Tji.

Tji fick vi (såklart) som skröt om Elsas fantastiska nattsömn! Inatt har vi haft den sämsta natten på länge. Detta på grund av Elsas nyfunna förtjusning över att rulla mellan rygg och mage och på så sätt förflytta sig. Det verkar inte vara lätt att sova när man samtidigt kan rulla fram och tillbaka. En gång inatt hittade jag henne i fotändan av sin och min säng kramandes en gammal body som hade hängt där på kanten. Verkar vara dags att sätta upp andra långsidan på spjälsängen. Till slut väckte hon oss ordentligt när jag upptäckte att hela hon och hennes säng var blöt av kiss. Förmodligen har blöjan halkat på tvären av allt ålande. Se där, första kissolyckan, och inte räckte det med vatten för att somna om heller. Ongen fick ha sig en flaska välling och sen sova mellan mamma och pappa resten av natten (morgonen) minsann.

En hälsning från Elsa.

PO XZ-.

0kvrrrrrrrrrrrrrrrrrr v4nuijksuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii öl n  özp.hj: m,. kM V BT JHB N I7X
 8888888888888888888888888888888888888888888888888888888'S
CŨCD
0´DD
´++ZZZPSSSSSS
ol+
'LLLLLLLLLLL+9 BE

Översättning:


Hej Farmor och Farfar i Kroatien! Ni efterlyste lite bilder så här kommer några från de senaste sommardagarna. Nu regnar det igen så allt har återgått till det normala. Hoppas ni har det bra och att vi ses snart! Puss och kram från Elsa. Ps. Klicka på bilderna för att se dem större. 

Trodde du ja!

Häng i parken. 

Och alla linnena från när jag var liten har kommit till användning!

Den stolta dubbelhakan!

Lunch på stranden.

En kväll gick vi på konsert.

Konstigt, tyckte Elsa om sin första konsertupplevelse. 

Hihiii! 

Och så en liten uppdatering angående amningen! I början av veckan bestämde vi oss för att det snart var dags att ta itu med den där sista nattamningen. Vi bestämde att jag skulle nattamma fram till torsdag då Martin var ledig för resten av helgen så att vi kunde ta itu med eventuella problem då. Vi kom fram till att då skulle vi börja med välling på natten ifall Elsa vaknade och inte kunde somna om. Det var bara det att samma dag, om det nu var söndag eller måndag jag kommer inte ihåg, så hade Elsa själv bestämt sig för att det minsann var slut på det där med att käka på natten! Så igår bestämde vi att nä, nu är det slutammat även utifallatt hon skulle vakna och ifall hon vaknar får hon välling. Men icke! Hon sov 19-09! Vilken lyxunge! Inatt skippar vi vällingen också och kör på nappflaska med vatten ifall hon skulle vakna eftersom hon uppenbarligen inte behöver käka. Men alltså! Från att ha käkat en gång på natten så bara av sig själv slutade hon med det och började sova hela nätter istället! Vilken tur vi haft! Världens gosigaste, snällaste och enklaste lilla unge! Vi älskar henne så! Lilla stora kärleken./ Slutammat_2012

Han gjorde det!

Och snabbt gick det också! För en liten stund sen kom han utsmygandes med nappflaskan i högsta hugg! Barnet sover! I bakgrunden Nick Cave. Episkt. Så har jag alltså, för första gången på lite mer än sex och en halv månad inte nattat Elsa. Det har nämligen Martin gjort. Nu är vi jämlika. Nu kan han ta hand om henne lika bra som jag (kunde han ju förut också, men ja ni fattar) och livet som mjölkko är slut! Över och förbi! För den här gången i alla fall.

Jag tycker att det är hur stort som helst! Martin inte lika. Men det var mysigt tyckte han. Elsa hade tyckt att han gjorde fel först men så lät han henne domdera och visa hur hon ville ha det och så gick det bra.

Denna fantastiska händelse föregicks av ett kvällsmålsbreakdown utan dess like. Nog för att både jag och Martin blir tjuriga om vi inte får mat i tid men hey, det är inget mot vad Elsa blir! Det var gröt överallt! Ett riktigt grötmayhem! Gröt över henne, hennes byxor, mig, min klänning, mina strumpbyxor, golvet, mitt nytvättade hår (och det bästa av allt är att man sedan bara "Äh, skit samma!" och drar den torkade gröten ur håret) osv osv. Och man vet att det enda som hjälper är att få i henne den där förbaskade gröten (så mycket som möjligt i alla fall) och vad gör man då?! Jo! Då kom Martin på den briljanta idén (småbarnsdesperationen) att ge henne en Coca-Colapetflaska att leka med som hon liksom samtidigt som hon grät tryckte in gröt som jag smög emellan in i munnen med. Puh! Sedan var allt frid och fröjd och vi fick äta och Elsa verkade inte ha en tanke på vilken scen hon precis hade ställt till med! ;) Sen lärde hon sig "high five"! Fett.

