1 år!

Det här är Elsa Bergström! Hon är världens underbaraste dotter och idag fyller hon 1 år! Ett helt år! Hon har tagit oss och världen med storm och vi ser otroligt mycket fram emot många omvälvande, roliga och spännande år med henne! Faktum är att vi inte kan beskriva hur lyckliga vi är som får spendera våra liv med henne! Jag är så tacksam att vi fått uppleva den här kärleken.

Elsa är envis som en åsna och har en vilja av stål. Hon är världens smartaste och har redan sinne för humor och kan skämta. Hon älskar att sjunga och dansa och det behöver inte ens vara musik hon dansar till utan så fort något rytmiskt hörs (typ diskmaskinen) så börjar hon dansa. Ibland är hon blyg men ibland inte alls! Hon är bestämd och vill inte göra något förrän hon är säker på att hon verkligen kan det. Hon är en betraktare och ofta fastnar hon med blicken på något utanför fönstret. Hon älskar att bada och plaska och hon gillar att titta på Iggle Piggle och de andra i I Drömmarnas Trädgård. Ibland låter hon oss sova på morgonen fast hon är vaken. Hon älskar när vi jagar henne och om man pussar henne på halsen skrattar hon sitt allra bästa bubblande skratt! Hon älskar att bli gungad i lakanen om man viker tvätt eller bäddar om, då får man aldrig sluta. Hon är bäst och det kommer vi alltid att tala om för henne.

Bokslut 2012

Jag känner mig egentligen inte alls på humör för att skriva någon summering av det här året. Det har varit ett fantastiskt år, ja faktiskt det bästa hittills i mitt liv, men två dagar före julafton dog min älskade farmor Elsa. Därav inga glada blogginlägg om julen och så vidare för det här har inte varit någon glad jul. Som min bror sa: "Nu stryker vi den här julen ur minnet". Så den här gången får bilderna tala för sig själv. (Klicka på bilderna för att se dem större.)

Januari: 

Februari: 

Mars: 

April: 

Maj: 

Juni:

Juli: 

Augusti:

September:

Oktober: 

November: 

December: 

Det obrukbara porslinet.

Martin fick ärva en hel servis av en släkting på sin mors sida. Servisen är mycket fin och gammaldags och allting finns i tolv delar och dessutom finns det flera tillhörande serveringsfat och såsskål och karaff. Jag tycker mycket om den. Problemet är bara att man inte får använda den. Martins mamma tillika min svärmor talade mycket noggrant om att den bara fick användas vid mycket speciella och fina tillfällen. Det här var minsann inget bruksporslin! Point taken.

Så föreslog jag då att vi kunde använda servisen på Nyårsafton! Det kan väl knappast finnas ett bättre tillfälle att använda ett gammalt fint porslin med guldkanter på än på Nyårsafton! Som ju inte bara är - Nyårsafton! - utan också vår älskade dotters födelsedag! Tolv delar! Det fattas ju bara typ åtta och nog ska vi kunna skrapa ihop några liknande bland grannar och bekanta. Men se, där tog det stopp! Detta porslin var alldeles för fint för att ätas på på Nyårsafton.

Nu är ju jag en person som tycker om att bruka saker. Brukar man inte tingen förlorar de sin själ och vad ska man med ett gäng själlösa prylar till? Det är lite därför jag gillar att köpa grejer på loppis, för de har redan en själ och har de inte det - ja då får de själ för man behöver inte vara rädd för att använda dem för man har ändå inte gett så mycket för dem! Vi äter exempelvis alltid soppa på våra vackra udda Rörstrandsfat från 20-talet som jag köpt på loppis för två kronor styck. Jag tycker också att böcker ska se lästa ut! Sidorna får gärna vara gulnade och det får gärna spillas kaffe! Kanske ligger det en pressad mygga där någonstans. En historia. Men det är ju bara jag. Martin HATAR när man viker hundöron.

Hur som, jag fick påminna min kära älskling och sambo om att vi inte längre är 15. Jag tvivlar på att någon kommer att bli kalasfull och slänga/kasta/tappa/whatever tallriken i golvet och om en sådan olycka mot all förmodan händer - SO WHAT?! Då finns det elva kvar. Det finns två assietter kvar (om jag inte missminner mig) av porslinet som min mamma och pappa fick i bröllopsgåva när de gifte sig (vilket iofs är synd eftersom det var det väldigt vackra Bågskytt från Gustavsberg) för att det genom åren ätits på och druckits ur kopparna på varenda födelsedag och tja, säkert har gått igenom ett och annat kärleksfullt bråk också.

Bågskytt från Gustavsberg

Men nej. På Nyårsafton ska vi äta på papperstallrikar(!) tycker Martin. (PÅ NYÅRSAFTON?! Jag har nog aldrig ätit på papptallrikar och med plastbestick någon Nyårsafton någonsin, så varför inte göra det på vår dotters första födelsedag?) Så vi slipper diska. För se, där dök det upp ännu ett problem. Man får inte lov att diska de där tallrikarna. I maskin alltså. Så då skulle någon behöva stå och diska de där tallrikarna för hand och då kan de ju gå sönder och DET vill man ju INTE riskera.

