Namnsdag!

Idag har vi gjort premiär på öppna förskolan! Vilken hit! Varför har vi inte gått dit tidigare? Det var så roligt för Elsa (tror jag) och det var roligt att se hur hon först var avvaktande och sen tog för sig mer och mer. Sångstunden var ju såklart det allra bästa och imorgon ska vi gå dit för fotografering. Martin tycker inte att vi ska gå dit då vi har tusentals bilder som är bättre än sådana studiekort, men jag tycker att det är något charmigt över de där bilderna. Det är liksom lite som förr, man får bara en chans. Vi har turen att ha en massa duktiga fotografer i närheten och då och då är det någon som behöver testa en ny blixt/ha barnbilder till sin portfolio/behöver oss till något jobb. Och det sistnämnda inträffade för inte alltför längesen, ska visa er en av de bilderna!

Nåväl, när vi kom hem från förskolan idag skickade Kajsa ett grattis-sms till Elsa på namnsdagen! Vi hade inte en aning, men lite roligt var det för vi pratade bara häromdagen om när hennes namnsdag kunde tänkas vara. Så, vi firade inte den särskilt mycket alltså. men jag ringde och grattade hennes namne - min farmor - ikväll. Nästa år får vi fira ordentligt! Tråkigt att fylla år så nära jul, så då gäller det att fira när man kan!

Fancy friday.

Idag har vi varit på tiomånaders-besiktning och kom därifrån med en OK-stämpel i baken! Det kändes mycket bra. Det är en stor liten kicka vi har. Dessutom passade vi på att fråga lite om hur vi ska göra med sömnen. Det har varit allt annat än enkelt de senaste veckorna kan jag säga, men som vanligt får vi höra att vi ändå är bortskämda med en bebis som somnar relativt lätt. Skönt att höra. Tipsen då. Jo, att ta bort förmiddagsluren, lägga lunchen någon halvtimme tidigare och satsa på en längre sammanhängande lur efter lunchen istället. Roligt, för det var precis vad vi provade igår efter tips från min bror. Nu sover hon och enligt beräkningarna bör hon alltså sova ungefär två timmar nu för att få ihop dygnsbehovet av sömn (för hennes ålder). Alltså, ungefär 40 minuter kvar.

Måtten då. Slänger in de senaste också eftersom jag glömde det sist:

2011-12-31 - 2850 g - 50 cm - 33 cm huvudomfång
2012-01-02 - 2800 g
2012-01-10 - 3210 g
2012-01-17 - 3680 g -             - 36,5 cm huvudomfång
2012-01-25 - 4060 g - 55 cm - 37 cm huvudomfång 
2012-02-14 - 4800 g - 57 cm - 38,5 cm huvudomfång
2012-03-06 - 5480 g - 60 cm - 40 cm huvudomfång 
2012-03-23 - 5840 g - 61 cm - 40,5 cm huvudomfång
2012-04-12 - 6190 g - 63 cm - 41 cm huvudomfång 
2012-04-27 - 6425 g - 64,6 cm - 41,5 cm huvudomfång
2012-05-29 - 7230 -                  - 43 cm huvudomfång
2012-06-04 -             - 67,3 cm - 
2012-06-19 - 7600 g - 68 cm - 43,3 cm huvudomfång
2012-08-29 - 8890 g - 73 cm - 45 cm huvudomfång
2012-10-26 - 9890 g - 75,6 - 45,7 cm huvudomfång

Såhär ser hennes kurva ut enligt Martins app och WHO's kurva (som är gjord efter mestadels ammande barn i nutid, till skillnad från BVC's kurva som är från 70-tal och gjord efter mestadels flaskmatade bebisar, jodå):

Den turkosa linjen i mitten är medel och det andra kan ni säkert lista ut själva vad det betyder för jag kan inte förklara vad det betyder eftersom jag inte är någon pedagog.

Stiltje på bloggen...

... i verkligheten icke.

