Önskelista.

Jag köper ju aldrig eller sällan kläder till mig själv längre ity har man jobbat i flera klädbutiker i flera år så har man med största sannolikhet samlat på sig en ansenlig mängd kläder. Problemet med dessa kläder är att de samlades på innan jag lade på mig en sisådär femton kilo i sambolivsets trivsel och ivf-vikt och sedan ytterligare 14 kilo i graviditet och så neeeeeer och så uuuupp igen och neeeeer och aldrig har väl någon varit tröttare på svarta leggings och oversized skjortor än jag? Så i alla fall har jag en garderob av dignande kvantitet men med överhängande andel plagg märkta med storlekslapp XS och S och 34 eller 36. Jeans i normalstorlek 27 men har även gamla 25:or och 26:or liggandes skräpandes någonstans (men HEEEJDÅ till dom kan jag nog säga). Poängen är hur som helst att det inte känns vidare meningsfullt att köpa nya kläder när jag har en hel garderob och massa lådor fulla med kläder som jag älskar men som jag inte fått på mig på en sådär tre-fyra år så tanken är istället att jag ska gå ner i vikt så att jag kan använda dessa istället för att köpa nya. Martin, den gamla uppmuntraren, sa att det blir nog lite svårt nu när du är nästan trettio och tvåbarnsmorsa - hahaa - precis de rätta orden för att sporra en gammal hund! Tröstar mig med att ifall det inte lyckas så verkar han ändå rätt nöjd med en gammal nästan trettioårig tvåbarnsmorsa.

Nu har jag alltså satt mig själv på självsvält för självsvält är ju faen det enda som funkar när man ska gå ner i vikt. Och nej, självsvält är inte vad det låter som, självsvält är i mitt fall en diet som utesluter livsviktiga livsmedel så som Coca-Cola och lösgodis och bakverk i mängder. "Självsvält" är alltså "bristen på det göttiga i livet" och utan det göttiga i livet går man ner i vikt. Sad but true. Självsvält är även att inte äta tills man är proppmätt utan bara mätt och allra helst bara en normalstor portion, dit har jag inte nått än. Har även trillat dit på ett par fem-sex semlor. Men ja, ni fattar vad det går ut på. Sedan får jag ju inte gå ner mer i vikt än ett halvt till ett kilo i veckan på grund av amningen, så man kan ju inte hetsa på det fööör mycket så att säga.

Så. Istället för kläder har jag blivit i det närmaste besatt av inredning. En ganska dum och dyr last när man som vi är fattiga studenter/timjobbare/föräldralediga. Jag spenderar timmar på att i fantasin inreda varje rum i minsta detalj och vissa grejer köper vi och andra sparar jag i en minnesbank till bättre och rikare tider. Jag tänkte därför dela med mig av ett par saker som finns på min önskelista, om någon vänlig själ skulle få för sig att jag är värd något extra fint. Det är ju trots allt bara ett par månader kvar till jul/min födelsedag:

Den här tekannan från Littlephant. Har tekoppar i samma serie. 

Den här planschen av Olle Eksell. 

Den här ljusstaken från Ferm Living. Åååh! 

Den här skärbrädan Katt Trull av Lisa Larson. Den röda. Eller den svarta? Vilken som!

De här äggkopparna av Ingela P Arrhenius. Frida Kahlo och Salvador Dahli, åh, visst är de underbara? 

Och så har vi inga assietter så jag tänkte vi kunde ha barnvarianten a la dessa också av Ingela P Arrhenius, om inte annat så kan ungarna få ha ett par fyra sex stycken. Lejonet som vi har behöver sällskap! 

Så kanske vi vuxna kan sporta dessa faten från House of Rym istället? 

Se, det var väl inte för mycket begärt? Slut på önskelista for now!

Nytt inlägg!

Stoppa pressarna! Här kommer ett nytt inlägg! Rusade ut från sovrummet och hojtade till Martin: Langa hit datorn! Jag har inspiration! Och så fick han stoppa Walking Dead och ge mig datorn (han hävdar nämligen att den är lika mycket min som hans, men so far - not so much och det försöker han nu råda bot genom att alltså inte ha något att sätta emot).