Innan idag har Elsa lekt med sina kompisar Sixten, Emmylou och minstingen Plura i parken. Imorgon blir det premiär på öppna förskolan och sångstund för oss allihop! Tji ho!

Stor dag x 2!

Igår var vi på bröllop. Det var som bröllop ska vara, nämligen fantastiskt kärleksfyllt, vackert och underbart roligt! Som på beställning behagade solen kika fram  och förgylla denna speciella dag. På middagen var det vi och våra vänner med barn i samma ålder som blev det där jobbiga bordet med ungar som skrek och vyssjades och vaggades och sprang ut och in ur lokalen under talen för att inte störa, men jag antar att det är så det blir när man bjuder in barn på bröllop! Och inte verkade brudparet ha något emot alla våra ungar, Elsa och de andra fick till och med egna bordsplaceringsskyltar! Fin detalj tycker jag. (Kunde dock inte låta bli att tänka på alla eventuella ofrivilligt barnlösa som kunde tänkas finnas i lokalen som säkert tyckte det var pest och pina med oss och alla våra bebisar. Ibland önskar jag att det kunde stå "IVF:are!" i pannan på oss.) Elsas kompis Emmylou som är en vecka äldre än Elsa var hemma med barnvakt. Hennes föräldrar var skönt avslappnade och barnbordets semi-försök att föra konversationer fick mig att fundera på om det kanske inte vore lämpligt att ha barnvakt när nästa liknande tillfälle ges?

Vilket leder in på...

Amning. Det är ett tag nu som Elsa bara ammat två gånger per dygn. Jag har försökt då och då under dagen om hon varit kinkig men hon har inte velat ha så det har verkat som att maten hon får räcker. Nu har hon bara ammat när hon ska sova på kvällen och en gång på natten/morgontimmarna. Det blev en naturlig övergång när vi började ge välling på morgonen och det har fungerat bra, Elsa blir jätteglad så fort hon ser vällingflaskan! Men så har jag haft lite separationsångest och inte velat släppa ifrån mig det där amningstillfället på kvällen trots att det går jättebra när vi söver henne i sängen på dagarna när hon ska vila, utan mat. Dessutom har det då och då blivit så att hon på kvällen ammat och sen inte somnat utan Martin har tagit över och sövt henne och det har också funkat jättebra! Så igår när vi var på fest och pratade med dem som hade barnvakt fick jag väl den där extra skjutsen att våga testa välling på kvällen! Så ikväll fick hon välling. Och somnade! Ett litet steg för alla andra men ett megasteg för Elsa och Linnea! Ska bli väldigt spännande att se om hon vaknar för amning inatt eller om hon hoppar över det. Lite dumt också tycker jag att ge henne välling så hon somnar med mat i munnen när vi vet egentligen att hon inte behöver det, att hon lika gärna kan äta först och somna sen. Men vi ändrar väl på det så småningom. En sak i taget, tänker vi.

(Klicka på bilderna för att se dem större!)

Sixten och Elsa på bröllop!

Mamman och pappan.

Mina fina!

Så himla märklig känsla. Eftersom min mobil är inne på lagning slängde jag bara ner min vanliga kompaktkamera i väskan häromdagen och så satt jag och bläddrade igenom bilderna igår och det blev så tydligt att det var bilder från två helt olika liv på den där kameran. De första bilderna var från julen när vi precis hade fått veta att vi skulle börja med IVF strax därpå. Och så kom den här, från 1 april 2011, sprutstart IVF nr.2: 

Packade och redo för första sprutan på väg upp till halland för att fira brorsdotterns 1-årsdag!

Och direkt efter den kom en bild på resultatet: 

Med kärlek!

Rapport.

Regn, regn, regn.

Tja, det regnar ju inte hela tiden förstås, men eftersom det är grått ute hela tiden och kyligt och blåsigt och vi håller oss inne så känns det så. Just idag är det dock klass 1-varningar över skåne så idag regnar det. Risk för översvämningar. Jättekul sommar. Verkligen. Längtar till Kroatien nästa sommar. Kan nästan inte sluta tänka på det och undrar mest hur man ska överleva hela långa året dit. Tur att vi har en egen liten sol här hemma som lyser upp det gråaste väder! Kan väl tillägga att vi nog tog rätt beslut om att stanna hemma, hur tråkigt det än känns. Svärisarna rapporterar nämligen om temperaturer uppemot 40 grader! Pust! Då hade vi varit oroliga för lilla E kan jag låta hälsa!

