Badbyxa.

Idag har vi varit på stan och köpt badbyxor till Elsa samt födelsedagspresent till hennes kusin som fyller 2!

Elsa ska nämligen börja på babysim på söndag och det tycker vi ska bli väldigt spännande. Min bror passade snällt nog på att påpeka att det har kommit en ny rapport som visar att babysim är dåligt för bebisens hälsa. Det tackar vi för och bortser från då vi inte har någon ångerrätt med så här kort varsel. Istället koncentrerar vi oss på att oroa oss för hur det går till. Hur kommer man fram till poolen? Ni vet, simhallar är ju alltid blöta och hala och har farliga vassa kanter. Just nu funderar vi på om vi ska lägga Elsa i en kärra och dra fram till kanten och sen tippa i. Kanske kan man binda fast henne på ryggen och krypa alternativt åla fram till kanten för minsta möjliga fallhöjd? Nåväl. Jag får ringa och fråga om det jag behöver veta. (Allt.)

Vi passade även på att svänga inom Malmös bästa barnbokhandel. Den ligger på triangeln och har en massa bra böcker. Och eftersom Elsa inte har några böcker köpte jag en till henne. En ABC-bok. Martin berättade om en kollega vars barn kunde alfabetet när den var 1 så jag tänkte att nu jävlar ska här tragglas alfabetet! Vi har alltså haft högläsningspremiär här hemma och det var en hit kan jag säga. Elsa älskade bokstäverna (eller de fina färgerna de var målade i?) och de små figurerna i boken. Mest älskade hon bokstäverna på vänster sida och så gillade hon bokstaven X särskilt mycket. Den var skriven i en fin grön färg. När jag tänker efter gillade hon E som i Elsa väldigt mycket också, och den var också grön. Grönt är skönt tycker Elsa! Tur det för hennes rum ska gå i grönt och gult!

När vi kom hem provade vi också badbyxorna. De passade inte. Poängen med badbyxor för bebisar är ju att de ska hålla tätt ifall Elsa skulle få för sig att bajsa just den dagen på en tvåveckorsperiod, men de här satt helkonstigt. Dåligt Polarn! Så vi får kila tillbaka och lämna tillbaka dom lite senare idag. (Synd, för de är ju så sööööööta! Och dessutom är de som ett litet kinderägg för mig - tre överraskningar i ett! Min favoritfärgkombination och dessutom en rand! Det är ju bara FÖR bra.)

För övrigt har Elsa övat mycket på att skratta idag. Farsan Baloo fick sig ett par "Heeeoo heeeooo heeeooo" innan han gick till jobbet, men sen klämde hon till med ett par riktiga "Ha ha ha":n! Det ni! Det är en glädjens dag idag, torsdagen den 29 mars 2012! Dagen då Elsa skrattade!

BVC-besök. (Och skrytvarning.)

Jo. Vi var ju på läkarbesök på BVC innan idag. Först och främst vill jag säga: TA INTE MED ERA JÄTTESJUKA BARN DIT OCH SMITTA ANDRA BARN! Grr.

I väntrummet stank det parfym (vem fan stänker ner sig med parfym när man har små barn?!) och så satt det som sagt ett JÄTTEsjukt barn där och rosslade och hostade och hade sig med tillhörande snorande, rosslande och hostande föräldrar. Som sa: "Du får plats här!" och pekade på den lediga platsen bredvid dem i soffan. Så jag var tvungen att sätta mig, med Elsa i sjalen. Buhu! The horror. Ja, och sen hörde jag att de gick in till sin BVC-tant och bokade en tid. De skulle alltså inte ens dit. Buhuuu, varför ringde de inte bara?! Nåväl, det om det. Nu kommer väl Elsa bli sjuk bara för det. Säkert RS eller mässling eller annan obehaglig sjukdom. Uääää! Som ni märker är jag lite upprörd över detta. Fast inte så mycket som det verkar, jag överdriver lite när jag skriver också. (För spänningens skull, that is.)