Så ikväll käkade vi lite julmat, för att liksom jobba igång den där obefintliga stämningen lite. Det var väldigt mysigt! Halländsk grönkål (smakade underbart mamma!), småländsk/blekingsk/skånsk kokt potatis(?), Hemköpsk skinka (både kokt och lättrökt, lättrökt ska tydligen vara skånskt?), senap och rödbetssallad från  Coop. I glasen Apotekarnes Julmust (akta er för Nygårda, det är Coca-Colas och de tjänar tillräckligt mycket pengar) den enda rätta. Allt prydligt upplagt på olika fat och sedan serverat på de där tallrikarna.

Det porslinet. 

När vi så hade ätit upp plockade Martin in i diskmaskinen, lämnade köket för att se till Elsa och sa till mig i förbifarten: "Men ställ inte in tallrikarna!" Då satte jag ner foten och sa att det här var väl ett ypperligt tillfälle att se om de här tallrikarna (av god brukskvalitet) tålde att diskas i diskmaskin. Så jag satte in dem, startade diskmaskinen och fyrtio minuter senare kom de ut - sprillans rena och med gulddekoren på plats! Voila!

Nåväl... Om de så förtjänar en plats på Nyårsmiddagen eller om de ska fortsätta sin tjänstgöring genom att samla damm och ta upp alldeles för mycket plats i vårat skafferi - det återstår fortfarande att se!

Livet återvänder.

Sådärja.

Nu börjar det klarna lite. Det känns alltid bra att häva ur sig lite skit här för då känns det alltid lite bättre efteråt. Plus att man får en helt bunt med interaktiva kramar och det tackar man ju inte nej till! ;)

Förra julen fick Martin ett presentkort på en helkroppsmassage av mig eftersom han hade slitit med både jobb och plugg hela hösten och det har han ju gjort både våren och hösten (och sommaren!) efter det också! Slitit som ett djur alltså. Men det kom sig aldrig att han gick och fick den där massagen och nu närmade ju sig slutet på giltighetstiden (den 16:e) så han bokade in en massage, men tji fick han! Han fick vattkoppor istället och kunde således inte gå så då fick JAG göra det istället! Så TYYYYYPISKT! Så idag har jag varit och fått en helkroppsmassage samt färgning av fransar och bryn (alltså, det hade inte Martin bokat, men jag tog något annat också). Så jädrans härligt! Kanske inte den idrottsmassage jag egentligen hade behövt, men väl så avslappnande ändå!

Igår ville Martin komma ut lite så vi var ute en två gånger och sedan på kvällen skulle vi titta på Malmös Lucia i Folkets Park och det är roligt det där hur man anstränger sig för att göra mysiga saker och så uppskattas det ändå inte av mottagaren så att säga. Okej. Det var kanske lite fel taktik av oss igår att 1. Hålla Elsa vaken till efter läggdags 2. Sätta på henne alla ytterkläder som hon HATAR och 3. Sätta henne i vagnen som en liten tjock michelin-gubbe för att sedan gå till parken. Där var det jättemycket folk (vi trodde typ att det skulle vara vi?)och Elsa blev ledsen i vagnen och ville inte sitta i famnen och inte i vagnen och inte i famnen och efter en(!) låt gick vi hem och la henne! Haha! Det är vad vi kallar learing by doing. Alltså: Luciatåg utomhus i vinterkvällen uppskattas INTE av ettåringar.

I helgen ska vi städa och röja och nästa vecka kan jag förhoppningsvis äntligen ta itu med min uppsats igen så att den blir klar eftersom det är lite A och O inför nästa termin.

Martin vågade sig ut på vinterpromenad (till kyrkogården) igår. 

Eeep. Längtar ihjäl mig efter mina älsklingar som ligger och vilar middag nu! Tjohej!

Desämster.

Ja, förutom det fantastiska att Elsa finns här hos oss så kvalar detta i som sämsta december någonsin. Ni som inte vill läsa ett gnälligt, tråkigt och surt inlägg kan sluta läsa nu.

Ja dåså. Ingenting har blivit som vi tänkt oss. Förutom att vi är bäst i världen på jul är vi ju också ganska bra på att bygga upp skyhöga förväntningar som sällan infrias. December inledde ju ganska bra med snö och pulkaåkning och lussekattsbak. Men sedan gick det bara utför. Martin blev supersjuk i vattkoppor och jag har fått arbeta dygnet runt som ensamstående mamma och vårdare till sjuk pojkvän. Fyfan säger jag bara. I takt med att tröttheten och uppgivenheten ökade minskade lusten till jul. Så för någon dag sen bestämde jag att nu skiter vi i det här med jul. Det blir ingen gran. Det blir inget pepparkakshus. Det blir inga lussebullar framför teven till Luciatåget imorgon bitti, det blir inga pepparkakor och inget julgodis. Julpyntet får ligga kvar i lådorna som jag drog fram redan i början av november. Folk vill inte träffa oss eftersom inkubationstiden till vattkoppor är upp till 26 dagar och inbjudningar till kalas har dragits tillbaka. Som pricken över i:et har bara typ tio av de typ 35 pers som vi bjöd in till Nyårsafton OSA:t innan slutdatumet som är imorgon. Folk är fanimig bara SÄMST alltså. Ja, jag är jävligt ledsen och besviken.