I övrigt allt bra. Har lämnat in min mobil på lagning som skulle ta två-tre veckor så det tas inga bilder under tiden. Ska snart även lämna in min dator. Snart helt tekniklös alltså.

HEJ!

Jag förstår ju att det är helt sjukt och att ni inte kommer tro på mig. Men Elsa säger "Hej!" Det måste vara hennes första ord. Det har hänt alldeles för många gånger och vid rätt tillfällen för att det ska vara slumpen. Hon säger hej när man säger hej och hon säger hej om man kommer in i rummet, hon har också sagt hej när hon legat och tittat på Martin och han vände sig om och tittade på henne. 

-Hej! 

Det är ju inte konstigt om hej är hennes första ord, vi säger det ju till henne tusen gånger dagligen, men frågan är om man verkligen KAN säga något redan vid 6,5-månaders ålder? När hon är ledsen ropar hon "maaaaaaamaaaaaaamamama" efter mig och när jag tar henne "paapapapapapaaa" och så pussar och kramar vi henne båda två. Men det måste ju vara slumpen. På tal om slumpen. I fredags låg jag i sängen och tittade på henne (dagen då hejandet satte fart ordentligt) och sa:

- Hej!

- Hejej! 

En liten stund senare: 

- Vet du om att du är det vackraste jag vet?

- Ja-a! 

SJUKT! Det var ju bara slumpen men det var alldeles för mycket på en gång, haha! 

Äntligen hemma!

Nu har jag äntligen landat i egen säng efter tolv dagar på luffen! Borta bra, men hemma bäst!

Det är ju hur fint som helst att vara iväg men det är ändå alltid lika skönt att komma hem. Det enda som är tråkigt är alla måsten som på en gång hopar sig och efter bara två timmar hemma hade jag redan hunnit skriva en att göra-lista. Ett måste för att inte glömma bort allt. Bland annat håller min telefon på att en gång för alla tacka för sig, så den måste jag lämna in. Och datorn. Och det ena med det tredje.

En liten Elsa-uppdate. Det känns som att hon blivit så stor medan vi har varit iväg! Hon är liksom en stor bebis nu, som kan så mycket och som mer och mer försöker mästra krypandets/ålandets konst. Hon vrider och vänder på sig och sittvagnen verkar ha gjort underverk för hennes balans! Det är numera nästan ingen risk att hon ramlar när hon sitter, trots att hon sträcker sig efter allt och inte ger sig förrän hon har det. När vi kom hem satte vi henne i babygymmet, vilken jätte hon är! Vilka glada tjut! Det var som att hon hade fått en ny leksak eller så var hon bara glad över att leksakerna nu var på en helt ny nivå (bokstavligt talat alltså)! Tänk att hon har varit sådär yttepyttig och haft mil upp till leksakerna! Nästan omöjligt att föreställa sig!

Semesterblogg del 6. Sista vändan.

Nu är vi hos min bror och eftersom vädret har varit bajsigt har vi inte gjort mycket annat än att hänga med familjen, vilket visserligen är fint men det hade ju varit ännu finare att hänga med dom på stranden. Jag är bra badsugen ("Du ja! Ja, det kan jag väl tro!" som min farmor Elsa sa.) men jag tror inte jag hinner med något dopp den här gången, trots att vi bor bara hundra meter från stranden.

Imorgon ska vi träffas min gamla gymnasiebästis som är hemma på besök från Irland, det ska bli fint! Och så blir det mer mammapappafarmor-häng innan vi åker hem till Crime City igen.

Samtidigt som regnet vräker ner och vinden river tag i huset här får vi rapporter från svärisarna och ett nästan 40-gradigt Poljica. Man både grämer sig över att inte vara där och är lättad över att vi inte tog dit Elsa på samma gång. Men det här var tamejtusan den sista chansen "Den svenska sommaren" fick från mig. Aldrig mer. Hädanefter blir det Kroatien. Där vet man vad man får. Sol sol sol.

Semesterblogg del 5. Framme!

Nu är Elsas farmor och farfar äntligen framme i Kroatien. Det är alltid lika skönt att veta när någon kommit fram och inte längre är ute på vägarna och far.

Idag gjorde vi ett halvhjärtat försök att gå på den där supermysiga loppisen vi gick på för ett år sedan när Elsa låg i magen. Då var det supermysigt, idag var det inte bara vi utan även hela Småland, Tyskland, Holland och Norge som hade hittat dit. Det var kö in, kö till toan, kö till fiket. Vi gav upp och åkte och fikade på ett annat mysigt ställe dit alla andra quitters också hade flytt.

