är inte det?! Det kan ju tyckas lugnt och fridfullt men ändå springer vi i skytteltrafik mellan sovrummet och tevesoffan, jag och Martin. Trots att vi har alla möjliga försäkringar om att hon mår bra och sover gott där inne, så kan vi bara inte låta bli att kolla en gång extra. Och en gång till. Och en till. Och så vidare.

Och så är jag ju så sentimental. Kan inte ha på mig de prickiga strumpor jag bar när jag födde Elsa eftersom jag är rädd att något ska hända med dem. Eller raggsockorna. Och så åt jag Dajm för ett tag sedan för första gången sedan Elsa föddes. Det var som att slängas tillbaka till förlossningssalen. Dajm var nämligen det sista jag åt innan hon föddes. Vi hade köpt en massa choklad som vi tryckte i oss. Och så var det den där dajmen. Jag åt bara en halv sån där dubbeldajmsbit för sedan blev det action. Och jag tyckte det var så jäkla störigt efteråt att jag inte hade ätit upp den där dajmen för det var typ det godaste jag hade ätit, där och då. Dajm kommer för alltid att påminna mig om den där vinternatten då Elsa föddes. Och så imorse fick jag det här MMS:et av Martin:

Titta vad jag hittade i min väska! 

DEN Dajmen! Jag ska spara den och rama in den, banne mig!

Helgen.

Fredag.

Det nya livet. Fredagar framför teven med Cola och godis och så står det en babymonitor där. För jäkla fint. Just det, har glömt att berätta om Elsas nya kvällsrutiner. Sover mellan 20.00-04.00 för ett litet nattamål och sover sedan till det är dags att vakna. Otroligt fint det. 

Lördag.

Varje morgon bör starta med högläsning ur bok. Särskilt den om alfabetet. Återigen är X en klar favorit. Fina, gröna X. 

Sedan tog vi bilen till Halland för att fira min brorsdotters födelsedag. Det låter ju enkelt men riktigt så enkelt var det inte. Vi kom fram fyra timmar för sent men fick i alla fall krama de nära och kära innan vi åkte hem igen. Typ. Fick såklart en sjuukt god middag samt tårta hos broren med familj, men gick dock miste om lunch hos mamma och pappa och fika hos farmor. Nästa gång får vi stanna längre. Åkte hem för att det var babysim på söndag förmiddag.  

Söndag. 

Jag bytte de förra simbyxorna mot denna tröja som jag inte kunde motstå och köpte istället dessa poop proof-badbyxorna i en annan butik. Tyvärr var Elsa förkyld imorse när vi vaknade. Inte så mycket men tillräckligt mycket för att vi inte skulle vilja slänga i na i vattnet. Dessutom hostade hon som en liten galning. Hälften fejk och hälften äkta. Hon har kommit på att vi lyfter upp henne så fort hon sätter i halsen och hostar, därför låtsashostar hon numera ganska ofta så det är svårt att veta om hon är förkyld på riktigt, men vi lät snorigheten tala och avstod från dagens dopp. (Detta var heller inte helt enkelt då det inte fanns något nummer att ringa, personalen på Friskis ville inte hjälpa till, så det slutade med att jag fick gå dit själv och tala med instruktören för att få veta att jag skulle ringa till kontoret - i stockholm - imorgon och sjukanmäla. Helt enkelt för jäkla dåligt.)

Istället visade Elsa oss den här kunskapen! VARFÖR HAR HON INTE SAGT NÅGOT?! Hon kan ju!!! 

Men det största den här helgen är att denna älskade, underbara unge som nyss låg och testade vad sina stämband gick för (och det var inte av för hackor inte) fyllde 3 månader eller 13 veckor eller 1 kvartal igår! JIPPIE! Grattis till henne och grattis till oss som klarat föräldraskapet hittills så jäkla bra! 

Elsa 3 månader den 31 mars 2012.