Jävla skitpissemånadshelvete.

Önskelista

Nu närmar sig både jul och födelsedag för Elsa och jag tänkte ta mig friheten att knåpa ihop en liten önskelista till vår dotter. Man behöver inte alls ta hänsyn till den här listan, men om man verkligen vill ge något och inte vet vad och behöver lite inspiration kommer här lite tips. Jag upplever själv att det kan vara lite knepigt att köpa presenter till en ettåring. Egentligen är det här mest roligt eftersom jag inte längre skriver någon lista till mig själv! ;)


BÖCKER
Intresset för böcker är väl fortfarande relativt svalt och förutom roliga böcker i hårt material kanske dessa böcker kan vara något för framtiden:

• Alla Pettson och Findus-böcker
• Alla Astrid Lindgren-böcker (och då menar vi ALLA)
• Alla Alfons-böcker utom Godnatt Alfons Åberg
• Alla Mumin-böcker
• Alla Elsa Beskow-böcker
• Men särskilt mycket önskar sig Elsa en bok som betydde mycket för givaren när hen var liten. 

LEKSAKER

• Gärna pedagogiska (och estetiskt snygga) leksaker i trä a la Brio. Jabadabado har också jättefina pryttlar i trä i glada färger som passar perfekt i Elsas rum (och resten av lägenheten antar jag). Elsa älskar sin lägga klossar i lådan-låda från Brio och gillar att hålla på att lägga i och plocka ur grejer i grejer. 
• Instrument, riktiga. Exempelvis maraccas, ukulele osv.  
• Skiva med barnmusik
• Färger och kladd som är barnvänligt (dvs ogiftiga). 
• Klossar att stapla eller lägga i varandra
• Boll

KLÄDER

• Om ni vill köpa present till Elsa vet ni antagligen vad vi gillar för typ av kläder. Hon gillar samma som vi! ;) Storlek 86, alltså kläder till våren och sommaren, är vad som behövs.
• Hennes fötter är för närvarande 12-13 cm långa
• Minikånken
• Morgonrock att mysa i

INREDNING

• Vackra/roliga prylar att ha i rummet. Elsas rum går i temafärgerna gult, grönt och glatt! Inslag av lejon, djungel och cirkus finnes också. 
• ABC-plansch eller andra fina planscher eller varför inte egenmålade tavlor
• Möbler såsom liten byrå eller hylla att sätta upp på väggen (om man hittar något passande på någon loppis kanske)
• Den här bilden från Mumin skulle hon (eh, jag?) jättegärna vilja ha som plansch på väggen, men eftersom inte jag hirttat den att köpa någonstans gör ni nog inte det heller, men ändå: 

(Från Trollkarlens hatt av Tove Jansson)

För övrigt kan tilläggas att vi inte alls är rädda för second hand - tvärtom! Hittar man något gammalt fint att ge bort blir vi (ehum, Elsa) lika glada för det! 

Jag och tomten när jag var bara en vecka yngre än vad Elsa kommer vara när hon träffar tomten för första gången! 

Hurra!

Idag har min mamma fått sin sista behandling mot bröstcancern och det gör mig så himla himla glad! Nu börjar en lång återhämtning men i alla fall en återhämtning utan någon ny herceptinbehandling som slår undan benen på henne igen. Efter idag ska hon bara bli friskare och starkare och långhårigare och gladare! Hurra!

Sjukstuga.

Jamen alltså. För det första så har Elsa på den halvtimma vi varit uppe hunnit med att skicka iväg ett mail till min handledare för tidigt (men för sent för att skicka ett till ursäktande sådant) och sedan tog hon mitt kaffe (och jag såg det som i slow motion) och hällde ut ungefär en cm från min dator på soffbordet varpå hon la bägge armarna i pölen och plaskade glatt. Det är lite av anledningarna till att jag aldrig tar fram datorn när hon är med. Det är nämligen helt omöjligt att få använda den ifred.

Hur som helst så har Martin fått vattkoppor! Jojo, det är sant! Vattkoppor i vuxen ålder är absolut inget jag rekommenderar till någon. Han har varit (och är) supersjuk och jag har således jobbat mer än heltid dygnet runt, dvs bytt varenda blöja, blandat all välling, sett till att alla fått mat i magen på bestämda tider, bytt smutsiga kläder, nattat, underhållt och samtidigt försökt ha en stund över att tycka lite synd om Martin. Inte. Lätt. Återigen vill jag skicka en stor eloge till alla ensamstående (tvåbarns ;) )mammor, hujeda mig det kan inte vara lätt. Nu hade det passat sig ypperligt att ha mor- och farföräldrar ungefär 20 mil närmre!

Så. jag har inte fått en stund över till plugg. Jag som hade tänkt skriva färdigt uppsatsen den här veckan så att jag slapp tänka på den under jul och nyår. Men så blir det inte. Oftast blir ju inget som man tänkt sig och så inte heller den här december. Som tur är är det ju världsligt och jag har lärt mig tänka att det inte spelar så stor roll. Men jag har redan börjat längta till nästa jul. Då ska jag ha en frisk sambo och ett friskt barn (yeah right, kräksjukan anyone?) och vi ska pynta och baka och mysa hela december och sedan ska våra nära och kära komma och vi ska ha en fröjdefull jul och vi ska ha råd att köpa julklappar till alla för då ska vi ha jobb och ingen pluggångest och allt ska bli perfekt! No pressure.