Det är ju bara att inse liksom, att med en liten bebis fastklamrad vid tutten 24-7 så blir det inte mycket skriva av. Eller rita. Eller jogga. Eller något annat storslaget projekt. Men idag har vi alltså - konstpaus - nattat Lisen i sovrummet för första gången! Samtidigt som Elsa! Och det har gått skitbra, förutom att jag har varit tvungen att springa in och agera napp ett antal gånger, men a bröst gotta do what a bröst gotta do, livet utan napp liksom. Hur som helst, det är ju SKITLÄSKIGT! Vadå? Ska hon bara ligga där inne och ligga? Ensam? Utan vår konstanta övervakning? Läskigt I tell you, och jag hatar det (samtidigt som det är gött på det uppenbara sättet såklart) för det är så LÄSKIGT. Hur gör ni/har ni gjort? Är det bara att slappna av eller? Inse att ungen inte kommer att dö? Lite på hens förmåga att hålla sig vid liv utan mina hökögon på sig? Köpa en superavancerad babymonitor med nightvision? You tell me? Hur har ni överlevt det första läskiga stapplande året? (Jo, med Elsa var vi såna övernojiga vrak som nojade järnet och kollade henne varannan minut och hade andningslarm och hela faderittan hennes första nio månader i livet och vi vill helst inte göra om det så tips mottages tacksamt.) Tillbaka till ämnet - vi har alltså nattat henne och det kommer i förlängningen att ge mig obegränsat(?) med TID att göra massa grejer. Dricka te och blogga till exempel.

JALLEFALL.

Såatte. Inspirationen kom sig av att en av mina favvobloggar som ni finner här intill: Onekligen, författare till både barn- och ungdomsböcker. Eddie, bland annat - kanske ni känner till? Hon har iaf hittat på ett "tema" bloggrubriker som jag tycker känns kul och vettigt och - appropå Blondinbella och Belinda och hela fittupproret och DEN GREJEN - VIKTIGT, så tänkte jag haka på. Skriva tio inlägg om feminism, 10 x feminism alltså, och rubrikerna är som följer:

1. Det här är feminism för mig…
2. Det här är feminism inte för mig…
3. Jag började kalla mig feminist när jag var…
4. Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den…
5. De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är…
6. Det svåraste med att vara feminist tycker jag är…
7. Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder
8. Den viktigaste feministiska frågan för mig är…
9. Så syns feminismen i min vardag
10. Här är tre skitbra boktips som på ett eller annat sätt handlar om feminism

Så detta tänkte jag göra. Nästa gång jag får tid att skriva en bit. När det nu blir. Till dess, världens roligaste bild på Lisen i Dumbon (som Elsa säger) som jag skickade till Martin idag: 

Att tala som småbarnsföräldrar.

Alltså, att föra en konversation tar ju flera dagar!

Börjar på kvällen i sängen via whats app ba:

Sen idag ba:

- Du, såg du den där bilden på skålarna som jag skickade till dig på whats app?
- Ja, hur många var det?
- Fyra, de...

Sedan händer exempelvis att "någon" börjar klonka med något kanske i badrummet eller annat potentiellt farligt ställe alternativt ropar "Tolla mamma! Tolla!" (Som för övrigt är den mest repeterade meningen här hemma.) och så måste man gå och kolla på något myyyycket viktigt, typ att "någon" bär en väska och sparkar på den med foten samtidigt, jamen typ något sådant.

Och där är vi nu.

Konversationen började för tre dagar sen. Säger ju sig självt att det är omöjligt att ta viktiga beslut om viktiga inköp.

Note to self: Köp aldrig ett renoveringsobjekt.

Tomma blad.

Så många blogginlägg som inte blir skrivna för att jag inte har en dator i sängen.

2-månadersbesiktning.

Idag var vi på tvåmånadersbesiktning med Lisen. Imorgon fyller hon två månader och idag mätte hon 60,3 cm längs med jorden och vägde 5580. Stor och stabil tjej. Idag har vi även haft lite feber. Ytterst lite, ca 0,5 grader, men ändå. Minsta lilla temperaturhöjning och jag ligger däckad. I princip.

JALLEFALL.

Vi har världens bästa BVC-läkare, han är så sjukt avslappnad och vi pratar om allt och inget. Äsch, orkar inte berätta om allt sånt här trist, det är ju cirka noll intressant att läsa.

Förresten tycker jag det måste finnas något enklare sätt att kommentera på, typ som på instagram eller facebook. Man orkar ju inte hålla på och skriva in en massa tjafs hela tiden. 

Jöbbelijöbb?

Hurra!