Jaja, i alla fall så var det inget fel med Elsas huvud (vilket var det första jag tog upp eftersom jag inte kunnat tänka på annat på hela helgen). Det var bara lite snett. Så vi blev ordinerade sidläge både för huvudet och snarkningen. Jaja, vi får väl se hur det blir med det, just nu är det lite "Hon sover - stör henne inte!" över det hela. Och så blev vi återigen beordrade att öva magläge. Ooops. Vad var det mer... Jo, hon sa att felmarginalen när man mäter är en centimeter så vi skulle inte oroa oss över det heller.

Nu till det roliga (Ja, jag vet att detta helt onyanserade skryt kan bli olidligt att lyssna till, men vafasen, är inte detta mitt forum för helt ohämmat skryt? Jo, det är det.) Så here goes: Elsa var på sitt allra bästa charmhumör (som hon ju faktiskt nästan alltid är) och charmade alla tre personerna i rummet med sitt smajl: Ordinarie BVC-tant (som jag i fortsättningen tänker kalla henne), distriktsköterskestudent samt läkaren. Alla tre Ooo:ade och Aaa:ade sig över Elsas storslagenhet (det är sant) och vilket charmtroll hon är och vilket vackert barn och vilka vackra ögon och så vidare och så vidare, men det tror jag de säger till alla, men vad jag INTE tror de säger till alla är följande: "Ooo! Hon är så trygg!" och så sa läkaren ordagrant såhär: "Hon kommer nog att vara tidig med det mesta, det ser jag!" TJIHOO! JIPPIE! Förutom att redan ha vunnit högsta vinsten när vi fick Elsa så kändes det som att vinna högsta vinsten igen! Vi har ett underbarn! Jag visste det! (Och så fort jag kom hem var min kompis noga med att påpeka att vi nu inte skulle bli ledsna och besvikna om det inte blev då. Hallå, det vet jag väl, men du behöver väl inte regna på min parad?!)

Jaja. Utöver det så frågade jag lite om det där med att sitta. Om det är OK att hon sitter i babysittern för just nu är det det som är allra roligast och om det är ok att vi så smått börjar tänka på att skaffa stol till matbordet. Men då fick jag bara veta att man ska vara uppmärksam på om barnet ser trött ut och börjar falla framåt i babysittern för då skulle man ta upp det. Elsa ser bara överlycklig ut eller så sover hon och då ser hon ju förvisso trött ut, men inte på det sättet som jag tror att dom menar. Hur som haver, eftersom jag inte fick några ordentliga svar på den frågan gick vi hem och satte oss i soffan:

(An)Knytning.

Martin har varit lite skeptisk till sjalen (jag vet inte varför) men när han så äntligen provade den idag så blev han såld på tre sekunder. Mest impad blev jag över att han kunde knyta sjalen utan instruktioner efter att bara ha observerat hur jag har gjort förut. Han är inte bara the looks i vårat förhållande utan även the brains. Jomen.

Kalas!

Idag har vi sovit till tolv, Elsa och jag. Natten var lite sisådär eftersom Elsa har legat och kämpat med magen. Ja, det är väl dags för nummer två snart igen. Det händer ungefär en gång i veckan såatte man kan ju förstå att det blir lite jobbigt till slut.

Igår var vi på kalas. Efter ett rejält otajmat bad (osoven och nyäten) gick vi iväg och firade Fanny som fyllde år.

Två utslagna hjältar efter ett jobbigt bad, innan kalas.

Elsa tyckte att det var sådär att gå på kalas alldeles ovilad. 

Så vi gick undan och käkade lite och pratade om livets vedermödor...

Svårigheterna med att bära klänning exempelvis.

Efter en stunds vila i sjalen satt hon nöjd i pappas knä och socialiserade.

Födelsedagsbarnet!