Nu funderar jag bara på vad tusan vi gör om Elsa får vattkoppor över jul och nyår? Är det väldigt lindrigt om man får det som liten eller?

Sova i egen säng? Några frågor.

Tja, nu är det ju inte mig rubriken syftar på utan - tadaa - Elsa!

Från och till har Elsa sovit i sin egen säng, men så blev det så himla kallt innan de fattade att värmesystemet i huset hade gått sönder och således inte värmde upp huset en bra bit in i oktober. Typ 16 grader hade vi i sovrummet och vi höll alla på att frysa ihjäl. Så sedan dess har vi allihop sovit tillsammans i storsängen. detta är egentligen inget problem, himla mysigt tycker vi, men förr eller senare så kanske det vore bra om hon kunde sova i sin egen säng. Rentav somna(!) i sin egen säng. Och angående det har jag ett par praktiska frågor:

1. HUR gör man? Vi har i en eller två sekunder, kanske två gånger, försökt natta Elsa i sin säng men det är ju stört omöjligt! Sedan man sänkt sängbotten alltså. Ska man då hänga över kanten ner i sängen och ge vällingen? Då får man ju skitont i ryggen och det blir inte särskilt mysigt för någon? Eller ska man peta in armen genom gallret och sitta och luta pannan mot gallret? Det blir inte mycket flexibilitet på det viset kan jag lova.

2. Vad gör man när ungen ställer sig upp? Alltså. Ligger inte vi bredvid Elsa, redo att stoppa i nappen och lägga henne ner igen så reser hon sig upp och vaknar. Hur funkar det när de sover i egen säng? Vad gör man då? Måste man sitta (hänga ner i sängen över gallret) för att hålla en hand på ungen tills hen somnar då?

Nä, jag tycker det verkar skitjobbigt det dära med sova i egen säng. Men ja, kanske samtidigt praktiskt. Eller, det vore ju i alla fall bra om hon inte var totalt främmande för idén kan jag tycka, när man reser bort och så menar jag... Och typ i sommar när vi har tänkt att hon ska börja bo i sitt eget rum. Tja... Vad säger ni? Kom med tips och råd!

Alla julens kval.

Som alla andra människor vill jag och Martin (och Elsa såklart) fira en jul i hemmets lugna vrå, lugnt och skönt och precis så som vi vill ha det. Vi hade sedan länge bestämt att vi från och med nu typ skulle fira hemma i Malmö med de på besök som behagar komma. Vi hade en helt underbar jul förra året och allt var... tja, perfekt! Jag skulle faktiskt vilja utnämna mig och Martin till julgeneraler extra ordinaire (för att spä på alla andras prestationsångest) för vi är så jäkla grymma på allt som har med julen att göra. Vi pyntade, köpte världens största gran, satte upp balkongbelysningen, bjöd in till julmys och luciamys och glöggmys och adventsmys, rullade egna köttbullar, gjorde pepparkaksdeg (som vanligt) efter mormors gamla recept och pyntade varenda en med egengjord kristyr. Vi tog emot 3 kilo(!) grönkål från halland som vi kokte egen buljong av tusen olika sorters kött att koka den i som vi sedan delade ut till hela släkten. Vi gjorde Janssons och kokte och griljerade skinkan som om vi aldrig gjort något annat! Gröten kokte jag (såklart) också själv. Vi valde till och med senap med omsorg! Det enda vi skulle kunna falla på är att vi inte gjorde några egna sillar, ej heller gjorde vi egen rödbetssallad. Men det tycker jag faktiskt man kan komma undan med när man bara är två. Men det ska väl kunna ordnas det också, om någon skulle kräfva detta. Julkorven som numera ansvaras över av min äldsta storebror skickades ner till oss från halland. Så det ville vi göra. Nu och nästa år och nästa år och nästa år och året efter det. I år har vi redan spenderat åtskilliga veckor med att dividera om vilka julgardiner vi ska köpa. Vi har till och med köpt hem två olika par och provsattupp. Mer engagerade julare får man leta efter menar jag. Men nu är ju julen som julen är och absolut ingen tid för stilla eftertanke eller vad det nu kan vara som man vill ha, utan en tid då man måste ta hänsyn till sjuttioelva andra människor och göra alla nöjda samt placera sig själv längst ner på behovshierarkin.

Nåväl, jag blev i alla fall inspirerad av min käre bror som gjort en liten "reklamfilm" om deras jul så nu har jag gjort en om våran så att inga betänkligheter skall behöva finnas angående att fira jul hos oss. Det måste vara någon slags småsyskonkomplex som drabbat mig och Martin, dvs att vi på något sätt i egenskap av småsyskon ses som odugliga och bortskämda. Då ska man inte glömma att vi också är sladdbarn båda två och alltså räknas som ensambarn/äldsta barn och därför kan vara jävligt driftiga. Och skulle man oroa sig över exempelvis husrum eller dylikt går det väldigt bra att sova i något av våra två(!) tomma rum och duger inte det kan vi säkert ordna med en helt egen våning i någon av de två lägenheter som vi vaktar över julen. Håll till godo:



Ursäkta reklamen, men om jag förstod det hela rätt beror det på låten ifråga. Inte så stämningsfullt kanske, men sådan är världen nuförtiden. Förstår ej heller varför det blir så otroligt dålig bildkvalitet när jag bara använt bilder som är tagna med systemkameran... Oh well.