Jag håller på med min B-uppsats nu (eftersom Elsa föddes mitt i alltihopa förra gången) så att jag kan börja C-kursen till våren. Eller kandidatkursen som det heter nuförtiden. Visste ni att det inte heter A- och B-kurs längre? Det heter grundkurs. En börjar bli gammal. Har också haft en hel del framtidsångest (gahjagärsnartfärdigjagmåstefåett"riktigt"jobbtänkomjagintefårnågotjobb-ångest ni vet) och började därför kolla på en del alternativa framtidsvägar som inte innebär ett jobb direkt (även om det är något jag inte tackar nej till såklart). Nu tror jag att jag hittat ett masterprogram som jag verkligen, verkligen vill gå så jag är taggad till tusen! Alla som känner mig vet att jag älskar att plugga och helst hade gjort det hela livet om studiemedlen hade varit obegränsade, men nu har jag i alla fall hittat något som känns riktigt vettigt att lägga mina sista två år på universitetet på. Förutom detta så håller jag även på att leta praktikplats till våren och det är allt annat än lätt. Folk verkar inte vilja svara på mail i första taget.

Hjelp! Nu fick jag för mig att "tänk om de googlar mitt namn och så hittar de den här bloggen?!" så jag googlade mitt namn och första träffen är den HÄR bloggen! HJELP! Tänk om någon tror att hon är jag?! Påminner lite om en viss Kisssssssie va? Nä, jag vet, tjejer ska vara snälla mot varandra men den (de) där tjeje(r)n(a) måste get a grip alltså.

Nåväl. För övrigt skrev Underbara Clara ett inlägg om Skavlans intervju med Leif GW i fredags och det satte på pricken ord på vad jag tänkte. Frågade Martin om han trodde att Skavlan skulle ställt samma frågor till en kvinna. Den frågan (och den motsatta, om han skulle ställt samma fråga till en man) ställer vi oss i och för sig varje avsnitt av Skavlan. Jag tycker om att titta på det programmet men det skulle ju inte skada med en liten uppdatering av... världsbilden, någon gång snart.

Nu till några bilder som är tagna med min splajsans nya mobil som tar så fina bilder. Det är så tråkigt med instagrambilder som (nästan) alla redan sett, så här kommer några oredigerade, direkt från verkligheten:

Tagen med framsideskameran, därav grynighet. Älskar Elsas min på den här bilden. Drar även till med den överflödiga klyschan: Jag älskar min familj! 

Älskar minen här med. 

Älskar ungen. 

Älskar varandra. 

Ritade ett födelsedagskort till en alldeles ny liten vän. Den här är full av symboler. Kan ni gissa vilka? Martin kunde inte...

Nästan varje morgon gungar vi. 

Jag provar att modeblogga. Ibland blir det bra...

... Ibland inte.* 

Nästan varje kväll vägrar Elsa att sova. Tills vi (idag) slutade med de nya vanorna att först ge välling och sedan borsta tänderna och började ge i sängen igen. Hon är inte redo för förändring alltså. 

Söndagspromenad i... söndags! Igår alltså. 

Underbara höst! 

Isabel tyckte det var dags för Elsa att få ett par skor. Och ja, hon ska få ett par skor. Jag har bara haft sådana kval, men nu har jag bestämt vilka det blir och jag förlorade just budgivningen på ett par sådana! 

HALLÅ VET NI VAD?! När man tog "bilder" kunde man välja "från min telefon" och bara välja bilder rakt upp och ner från mobilen! Så nu slipper jag maila bilderna och hålla på, det som varit så jobbigt! (Typiskt bara att jag redan hade mailat de här bilderna...) TACK GOOGLE FÖR ATT DU KONTROLLERAR MITT LIV! Jag älskar det!

Och by the way, om du vill följa mig på instagram och har ett nick som är helt omöjligt att lista ut vem du är, skriv till mig här så godkänner jag. Har en hög som ligger och väntar på att bli godkända för att jag inte vet vilka det är...

*OBS! Det är Elsas glajjer på bilden!

Må gott!

Hur vi roar oss i sjukstugan.

GUTT! (Inom parentes.)