Nu sitter Elsa och sover i sjalen, men innan låg hon och blev 

tröstad av fjärilen efter att ha kaskadkräkts över sin mamma och babygymmet. 

Jobbigt det där när det inte får plats mer i magen...

Puh. Detta inlägget har tagit en timma att "skriva" på grund av ynklig bebis. Nu måste vi göra oss i ordning så vi kan gå ut i den 14-gradiga värmen! 

Tjipp och hajk!

BVC-besök.

Igår var vi på BVC, Elsa och jag. Elsa skulle få sina 3-månaders vaccin men först skulle måtten tas, i vanlig ordning.

2011-12-31 - 2850 g - 50 cm - 33 cm huvudomfång
2012-01-02 - 2800 g
2012-01-10 - 3210 g
2012-01-17 - 3680 g                 36,5 cm huvudomfång
2012-01-25 - 4060 g - 55 cm - 37 cm huvudomfång 
2012-02-14 - 4800 g - 57 cm - 38,5 cm huvudomfång
2012-03-06 - 5480 g - 60 cm - 40 cm huvudomfång 
2012-03-23 - 5840 g - 61 cm - 40,5 cm huvudomfång


Hmm, som ni ser hade hon inte vuxit särskilt mycket varken på längden eller huvudet och först mätte hon huvudet till 40 cm, det vill säga samma mått som gången innan. Då såg hon väl paniken i mina ögon för då sa hon att vi kunde mäta igen och så gjorde hon det och la på en halv centimeter för att vara snäll. Nej, jag mätte själv sen när vi kommit hem och det är 40,5 cm. Och så tänker jag att hon kanske mätte för generöst förra gången? Jaja, och så har Elsa en bula i huvudet och ni kan ju bara föreställa er vilka hemska tankar som far i huvudet men den tyckte hon (vår barnsjuksköterska fyi) inte kändes farlig. Nåväl, vi fick en läkartid för att "titta på" Elsas snarkningar också så jag får väl ta upp huvudbryna (hö hö) då. 


ORON det innebär att vara förälder alltså. 


Jaja, sen var det dags för vaccinet. Två sprutor som togs i två omgångar. Jag fällde en tår i förebyggande syfte och följande tårar fälldes av Elsa allena. Fy fan. Jag har inga problem med nålar och sprutor och sådant men jag kunde inte titta på när hon stack Elsa, jag kunde bara titta på Elsas panikslagna ansikte. The horror. (Jag förstår att jag inte direkt hjälper er som har det här framför er.) Sedan spenderade Elsa en stund gråtandes innan hon gick med på att käka. När vi kom hem gick det OK men klockan fem började hon gråta och grät konstant när vi inte "gung-bar" (ni vet) henne i fyra timmar tills hon äntligen somnade för kvällen. Synd det på det som kan ha varit hennes gladaste morgon någonsin. 

Provade lite olika outfits eftersom hon skulle vara svalt klädd. 

Som ni ser har blomdressen blivit lite för liten nu. Eller Elsa lite för stor.

Den vitblårandiga Pop-bodyn är Martins favvo så den fick hon ta på sig innan han kom hem. 

När vi gick och la oss hade hon fått feber. 38,6 i feberpremiär så hon fick lite Alvedon och vi klädde av henne och baddade med fuktiga tvättlappar. Elsa vaknade såklart av behandlingen och var sitt allra mest strålande jag. Inte ens när hon har feber är hon sur, ungen. Och inte ens när hon är sjuk håller hon oss vakna, det är vi som håller henne vaken! 

Efter två timmar hade febern sjunkit igen och de ömma föräldrarna kunde slappna av. Sedan vaknade vi  klockan nollsex och gav mer Alvedon och sedan vid tio och då var det lite molnigt på Elsas himmel innan hon blev sitt vanliga glada jag. 

På pappas bröst. Det är bannemig inte lätt att bli vaccinerad ska ni veta! 