Fars dag och f(a)räldraledighet

I söndags firade vi Martins allra första fars dag! Underbart! Han fick kaffe och presenter på sängen och en frukost på Hilton med barnvaktspremiär! Elsa hjälpte till med öppningen och det verkade som att hon känner sig helt redo att fylla år:

Det här fick Martin i present. En göllig kopp i vilken morgonkaffet för alltid ska avnjutas hädanefter: 

Och ett set med sex stycken coasters med några av de finaste bilderna på Martin och Elsa, som man absolut inte får använda till att ställa exempelvis glas eller kaffekoppar på, enligt Martin:

För övrigt så löste det sig av en händelse (slumpen) så att Martin ska vara föräldraledig till våren! Det visade sig att han inte alls gick sista svängen av den inriktning på lärarlinjen som han trodde och hade fått veta utan det gick en årskull till under som han sedan kan hoppa på efter föräldraledigheten! Malmö lärarhögskola är för jävliga. För jävla dåliga. På grund av den här felinformationen har Martin exempelvis inte varit ledig i höst och vi har ju byggt upp hela vår tillvaro runt och haft ångest över att Elsa har varit tvungen att börja förskolan till våren. För jävligt. Nu slipper hon det i alla fall och Martin och Elsa får chans att bygga upp den speciella relation som jag tror att man får när man är hemma heltid med sitt barn. Dessutom delar vi dagarna helt och det är vi lite stolta i smyg över. Fast det hade vi gjort ändå, bara det att Martin hade varit tvungen att ta ut dom senare. Jag vet att alla inte har möjlighet till det men det känns lite bra att anstränga sig för att kunna dela lika. I december till exempel är det ingen av oss som tar ut några föräldradagar pga anledning. Nåväl, hur som. Det känns bra att jag kan fokusera helt på mina studier och samtidigt veta att Elsa är i tryggt förvar hemma med pappa. Hela vägen till spetember ska han vara ledig, lyckans osten! Kan någon bara förklara för mig hur hans dagar bara räcker till (typ) september och mina räckte nästan ett år? Han kommer att ta ut lika många dagar i veckan som jag (fem). Det är helt ologiskt.

Giftdagiset gullängen.

Hellööö everyböööödy!

Vi lyckades faktiskt hänga på Öppnis en hel vecka innan dunderförkylningen from hell kom! Så nu är vi sjuka hela familjen. Plus Elsas farmor och farfar som var här på besök i helgen!

Nu ska jag berätta lite om de senaste vändorna här. Det är så långt och krångligt men om man ska summera det hela så fick Elsa erbjudande om förskoleplats. Erbjudandet bestod i att först åka till en tillfällig förskola i en annan stadsdel för att sedan få gå på en förskola som planeras att byggas. Som ligger i ett industriområde. På Malmös typ mest kriminella gata. Så jag (och ett annat kompispar som också blev erbjudna den här förskolan) reagerade väldigt kraftigt. För det första ligger den farligt nära en giftfabrik. För det andra får man inte lov att ha samlingslokaler pga ovan nämnda fabrik. För det tredje är marken förgiftad av bly. För det fjärde får man inte lov att vistas inomhus för länge pga att det blir för koncentrerade halter av föroreningar. Känns bra. När jag under hela graviditeten undvek hud- och hårprodukter utan parabener och andra gifter. Hade handskar på mig när jag jobbade i butiken för att inte komma i kontakt med bisfenol-A osv osv. Köper och lagar ekologisk mat till Elsa i så stor mån det går. Och så vill de (Malmö stad) sätta henne på ett giftdagis. Jomantackar. För det femte blev någon mördad i samma hus av maskerade män den 27 december förra året. Någon blev våldtagen och knivskuren i området förra måndagen. Några dagar senare blev en 56-åring misshandlad med en kofot och rånad. Jättemysigt. Så vill man då använda våra barn för att blanda upp och mysifiera området. Toppen. Eller?

Så jag pratade med förskolecheferna och ringde Miljöförvaltningen. Begärde ut protokoll och läste på. Fick veta att man i april i år beslutat att marken skulle saneras innan någon förskola skulle byggas. I maj kom det sista beslutet där man istället bestämt sig för att ingen sanering behövdes men att "Det åligger dock fastighetsägaren att behålla medvetenheten om att området är förorenat med halter över Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark. Detta innebär att massor som transporteras bort från platsen ska behandlas som förorenade." Det innebär bland annat att man inte får odla grönsaker där. Det står också att man måste göra en ny utredning och eventuellt sanera ifall annan verksamhet skall bedrivas där. Förslaget från oss föräldrar är att man istället placerar Stadsdelsförvaltningen för Södra Innerstaden där. Vi kan odla lite morötter att bjuda på, det skulle väl vara passande? 