Jag har blivit erbjuden jobb!
1. Det händer liksom inte inom kultursektorn, inom kultursektorn ska man vara glad om man får jobba gratis.
2. Det är JÄTTEroligt!
Jobbet är bara 25 % under en begränsad period och därför kan vi förhoppningsvis pussla ihop det med timmar så att Martin kan vara hemma med barnen när han inte pluggar. Jag ska alltså pumpa. Jag är ganska så livrädd för detta för det är verkligen viktigt för mig att det inte stör amningen. Martin är även ganska så livrädd för att ge flaska då vi aldrig har provat det förut. Tillsammans är vi ganska så livrädda för om Lisen överhuvudtaget ska acceptera flaska eftersom hon ratar napp. Vi är också ganska så livrädda för hela processen pumpa-värma-mata-krångla liksom. MEN, det roliga och positiva överväger helt klart! Tror också att jag blir en bättre och roligare mamma om jag får komma iväg och få lite intellektuell stimulans då och då. Heja mig! Heja vad kul! Hoppas det går att lösa!

Ps. Idag är Martin och Elsa på studiebesök på en Montessoriförskola där vi ställt Elsa i kö, spännande!

Lyx.

Jag vet att det låter märkligt när jag säger att det nya livet som tvåbarnspäron är underbart och fantastiskt, men det är verkligen det. Det är en så himla stor lyx att ha tillgång till Martin på det sätt som jag har när jag är hemma med barnen. Särskilt efter beslutet att ha Elsa hemma. Det är verkligen en ynnest att få barn som studenter och jag kan inte fatta att fler inte gör så? Jo, klart jag fattar att det (främst) beror på ekonomin och att man enligt normen ska ha utbildning, jobb, villa, Volvo och vovve först, men hey, det vi förlorar i ekonomi har vi igen i tid! Det är verkligen värdefullt att få spendera så mycket tid tillsammans. 

Partaj.

Igår skickade jag ut Martin på partaj. En kompis band hade releasefest och jag tvingade Martin att representa. Martin ärju kanske inte världens mest sociala katt så han hade nog kunnat nöjasig med att vara hemma och kolla teve. Typ. Men. Det fanns en viktig poäng att göra i detta. Nämligen det att när det inom en inte alltför avlägsen tid (sisådärett halvåt cirka?) blir min tur att gå ut och partaja är det ingen som kan komma och ba: "Men huuuur ska jag klara av att vara hemma med TVÅ barn?!?!?!" För det har jag redan gjort. Flera gånger. Moahahahaha.

Jaja, utekvällen var väl sådär kul enligt Martin. Hemmakvällen var väl sådär kul enligt mig. Lisen sitter nämligen fast i ett av mina två bröst kvällstid och accepterar ICKE att bli nedlagd, ej heller att ligga i famnen och sova utan det finns två alternativ:
1. Amma.
2. Sätta henne i sjalen och hoppas att hon somnar.
Nattetid går det däremot utmärkt att sova bredvid mig i nestet. Men inatt märkte jag att hon sov en längre sammanhängande period om hon fick ligga bredvid mig bara. Men det orkar man ju inte med en längre tid. Att ligga stel i skyddspositionen alltså (som en kanelsnegle runt bebisen) och att oroa sig för över att evt mosa bebis. Så från fem blev det nestet och följaktligen amning varannan timme igen.

Hur som helst.

Elsa mår bra och är en pärla. Som alla andra föräldrar (med sina barn alltså) har jag lagt märke till hennes totala överlägsenhet. Hon är så snäll. Alla andra barn är monster. Monster som tar saker ifrån henne. Monster som puttar henne. Monster som skriker på henne när hon ska ge dem något för att de tror att hon ska ta den grejen. Suck. Jag får ont i hjärtat när jag tänker på att hon ska tvingas lära sig vara ett monster också för att klara sig i den här hårda kalla världen. Buhu.

Idag har hon lärt sig två låtar. Blinka lilla stjärna och Bä bä vita lamm. Det låter ju inte mycket för världen kanske men eftersom de är så jävla båååååring så är det ju inget man sjunger hemma direkt, men alla andra dagiskids (hennes kompisar) kan ju dem pga dagis så då kan väl inte vi vara sämre. Det är ju för jevvla gölligt när hon sjunger men hennes tonsäkerhet är... tvivelaktig. Martin säger att det är som när jag visslar.

Ny teknik.

Jausa jausa jausa.