Nu ägnar vi oss åt det vi gillar allra bäst, nämligen att ligga i sängen hur länge som helst, dricka kaffe och fippla med mobilerna samt ha en sovande älskad unge mellan oss och inatt blir det sommartid! Jomen. Man ska ha det bra! 

Sparkrav. (Uppdaterat.)

Läste i Sydsvenskan idag att KK här i Malmö har ett sparkrav på sig på 31 miljoner kronor. För att klara av det ska man bland annat stänga ner Familje-BB och dom som vill spendera de första dygnen tillsammans hela familjen hänvisas hädanefter till Ystad eller Lund. Så himla, himla synd. Vi trivdes jättebra på Familje-BB och fick så himla bra vård och omsorg. Eller service skulle man nästan kunna kalla det. Alla jag pratat med tycker likadant. De är underbara där, som på resten av hela KK. Jag hoppas verkligen inte att de kommer att spara i form av uppsägningar eller att de drar ner på några som helst av RMC:s resurser.

Ja, det är sånt som händer när folk slutar betala skatt för sin egen vinnings skull. Tråkigt, men sant.

(I slutet av artikeln står det "Drygt 5070 barn föddes i Malmö 2011" Elsa föddes som nummer 5069!)

Nu till något roligare. I förrgår när Martin kom hem från jobbet och hade en pratstund med Elsa så petade hon in nappen i munnen själv för första gången! Två gånger dessutom! Och det bästa av allt är att jag råkade filma den stora händelsen! Efter det har hon gjort det massor av gånger och inte bara det, de senaste dagarna har det varit som en explosion av utveckling! Helt plötsligt kan hon massor av nya saker. Det händer nya grejer på kunskapsstegen varje dag! Det är fantastiskt! För ett tag sen fick vi även Elsas "boo" på film, inte hennes bästa, men helt klart ett "boo" härmat efter Martin, jag slänger in det också!

Elsa stoppar in nappen själv! (Nu har jag uppdaterat så alla kan kolla!)

Elsa härmar "boo"! 

Helgen.

Helgen har i vanlig ordning varit ljuvlig. Även de helger som gapar tomma och tråkiga förvandlas med hjälp av vår lilla charmör till världens underbaraste! Nu blev ju helgen inte så tom på aktiviteter till slut ändå, men ändå.

Häng hemma i köket innan vi gick ut i fredags.

I fredags var jag och Elsa ute på fika och häng i solen i flera timmar innan Martin kom hem från jobbet och vi spenderade fredagkvällen som vi brukar. Framför teven med tacos. Hej svennebanan!

Fika i solen. Det var varmt!

Igår gick vi en mil(!) fram och tillbaka till Sopstationen (ett second hand/loppis-varuhus kan man väl kalla det och även där de spelar in teveprogrammet Sverige!).

Promme och kvalitetshäng med pappa!

Vi var ute efter en byrå och en bokhylla till Elsas rum men det slutade med att vi köpte en hörnsoffa och ett soffbord (och en potatispress). Så nu har vi inte råd att börja på babysim. Hoppsan då. Men vi kan ju trösta oss med att babysimmet är på söndagar och då hade vi ändå missat minst två tillfällen eftersom vi ska åka på en massa utflykter i april och det hade känts dumt när man betalar så dyra penningar för det. Å andra sidan hade det känts fint om Elsa var vattenvan tills vi ska åka till Kroatien i sommar för att slippa plåga ner na i vattnet när man vill svalka henne... Hmm, ja, vi har väl kanske inte riktigt bestämt oss än om hur det blir med det där med babysim. Det om det.

På långpromenad sover man gott!

Efter sopstationen fikade vi hos Fanny och Geza och efter en milapromenad känner man sig ganska nöjd med dagen så vi gick till Hemmakväll och köpte ett kilo godis och avslutade kvällen med en film. Hugo Cabret, den var bra.

Idag har vi fått sova till halv tio och från början var det vårstädning på schemat men eftersom vår kaffestund i sängen (en av sakerna som gör helgerna till de guldstunder och den energitankning de är) börjar dra ut på tiden får vi se hur det blir med det.

