På den här bilden är du bara 2 dagar gammal.
tisdag 18 september 2012
Älskade Elsa.
Det finns så många tillfällen som vi aldrig kommer kunna dela. Som bara kommer att vara mina. Och din pappas. Så många stunder av lycka och total samhörighet. Som du aldrig kommer att minnas. Idag har du levt i 262 dagar och varenda dag har gett mig så många minnen som jag har sparat närmast hjärtat. Det är tillfällen som vi delat och jag har sett på dina ögon att du känt som jag. Lycka, samhörighet, kärlek. Att älska. Vad vi älskar varandra. Du och jag. Och din pappa. Trots det kommer du inte att minnas något av det här första året. Inte heller det andra eller ens det tredje året är möjligt att minnas. Men jag hoppas att det som vi är med om nu tillsammans kommer att forma dig. Göra dig till en stark och trygg människa. Kärleksfull och alltid snäll mot andra. En människa som tror på sig själv och sin kapacitet. Och andras. Är det något jag vill ge dig i livet är det detta. Jag älskar dig så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Tack för att du fick mig att grina såhär på morgonen.. :]
Så himla fint!!
<3 <3 <3
Naaw så fint :) men att minnas saker från sitt tredje år är inte omöjligt ;) Kram <3
Efter man fyllt tre funkar det bra, men innan dess är det absolutheltjäklaomöjligt-omöjligt enligt min kompis som är psykolog, så jag fick revidera mina första minnen för de var tydligen bara påhittade! ;)
Ååååååå så fint du skriver om kärleken!
Kram till er alla i lilla fina familjen
Men uff vad svårt jag har att se koderna nuförtiden. Jag kanske håller på å bli robot!
konstigt det där för jag har ett så starkt minne av hur jag ligger i en spjälsäng och fryser, drar ner frottéhandduken som är hängd över kanten, strax efter kommer någon och hänger upp den igen.
Jag kan beskriva rummet, jag kan beskriva spjälskyddet och jag kan beskriva personen som kom och hängde upp handduken. Jag var absolut inte äldre än 2 år när detta hände och då har jag tagit i för det var på spädis det hände.
M och jag har pratat om detta också om hur Lillo inte kommer att minnas något. Det är lite konstigt men ändå något som jag tycker är lite fint. Det blir berättelser för honom och påminnelser för oss.
Kärleeeek!
<3
Åh så så vackert! <3
Skicka en kommentar