Nu minsann har vi fått en ny teknisk pryl i familjen. Jomen. Min otroligt oekonomiska pojkvän som tycker det är för dyrt med 1200 kronor för ett par löparskor till mig (på vilka hela min framtid som atlet hänger, jojo) har alltså "investerat" i denna nya Chromebook. Senaste grejen tydligen. En dator som inte är en dator utan en... webläsare? Med touchscreen, vilket förvisso verkar krävas eftersom tvååringar uppenbarligen inte kan hantera teknik utan touchscreen (vilket bevisades när hon försökte navigera sig runt på min gamla hederliga laptops gamla hederliga... skärm?). Hur som helst, det är alltså denna som jag provskriver på nu och den får med beröm godkänt. Det är alltså även denna som kommer att ta Martin igenom den resterande delen av hans studietid, vilket alltså var motiveringen till inköpet som vi inte var helt överrens om (alls). Hur som helst, jag har försökt lansera förhållningssättet "En pryl in - en ut" så att man liksom tvingas reflektera över det påstådda "behovet" av alla prylar men det föll tyvärr inte i god jord. Detta skulle såklart appliceras på övriga inköp också, exempelvis kläder, vilket brukar vara Martins hållhake på mig. Men eftersom vi är fattiga som kyrkråttor har jag inte köpt ett klädesplagg sedan nittonhundrafrösihjäl och där föll den hållhaken. Oh well, snart kommer Lyxfällan och knackar på dörren.

Och just ja! Ingen har varit utestängd från bloggen Uma, den har bara inte blivit skriven i. Och lösenordet som man blivit lurad att skriva i har varit en bugg från en av bloggarna jag länkat till, men den har jag tagit bort nu. Om någon skriver en blogg som jag inte har koll på längre, skicka gärna adressen så skriver jag in den i min länklista!

Mobilt bloggande.

Det funkar alltså ännu inte helt felfritt att blogga från mobilen märker jag. Den enda tiden då jag liksom verkligen får tiiiid att blogga verkar ju vara när jag ligger och ammar Lisen till sömns sådär vid tolvtiden och då är man ju kanske inte sitt brightaste jag. Eller som nu, när Martin lagt Elsa för middagsvil och Lisen nanar i sjalen. Hur som helst är det ju hur najs som helst det där att man kan lägga in bilder direkt från mobilen. De är ju förvisso helt oredigerade vilket säkert kan vara chockartat för många såhär i tider av instagramfilter.

Här är en bild med filter på från igår. Hur snygg som helst (eh, ja? Eller?) från en väldigt fördelaktig vinkel:

Nähää, det gick visst inte att komma in på olika album i mobilen från datorn. Snopet värre. Men google alltså. Google!

It's my birthday!

Idag (igår idag?) var min födelsedag. Inledde mitt 29:e år med att amma/bajsa/amma/bajsa/kräkas/byta kläder (på Lisen alltså, annars hade det ju kunnat vara en vanlig dag på ålderdomshemmet, minus amma då?) cirka halva natten mellan halv två och tre. Men det gjorde inget eftersom jag hade önskat mig sovmorgon, fast då sov hela gänget till nio (förutom jag som hade födelsedagsnerver). Sen fick jag en timme till medan Martin - "mannen utan simultankapacitet"/"mannen som blir lite stirrig över många bollar i luften" utan problem bollade två barn samt gjorde räkmacka och födelsedagsbricka till moi!

Elsa har ju fått lite storhetsvansinne såhär i tider av
1. Storasysterpresenter
2. Julklappar
3. Födelsedagspresenter
om vartannat i ungefär en och en halv månad nu så jag fick fin hjälp med att öppna presenterna: "Elsa öppna mammas pet!" Jag fick även bra hjälp med att äta min räkmacka: "Elsa låna mammas räka!"

I present fick jag i alla fall två superfina muggar från Littlephant så nu har vi fyra, fattas bara två och den sjukt dyra tekannan. Nu kommer snabbversionen av resten av dagen eftersom jag verkligen måste sova nu, men den innehöll i alla fall: promenad i pildammsparken, fika och presenter med fina vänner, finsushi från Saîko och bubbel, fina samtal varav ett med mycket glädjande nyheter (som oftast involverar barn, hint hint) och Girls-maraton.

Nu inleder jag mitt trettionde år (blir det va?) med trettioårskris, 300 000 and counting i studieskulder, en kulturvetarkandidat, en kille och två underbara barn och massor av tillförsikt! Livet har ju bara börjat!

Vad trodde jag?

Moahahaha! Vad trodde jag egentligen? Att jag bara skulle kunna börja blogga sådär igen? Nejnejnejnäääääjje, hallå?! Jag är ju NAPP åt min yngsta dotter hallå!  Nä, återkommer.