Elsa demonstrerar hur man sover till halv tio.

Det känns fantastiskt att veta att det finns ett slut även på Martins förmåga att leva bland smutstvätt på golven och smutsiga fönster/smuliga golv/osv osv för nu är det han som är mest peppad på städ. Jag visste inte att det kunde vara så. Det måste betyda att det ser för jävligt ut här hemma nu. Vilket också betyder att jag tänjer mer och mer på vad jag tycker är OK och det är ju också bra. Då kanske vi kan mötas där någonstans i mitten. Bra det!

Har precis somnat igen efter en stunds morgonlek alldeles nyss.  

Men helgens största händelse är ju att Elsa börjat skratta! Eller, i alla fall skratta på sitt eget lilla vis. Hon ler stort och låter: "Heeeoooo, heeeooo, heeeooo!" Det är underbart fantastilastiskt!

Och som ni märker har jag kommit på att man kan göra kollage med bilderna  ifall man inte kan bestämma sig vilken man ska publicera. Hur kul som helst och istället för att sitta i valet och kvalet med vilken bild man ska publicera kan man istället publicera alla! Toppenbra! Nu har grisen vaknat så nu blir det frulle och sedan får vi se vart dagen tar oss, men först slänger jag in en bonusbild. Jag kallar den Olika morgnar och den är underbar:

Olika morgnar.

Återbesök och lite (välförtjänt) skryt.

Igår var hela familjen på återbesök hos vår barnmorska på Cura. Hon fick en Merci som tack för gravidtiden och det var roligt att visa upp den där som hela tiden funnits som ett galopperande hjärta på dopplern. Hon (vår barnmorska) verkade väldigt förvånad över att Elsa är så tjock eftersom hon bara hade läst förlossningsjournalen där hennes födelsevikt stod för hon påtalade det flera gånger.

Vi gick igenom förlossningsjournalen och det var väldigt roligt. Jag och Martin har kommit ihåg allt precis rätt, till och med tiderna framåt slutet. Det känns bra att jag var så "med" hela tiden. Nu vet jag också att jag gick upp totalt 14 kilo under graviditeten och att jag nu är tillbaka på inskrivningsvikten. Tre kilo kvar till utgångsvikten och... Eeh. 16 kilo kvar till vikten som jag vägde när jag och Martin blev tillsammans. Kul.

Vi fick med oss förlossningsjournalen och alla papper hem och som ni säkert förstår har jag såklart studerat journalen in i minsta detalj och det är roligt att se diagrammen över hur öppen jag var och var Elsas huvud var. Det står även hur mycket lustgas jag fick vid de olika tidpunkterna, hur cervix(?) var (utplånad från när vi kom in) och så står det "Smärtpåverkan" och där står det 1-2 under hela förlossningen. Och så kan man kolla vad det betyder:

0 = ingen
1 = obetydlig
2 = måttlig
3 = uttalad

Jomen. Jag tyckte väl jag hade skött mig ganska bra. Martin tror fortfarande att jag hade mindre ont än vad andra har. Jag tror att jag hanterar smärta bra. Martin skyller på att Elsa var liten när hon föddes. Jag hänvisar till kompisarna som födde lika liten dotter och tyckte att det var helvetet på jorden. LITE JÄVLA CRED TACK?! Hrm.

Och så i slutet av förlossningsjournalen står det:
L har krystat under tre värkar, fin progress. Gör ett så flott arbete i utdrivningsskedet!
Hoho! Taaaaack! Men så skriver de säkert på allas journaler. Men ändå. Som vännen (som också födde liten dotter) förskräckt sa när jag berättade: "Va?! Jag visste inte att man fick betyg!"

Bästa belöningen för förlossningen är såklart denna lilla skrutt:

Något missnöjd vid badet efter gårdagens bajskaos. 