Hur som helst skickade jag i alla fall ett mail där jag beskrev allt detta och det orimliga i att vi när vi tackar nej kastas ur kön och får vänta fyra nya månader på att bli erbjudna förskoleplats när vi ställde Elsa i kö när hon var tre månader gammal. Dessutom finns det ännu inga lokaler att göra studiebesök i (kan säga att det INTE verkade så trevligt idag när vi var där på studiebesök) och heller ingen personal att bekanta sig med. Detta är en förskola som alltså (kanske) ska startas om två månader och det ligger ännu inga annonser ute. Hur ska den (obefintliga) personalen kunna skapa en lokal verksamhetsplan på den här tiden fram till första januari? Har ingen hänsyn tagits till att det i skollagen står att förskoleplatsen ska finnas "så nära hemmet som möjligt" och att man även ska ta hänsyn till föräldrarnas samverkan? Här spelar man ut föräldrarna mot varandra när det enda rätta hade varit att kalla till infomöte för att se om intresse överhuvudtaget finns.

Nåväl. Jag fick inget svar på det där mailet. Jag fick däremot ett mail av en annan förälder som hade fått min mailadress av ordförande på stadsdelsfullmäktige. Tydligen hade mitt mail vidarebefordrats dit. Och även om det var bra för att vi nu kunde börja gruppera oss så undrar jag om man verkligen få ge ut mailadresser på det där viset? Nåväl. Vi fick av en slump ihop ett gäng föräldrar som var upprörda och idag har vi träffat tidningen där ute. Vår förhoppning är att få tag i andra föräldrar som också har fått det här skiterbjudandet för ju fler vi är desto bättre. Jag tänker på alla dem som inte har något annat val än att tacka ja. De som inte har råd/inte har fler föräldradagar/är ensamstående. jag tänker också på dem som inte vill eller vågar höras och dem som inte förstår språket särskilt väl. Brevet med erbjudandet är dessutom utformat på ett sådant vis att det är lätt att feltolka som ett erbjudande som man inte behöver tacka ja till. Det är först när man läser det finstilta som man förstår att man kastas ur kön om man inte tackar ja.

Nu hoppas vi på att det där beslutet rivs upp. Nej till giftdagis. Nej till ett dagis långt bort. Köp en lägenhet i stan för tusan, om man får lov att bygga på en gifttomt får man nog lov att ha förskola i en helt vanlig lägenhet. Hellre det. Jag tror alla som blivit erbjudna det här håller med mig.

det här är förresten det man får upp om man googlar: http://www.sydsvenskan.se/malmo/forskola-nara-fabrik/

Namnsdag!

Idag har vi gjort premiär på öppna förskolan! Vilken hit! Varför har vi inte gått dit tidigare? Det var så roligt för Elsa (tror jag) och det var roligt att se hur hon först var avvaktande och sen tog för sig mer och mer. Sångstunden var ju såklart det allra bästa och imorgon ska vi gå dit för fotografering. Martin tycker inte att vi ska gå dit då vi har tusentals bilder som är bättre än sådana studiekort, men jag tycker att det är något charmigt över de där bilderna. Det är liksom lite som förr, man får bara en chans. Vi har turen att ha en massa duktiga fotografer i närheten och då och då är det någon som behöver testa en ny blixt/ha barnbilder till sin portfolio/behöver oss till något jobb. Och det sistnämnda inträffade för inte alltför längesen, ska visa er en av de bilderna!

Nåväl, när vi kom hem från förskolan idag skickade Kajsa ett grattis-sms till Elsa på namnsdagen! Vi hade inte en aning, men lite roligt var det för vi pratade bara häromdagen om när hennes namnsdag kunde tänkas vara. Så, vi firade inte den särskilt mycket alltså. men jag ringde och grattade hennes namne - min farmor - ikväll. Nästa år får vi fira ordentligt! Tråkigt att fylla år så nära jul, så då gäller det att fira när man kan!

Fancy friday.

Idag har vi varit på tiomånaders-besiktning och kom därifrån med en OK-stämpel i baken! Det kändes mycket bra. Det är en stor liten kicka vi har. Dessutom passade vi på att fråga lite om hur vi ska göra med sömnen. Det har varit allt annat än enkelt de senaste veckorna kan jag säga, men som vanligt får vi höra att vi ändå är bortskämda med en bebis som somnar relativt lätt. Skönt att höra. Tipsen då. Jo, att ta bort förmiddagsluren, lägga lunchen någon halvtimme tidigare och satsa på en längre sammanhängande lur efter lunchen istället. Roligt, för det var precis vad vi provade igår efter tips från min bror. Nu sover hon och enligt beräkningarna bör hon alltså sova ungefär två timmar nu för att få ihop dygnsbehovet av sömn (för hennes ålder). Alltså, ungefär 40 minuter kvar.