Idag skulle jag bara ringa Tele2 lite snabbt i ett annat ärende men det slutade med att vi i vanlig ordning pratade i ungefär en timme. Efter den timmen var jag inte arg (som brukligt) utan mycket nöjd. Han jag pratade med tyckte nämligen att jag betalade okristligt mycket i månaden för min mobil och tyckte att jag skulle byta abonnemang till ett billigare. Då sa jag att det kanske var lite onödigt pga att min mobil SUGER (och kan dra åt helvete osv osv) och att jag bara väntade på att jag skulle få tummen ur och lämna in den på lagning eftersom Phonehouse (som suger) vägrar hjälpa mig och "ge" mig (mot betalning) en ny mobil (som fungerar). Då hjälpte den här människan mig att hitta ett sätt att (kommande text läses lååångsamt och övertydligt) s å  a t t  s ä g a  a r b e t a  r u n t  b i n d n i n g s t i d e n. Man kan säga att jag är bunden till nästa telefon i 30 månader istället för 24 så vi får väl hoppas att den fungerar. Dessutom blir det betydligt billigare än det jag betalar nu. Så det är en lose-win-situation för mig kan man säga (lose eftersom jag först måste använda upp mitt gamla abonnemang=dyrt och sen börjar det nya billiga) och en win-situation för säljaren så vi var båda nöjda när vi la på. Passande nog har min mobil av oförklarliga skäl stängt av sig fyra gånger den senaste timmen. Jag tror att det är Phonehouse (som suger) som övervakar mig och min mobil och som nu efter att jag har svikit försöker sabotera för mig. Som valfri sekt. Scientologer, jehovas, whatever. Nu är jag i alla fall snart fri. Förutom för alltid fastkedjad i Tele2:s bojor.

För övrigt är det sjukt här hemma. Denna dag har ägnats åt att rensa upp i det som kallas hem (ni vet som det ser ut efter en tids sjukdom). Jag har även roat mig med att författa och skicka ett argt mail. Jag går nämligen en kvällskurs och jag skulle ringa dit lite snabbt i ett ärende och blev så otroligt dåligt bemött att jag inte kunde göra annat än vad jag brukar när jag blir dåligt bemött. Nämligen skriva ett mycket argt mail. Hehe. Jag tycker det är väldigt roligt, för samtidigt som jag är arg formulerar jag mig mycket överlägset (drygt), sakligt och roligt (faktiskt). Slutsats: Man ska inte vara otrevlig när man arbetar med människor på något sätt. Då ska man vara trevlig. När jag blir chef ska jag bara anställa mycket trevliga människor.

Det här är mina krav på anställda:

1. Trevlig, ej bara mot kollegor utan också mot klienter/whatever/vad det nu kan vara jag arbetar med.
2. Glad, ej nödvändigt att vara glad innerst inne, bara sprida glad stämning, då kan man vara hur ledsen man vill.
3. Rolig, liksom ovanstående punkt behöver man inte vara glad för att vara rolig, man kan vara bitter också. Bittra människor är inte sällan de roligaste.

Japp, det var det. Nu ska vi äta ugnspannkaka! Ajöken!

Nio månader!

Idag eller igår beroende på hur man räknar (den 31 finns ju inte i september) blev Elsa nio månader! Nio månader! Det betyder att det bara är tre månader kvar tills hon fyller ett år! Det är helt galet hur fort tiden går. Elsa är en stor bebis fast det känns som att det var alldeles nyss hon var en liten ytteplutt. Men snart får hon en ny kompis eftersom en av mina bästa kompisar från gymnasiet snart pluppar (eh?) ut en ny liten bebis så då ska vi snutta nybebis som bara den för att stilla det värsta nybebissuget! Och när hon gråter, ja då ska vi lämna tillbaka henne till hennes mamma och pappa, hoho!

Den 25 september började Elsa krypa! Helt sjukt! Från absolut inga ansatser som helst att krypa, bara lite ålande baklänges tills hon började gråta av frustration, så vaknade hon efter sin eftermiddagslur och bara "Ah! Nu vet jag hur man gör!" och så kröp hon. Som att hennes hjärna processat och processat ända tills den kom fram till hur det går till. Som att hon inte velat göra något halvdant liksom. Det är så konstigt för man hör ju att (de flesta) bebisar först ålar, sen står på alla fyra och gungar och SEN kryper. Men Elsa hoppade de där första stegen och gick direkt på krypandet tydligen. Och hon är så jedrans göllig när hon kryper för hon är ju en lång och ståtlig bebis men hon blir så liten när hon kryper för hon blir ju liksom halva storleken. Så nu är det dags att bebissäkra lyan.

Orkar inte publicera så många bilder förresten för min mobil är ju, som ni redan vet, som den är så varje gång jag ska försöka ta en bild så är slutartiden fem sekunder och ögonblicket man ville föreviga slut för längesen. Jag SKA lämna in den. Jag ska bara. Försöker ta kort med våra små kompaktkameror istället men det är inte så roligt det heller. En skulle haft en systemkamera.

Här är i alla fall en bild på Elsas första blåbärsupplevelse, vilken höjdare! 

Är inte X-factor det pinsammaste programmet förresten? Så jevvla daulig musik. Nästan bara musiken på Friskis&Svettis som kan tävla i daulighet.