Nu är det slut på bajskaos - vi går på treorna! 

Awkward family photo.

Jag kom på att vi hade glömt ta ett fint familjefoto på oss alla tre som jag hade bestämt att vi skulle ta i helgen så vi lade oss lite snabbt i sängen innan när vi skulle ta på Elsa pyjamasen och knäppte av. Resultatet blev så fult att det blev fint, så fint att vi inte brydde oss om att ta ett till. Och jag har inte heller brytt mig om att redigera bort de röda ögonen. Jag älskar det!

Elsa ser ut som Masarin i Loranga, Masarin och Dartanjang:

Just nu ligger minimasarinen framför teven och har lite gymping. Vi försökte få henne att sova innan men hon var alldeles för övertrött trodde vi. Nu tror vi att hon kanske var understimulerad istället för det kommer glada tillrop då och då: "Buääääää!" och den typen av ord. Dessutom vilade hon till klockan sex så det var ju inte så längesen hon sov. Då kanske det är lite tidigt att sova klockan halv åtta. Eller så är hon bara övertrött. Who knows? 

I alla fall så var vi på promenad innan idag som sig bör i solen. Vi köpte blåbärssoppa till den sjuka pappan, den enda sjuklingsönskningen han hade. Så blåbärssoppa fick det bli. Två paket. Ska det va så ska det va! Och förstås ingredienser till en frozen cheescake. Vi äter minst en frozen cheescake utan att dela med oss i veckan! Då var vi i alla fall såhär snygga i likadana solglajjer:

När vi kom hem lämnade jag fadern och dottern för att gå och hämta den efterlängtade bärsjalen som äntligen kommit! Jippie! Den jäkla Babybjörnen dödar min rygg och dessutom sitter Elsa så mycket skönare i den här. Jag lyckades såhär bra på första försöket (nåå, jag har provat ta på mig en sån två gånger förut, men ganska bra jobbat ändå va?): 

Och till sist, en liten iakttagelse: Jag har använt mig av tre olika kameror till detta inlägget. Bild nummer ett är tagen med den bortglömda kompaktkameran Canon Ixus 80, den andra är tagen med Camera Zoom (app till mobilen) och den tredje med min vanliga mobilkamera. Nåväl, det om det, nu är det dags för kvällens cheescake! 

Hepp! 

Egentid.

Elsa har haft en utvecklingsperiod. Något som tydligen föregås av kinkighet och tannagnisslan (om de hade kunnat) och vi har ojat och vojat oss och undrat vaaaaad det är som varit fel. Våran superglada bebis började nämligen helt plötsligt gråta, till synes helt utan anledning och från att ha varit ett litet babbelmonster gick hon till att tyst betrakta och inte säga ett knyst. Men så i förrgår kom hon tillbaka! Vår lilla solstråle avslutade kvällen i fredags med att ha en lång konversation med mig och somnade sedan nöjt i min famn. Gårdagen fortsatte i samma soliga humör och hon var vaken hela(!) dagen! Jag trodde såklart att hon därför skulle avsluta gårdagkvällen med övertrötthet och kinkighet utan dess like, men hon var vaken, babblade och pratade (alltså svarsjoller, hon pratar - man svarar - hon pratar - man svarar osv, sjukt häftigt!) och bjöd på sitt allra första skratt som var längre än två ha ha! Underbart! Sedan somnade hon vid elva och sov sju timmar i sträck! Tills jag väckte henne för "en bit" mat! Och efter en liten sovstund till har hon bjudit på solskenskvitter hela morgonen:

Har jag sagt att vi är bortskämda med världens bästa bebis? 

Hur det nu var så när Elsa var kinkig kände jag för första gången att "nä, nu är det nog snart dags för mig att gå ut och ta en öl med brudarna". Komma ifrån lite och ha lite egentid. Så jag värmde upp lite smått med att ägna mig åt en av mina favorithobbys - att bada! Badkar, den här gången. Ett bad varmt så jag nästan skållades (för det vågade jag inte ta med Elsa i magen) och ett glansigt magasin - LOVELY! Efter lite mer än en timme fick jag dåligt samvete och gick upp, men jag hade lätt kunnat ligga där och läsa tidningen från pärm till pärm!