Måtten då. Slänger in de senaste också eftersom jag glömde det sist:

2011-12-31 - 2850 g - 50 cm - 33 cm huvudomfång
2012-01-02 - 2800 g
2012-01-10 - 3210 g
2012-01-17 - 3680 g -             - 36,5 cm huvudomfång
2012-01-25 - 4060 g - 55 cm - 37 cm huvudomfång 
2012-02-14 - 4800 g - 57 cm - 38,5 cm huvudomfång
2012-03-06 - 5480 g - 60 cm - 40 cm huvudomfång 
2012-03-23 - 5840 g - 61 cm - 40,5 cm huvudomfång
2012-04-12 - 6190 g - 63 cm - 41 cm huvudomfång 
2012-04-27 - 6425 g - 64,6 cm - 41,5 cm huvudomfång
2012-05-29 - 7230 -                  - 43 cm huvudomfång
2012-06-04 -             - 67,3 cm - 
2012-06-19 - 7600 g - 68 cm - 43,3 cm huvudomfång
2012-08-29 - 8890 g - 73 cm - 45 cm huvudomfång
2012-10-26 - 9890 g - 75,6 - 45,7 cm huvudomfång

Såhär ser hennes kurva ut enligt Martins app och WHO's kurva (som är gjord efter mestadels ammande barn i nutid, till skillnad från BVC's kurva som är från 70-tal och gjord efter mestadels flaskmatade bebisar, jodå):

Den turkosa linjen i mitten är medel och det andra kan ni säkert lista ut själva vad det betyder för jag kan inte förklara vad det betyder eftersom jag inte är någon pedagog.

Stiltje på bloggen...

... i verkligheten icke.

Jag håller på med min B-uppsats nu (eftersom Elsa föddes mitt i alltihopa förra gången) så att jag kan börja C-kursen till våren. Eller kandidatkursen som det heter nuförtiden. Visste ni att det inte heter A- och B-kurs längre? Det heter grundkurs. En börjar bli gammal. Har också haft en hel del framtidsångest (gahjagärsnartfärdigjagmåstefåett"riktigt"jobbtänkomjagintefårnågotjobb-ångest ni vet) och började därför kolla på en del alternativa framtidsvägar som inte innebär ett jobb direkt (även om det är något jag inte tackar nej till såklart). Nu tror jag att jag hittat ett masterprogram som jag verkligen, verkligen vill gå så jag är taggad till tusen! Alla som känner mig vet att jag älskar att plugga och helst hade gjort det hela livet om studiemedlen hade varit obegränsade, men nu har jag i alla fall hittat något som känns riktigt vettigt att lägga mina sista två år på universitetet på. Förutom detta så håller jag även på att leta praktikplats till våren och det är allt annat än lätt. Folk verkar inte vilja svara på mail i första taget.

Hjelp! Nu fick jag för mig att "tänk om de googlar mitt namn och så hittar de den här bloggen?!" så jag googlade mitt namn och första träffen är den HÄR bloggen! HJELP! Tänk om någon tror att hon är jag?! Påminner lite om en viss Kisssssssie va? Nä, jag vet, tjejer ska vara snälla mot varandra men den (de) där tjeje(r)n(a) måste get a grip alltså.

Nåväl. För övrigt skrev Underbara Clara ett inlägg om Skavlans intervju med Leif GW i fredags och det satte på pricken ord på vad jag tänkte. Frågade Martin om han trodde att Skavlan skulle ställt samma frågor till en kvinna. Den frågan (och den motsatta, om han skulle ställt samma fråga till en man) ställer vi oss i och för sig varje avsnitt av Skavlan. Jag tycker om att titta på det programmet men det skulle ju inte skada med en liten uppdatering av... världsbilden, någon gång snart.

Nu till några bilder som är tagna med min splajsans nya mobil som tar så fina bilder. Det är så tråkigt med instagrambilder som (nästan) alla redan sett, så här kommer några oredigerade, direkt från verkligheten:

Tagen med framsideskameran, därav grynighet. Älskar Elsas min på den här bilden. Drar även till med den överflödiga klyschan: Jag älskar min familj! 

Älskar minen här med. 

Älskar ungen. 

Älskar varandra. 

Ritade ett födelsedagskort till en alldeles ny liten vän. Den här är full av symboler. Kan ni gissa vilka? Martin kunde inte...

Nästan varje morgon gungar vi. 

Jag provar att modeblogga. Ibland blir det bra...

... Ibland inte.* 

Nästan varje kväll vägrar Elsa att sova. Tills vi (idag) slutade med de nya vanorna att först ge välling och sedan borsta tänderna och började ge i sängen igen. Hon är inte redo för förändring alltså. 

Söndagspromenad i... söndags! Igår alltså. 

Underbara höst! 

Isabel tyckte det var dags för Elsa att få ett par skor. Och ja, hon ska få ett par skor. Jag har bara haft sådana kval, men nu har jag bestämt vilka det blir och jag förlorade just budgivningen på ett par sådana! 

HALLÅ VET NI VAD?! När man tog "bilder" kunde man välja "från min telefon" och bara välja bilder rakt upp och ner från mobilen! Så nu slipper jag maila bilderna och hålla på, det som varit så jobbigt! (Typiskt bara att jag redan hade mailat de här bilderna...) TACK GOOGLE FÖR ATT DU KONTROLLERAR MITT LIV! Jag älskar det!

Och by the way, om du vill följa mig på instagram och har ett nick som är helt omöjligt att lista ut vem du är, skriv till mig här så godkänner jag. Har en hög som ligger och väntar på att bli godkända för att jag inte vet vilka det är...

*OBS! Det är Elsas glajjer på bilden!

Må gott!

Hur vi roar oss i sjukstugan.

GUTT! (Inom parentes.)