Innan när vi satt och käkade hörde jag ett konstigt högt ljud utifrån. Bakom oss ligger skogen. Det borde alltså inte komma några konstiga höga ljud därifrån. Så när vi stack ut huvudet skrek Martin "TITTA! TITTA!" och utanför bakom träden dundrade ett stort svart monster fram: En luftballong! (Den var mycket närmre än vad det ser ut som på bilden.)

Semesterblogg del 4. Skitväder.

Vilket jäkla skitväder alltså. Innan vi åkte iväg trodde jag på riktigt att vi skulle få ett par soliga, härliga sommarveckor. Det är ju ändå juli vi snackar om... Vi fick en ljum och solig sommarkväll på Öland, sen var det soligt men blåsigt och kallt och sen bara mulet och tråkigt. Nu är det mulet men varmt. Prognoserna visar mulet och kallt.

På Öland besökte vi långa Erik, en fyr and nothing but a fyr. Vi besökte också hamnen i Byxelkrok där vi åt pizza och inte fisk som sig bör. Suck. En annan dag var vi i Borgholm, där åt jag i alla fall kroppkakor (som sig bör) det var inte så gott. Mina hemgjorda var faktiskt bättre. Men om man inte pallar att jobba i flera timmar för maten kan man bara steka potatisplättar av gammalt överblivet potatismos och fläsk, för det smakar likadant och är mycket enklare. Tyvärr åkte vi inte och tittade på raukarna eller hängde på stranden vilket väl ungefär var det enda jag ville. Men det var ju i alla fall trevligt att träffa våra vänner där och att beträda den Öländska marken.

Nu har vi mellanlandat i Växjö innan vi tar vårt pick och pack och drar till min bror vid havet i Halland. Där hoppas jag kunna fylla mitt havsbehov så det räcker en stund. Även om det är dåligt väder.

Ptja... Det var väl ungefär det jag hann skriva innan min bror ringde innan och jag tappade tråden totalt. Men nu vet ni ju i alla fall vad vi håller på med! 

Semesterblogg del 3. Sommaren!

Jag hittade sommaren! Den var på Öland:

Semesterbloggen del 2. Ett halvår!

Men. Vi visste inte att Ett halvår eller Sex månader var något som skulle firas. Vi firar ju förvisso varje hel vecka varje lördag men denna lördag var det ju faktiskt förutom Elsas 26 vecka även hennes Halvårsdag. Vi sa grattis och så men tänkte inte mer på det förrän hennes farmor och farfar kom med en present i form av ett halsband, arvegods från farmors sida. Uppe i Mellbystrand frågade de hur vi firat Halvårsdagen och så berättades det om egna halvårsfirarminnen. Men jo, kom vi på sen, vi firade jul med ny sittvagn och att Elsa fick se havet för första gången! Och det ni, det är inte illa det heller!

Här är hon, högtidspersonen i egen hög person, ett par dagar efter sin Halvårsdag. Visst ser hon Halvårig ut! Och tänk! Om (bara) ett halvår till är hon ett(!) helt år!

Semesterblogg del 1.

Nu skriver jag från min mobil, som en slags loggbok över våra lilla Sverigeturné (Halland/Småland) och blir det särskrivningar, konstiga ord här och var och kanske någon konstig formulering här och var så beror det på att mitt första övrigt jättebra tangentbord på mobilen har en fäbless för just särskrivningar och att byta ut ord som jag skriver mot ord som den tycker passar bättre. Det om det.

Den första semesterdagen (igår) kom Martins föräldrar och vi åkte och bytte ut Elsas nya åka mot ett riktigt vrålåk. Jag var inte alls nöjd med de där små stenhårda svänghjulen (som förvisso var gudomliga att svänga med men) som ratatatatatatade på gatstenarna OCH på terräng. Så mot en summa extra som svärfar snällt lade till blev det en marinblå Brio Happy istället. Vilken feeling, vilken komfort! Och vad snygg den är! Och lammfällen som jag hade karvat ut passade perfekt!

Efter det åkte vi upp till Martins syster med familj i Mellbystrand och det var en superfin kväll och Elsa fick träffa havet för första gången! Det var underbart och precis så storslaget som man föreställer sig att det är att träffa havet för första gången! Underbart! Hon blev så glad och skrek riktiga glädjetjut mot havet. Som att komma hem. (Tolkat av mamman.)

Idag har vi varit på Martins systersons konfirmation. Det var spännande, jag har aldrig varit på en konfirmation förut. De var så gölliga så de små. Och duktiga. Och körkan var fin. Och Elsa skötte sig exemplariskt trots att det egentligen var sämsta tänkbara tid för henne (förmiddagslur+lunchtid) och vi behövde bara gå ut en sväng i mitten för att hon skulle somna.

Nu befinner vi oss i djupaste Småland hos Martins föräldrar och här ska vi vara en dag innan vi åker vidare till Öland! Kul!