[Och här hade jag tänkt lägga in en lökig bild på mig när jag badade med Elsa i magen, men nä, det blir inga lökiga nude pictures av mig alltså va.]

Nästa "egentidsprojekt" blir till att börja träna. Jag har nämligen råkat få syn på min nakna uppenbarelse i en spegel och det var ingen trevlig syn ska jag be att få tala om! Herreminjestanesje - jag har bristningar ovanför knäna! Hallå! Kan man ens HA DET?! Och så frågade jag Martin varför han inte sagt något och han försökte i alla välmening med att det väl inte gjorde någonting? Precis som när han varje kväll smörjde in stormagen med olja för att jag inte skulle få bristningar, utan att tala om att jag redan hade bristningar på hela underdelen av magen som jag inte kunde se! Halleda... Och för övrigt så hänger allt som tidigare varit uppspänt med vatten. Det ser för jävligt ut. Så imorgon är det jag som knatar bort till Friskis och kollar upp träning.

För övrigt har helgen förflutit i ett stilla mak. Vi har haft folk här och vi har varit hos kompisar. Idag ska vi kanske åka till min bror med familj i Staffanstorp för mamma och pappa kommer ner, men vi har lyckats bli förkylda hela bunten så jag vet inte hur det blir med det jag...

Sådan far, sådan dotter! 

Längtan. (Och lite BVC.)

Idag har jag ställt in en fika med en kompis bara för att få en lugn dag då jag och Elsa ska göra precis ingenting. Eller, precis ingenting är väl kanske fel ord, vi ska göra sådana saker i hemmet som man inte hinner med om man så bara har en fjuttig inplanerad aktivitet per dag. Fixa och dona lite helt enkelt. Skriva ett blogginlägg. Kanske ha maten klar när Martin kommer hem. De senaste sex dagarna har jag inte ens haft tid att sätta på datorn. Därav frånvaron.

Tiden går sin stilla lunk (i turbofart) och vi knatar på. Varje dag med Elsa är underbar och trots att jag är med henne varje vaken sekund kan jag inte få nog av henne och varje natt när vi ska sova så längtar jag efter henne så att jag får ont i magen trots att hon ligger precis bredvid mig. Då ligger jag och bläddrar bland bilderna på henne på mobilen och ibland skickar vi någon bild mellan oss, jag och Martin. Den är helt otrolig, kärleken jag känner inför detta lilla stora. Som att vara lyckligt nykär. Hela tiden. Åh, vad jag älskar henne!

Igår var vi på BVC och nu blev vi varnade för RS-virus. Inte gå bland folksamlingar och yadi yadi. Så typiskt. Vi som precis hade börjat släppa så smått på spärrarna. Så himla tråkigt att hela tiden behöva fråga "Du är väl frisk?!" Hade till och med en kompis som blev sur över att jag frågade. Men det skiter jag lite i. Jag tummar inte på mitt barns bästa. Vår BVC-sköterska hade haft en spädis som blev inlagd och "Vi hade läkarmottagning här i förmiddags och det var sååå många barn som var sjuka!" Eh, tack? Kändes sådär kul att släpa dit min lilla bebis när det hade varit massor av sjuka barn där bara någon timma tidigare.

Nu vaknar minigrisen men jag ska försöka hinna slänga in gårdagens mått och "lite" foton först:

2011-12-31 - 2850 g - 50 cm - 33 cm huvudomfång
2012-01-02 - 2800 g
2012-01-10 - 3210 g
2012-01-17 - 3680 g                 36,5 cm huvudomfång
2012-01-25 - 4060 g - 55 cm - 37 cm huvudomfång 
2012-02-14 - 4800 g - 57 cm - 38,5 cm huvudomfång
2012-03-06 - 5480 g - 60 cm - 40 cm huvudomfång


Shit pommes alltså, föreställ er att växa 5 cm i månaden, vilken växtvärk man skulle ha! 


(Nope, får bli paus här, hon vaknade helt!)


Sådärja, då försöker vi igen...


Sen sist:

Vi har pussats en massa...

...och gått massor av promenader i vårsolen...

...med min snygga karl och Elsas snygga pappa, en riktig FILF (fniss)!

Vi har konstaterat att det nog blir gröna ögon på den ungen...

... och vi har badat henne två gånger, vilket numera är en riktig hit efter att vi skippade badbaljan (hrm!) och istället badar tillsammans i badkaret (det var väl spenderade 129 kronor för en badbalja som använts 3 gånger, NOT! ;) ) 

Vi har tittat på film och Elsa sov sig igenom och gjorde det hon gör bäst; är underbar!

Jag har njutit av detta underbara varje morgon...

...och sedan har vi matchat fint!

Vi gick till BVC och Elsa fick åka bärsele...

... sedan vek vi tvätt och lyssnade på Neil Young. Det var underbart! Bara en sån sak! Att få vika tvätt i Elsas sällskap! Så fint att jag var tvungen att gråta en skvätt.

Sen greppade Elsa tag i sitt öga och drog och pappa tog fram nagelsaxen i panik...

... sedan satte vi på henne skyddsglasögon! Fniss igen! 

Och här sitter vi nu, Elsa i selen för kinket smög sig på... Fint det, men vi längtar efter bärsjalen som vi klickade hem på Tradera häromdagen!

Fredagsmys!

Här ligger Elsa mellan oss och tycker att vi är det bästa som finns!

Kärt barn har många namn!

Jag vet inte hur många olika smeknamn vi har på Elsa, men det är ganska många. Det allra första smeknamnet hon fick var Boris. Det kallade vi henne så mycket att vi nästan sa Boris oftare än Elsa. Anledningen var att efter hon hade ammat så slängde hon sig hejdlöst bakåt, ut med armarna och mjölk rinnande ner från mungiporna som ett ryskt gruvfyllo: Boris!

Nu kallar vi henne oftast Grisen, Gurkan, Grynet och Älskling såklart. Men älskling är så självklart att det gills nästan inte. Likaså hjärtat och lilla hjärtat. Men Marsipangrisen går i en klass för sig. Och Snutten/snuttan, Prutten/pruttan. Martins nya är att det är jag som är Gurkan och hon är Cornichonen. Jag är Tomaten och hon är körsbärstomaten. Jag är Majsen och hon Minimajsen. Jag kallar henne ofta för Älska. Eller ElsKa. Och så säger vi att vi Älsakar henne. Eller ElsaKar.

Här är en bild jag tog idag när jag och Elsa skulle vila. Den är så en på miljonen att man lyckats fånga ett sånt ögonblick på bild att jag nu publicerat den överallt jag kan komma på och dessutom har skickat den till alla jag känner. Typ. Ni förstår ju själva, här kommer ett annat smeknamn, nämligen Solskenet:

Uppdatering: ELSA SA PRECIS "BOO" KLART OCH TYDLIGT EFTER MARTIN!!! WAAAA! SÅ JÄVLA HÄFTIGT!!! MAN LIKSOM HÖRDE HENNES RÖST!!! Shit pommes så häftigt! Ett långt och klart och tydligt "boooo"! Han hade suttit i en kvart med sitt booo:ande och sen bara kom det! Jag rös i hela kroppen! Så jävla, jävla häftigt. Martins teori är att det är som att lära ut till en med damp, att det liksom är för många intryck  så det blir svårt att koncentrera sig på vad det är man ska göra. Men med en jäkligt envis och tålmodig pappa går det tydligen att lära även de allra minsta barnen att ljuda!