Idag skulle jag bara ringa Tele2 lite snabbt i ett annat ärende men det slutade med att vi i vanlig ordning pratade i ungefär en timme. Efter den timmen var jag inte arg (som brukligt) utan mycket nöjd. Han jag pratade med tyckte nämligen att jag betalade okristligt mycket i månaden för min mobil och tyckte att jag skulle byta abonnemang till ett billigare. Då sa jag att det kanske var lite onödigt pga att min mobil SUGER (och kan dra åt helvete osv osv) och att jag bara väntade på att jag skulle få tummen ur och lämna in den på lagning eftersom Phonehouse (som suger) vägrar hjälpa mig och "ge" mig (mot betalning) en ny mobil (som fungerar). Då hjälpte den här människan mig att hitta ett sätt att (kommande text läses lååångsamt och övertydligt) s å  a t t  s ä g a  a r b e t a  r u n t  b i n d n i n g s t i d e n. Man kan säga att jag är bunden till nästa telefon i 30 månader istället för 24 så vi får väl hoppas att den fungerar. Dessutom blir det betydligt billigare än det jag betalar nu. Så det är en lose-win-situation för mig kan man säga (lose eftersom jag först måste använda upp mitt gamla abonnemang=dyrt och sen börjar det nya billiga) och en win-situation för säljaren så vi var båda nöjda när vi la på. Passande nog har min mobil av oförklarliga skäl stängt av sig fyra gånger den senaste timmen. Jag tror att det är Phonehouse (som suger) som övervakar mig och min mobil och som nu efter att jag har svikit försöker sabotera för mig. Som valfri sekt. Scientologer, jehovas, whatever. Nu är jag i alla fall snart fri. Förutom för alltid fastkedjad i Tele2:s bojor.

För övrigt är det sjukt här hemma. Denna dag har ägnats åt att rensa upp i det som kallas hem (ni vet som det ser ut efter en tids sjukdom). Jag har även roat mig med att författa och skicka ett argt mail. Jag går nämligen en kvällskurs och jag skulle ringa dit lite snabbt i ett ärende och blev så otroligt dåligt bemött att jag inte kunde göra annat än vad jag brukar när jag blir dåligt bemött. Nämligen skriva ett mycket argt mail. Hehe. Jag tycker det är väldigt roligt, för samtidigt som jag är arg formulerar jag mig mycket överlägset (drygt), sakligt och roligt (faktiskt). Slutsats: Man ska inte vara otrevlig när man arbetar med människor på något sätt. Då ska man vara trevlig. När jag blir chef ska jag bara anställa mycket trevliga människor.

Det här är mina krav på anställda:

1. Trevlig, ej bara mot kollegor utan också mot klienter/whatever/vad det nu kan vara jag arbetar med.
2. Glad, ej nödvändigt att vara glad innerst inne, bara sprida glad stämning, då kan man vara hur ledsen man vill.
3. Rolig, liksom ovanstående punkt behöver man inte vara glad för att vara rolig, man kan vara bitter också. Bittra människor är inte sällan de roligaste.

Japp, det var det. Nu ska vi äta ugnspannkaka! Ajöken!

Nio månader!

Idag eller igår beroende på hur man räknar (den 31 finns ju inte i september) blev Elsa nio månader! Nio månader! Det betyder att det bara är tre månader kvar tills hon fyller ett år! Det är helt galet hur fort tiden går. Elsa är en stor bebis fast det känns som att det var alldeles nyss hon var en liten ytteplutt. Men snart får hon en ny kompis eftersom en av mina bästa kompisar från gymnasiet snart pluppar (eh?) ut en ny liten bebis så då ska vi snutta nybebis som bara den för att stilla det värsta nybebissuget! Och när hon gråter, ja då ska vi lämna tillbaka henne till hennes mamma och pappa, hoho!

Den 25 september började Elsa krypa! Helt sjukt! Från absolut inga ansatser som helst att krypa, bara lite ålande baklänges tills hon började gråta av frustration, så vaknade hon efter sin eftermiddagslur och bara "Ah! Nu vet jag hur man gör!" och så kröp hon. Som att hennes hjärna processat och processat ända tills den kom fram till hur det går till. Som att hon inte velat göra något halvdant liksom. Det är så konstigt för man hör ju att (de flesta) bebisar först ålar, sen står på alla fyra och gungar och SEN kryper. Men Elsa hoppade de där första stegen och gick direkt på krypandet tydligen. Och hon är så jedrans göllig när hon kryper för hon är ju en lång och ståtlig bebis men hon blir så liten när hon kryper för hon blir ju liksom halva storleken. Så nu är det dags att bebissäkra lyan.

Orkar inte publicera så många bilder förresten för min mobil är ju, som ni redan vet, som den är så varje gång jag ska försöka ta en bild så är slutartiden fem sekunder och ögonblicket man ville föreviga slut för längesen. Jag SKA lämna in den. Jag ska bara. Försöker ta kort med våra små kompaktkameror istället men det är inte så roligt det heller. En skulle haft en systemkamera.

Här är i alla fall en bild på Elsas första blåbärsupplevelse, vilken höjdare! 

Är inte X-factor det pinsammaste programmet förresten? Så jevvla daulig musik. Nästan bara musiken på Friskis&Svettis som kan tävla i daulighet.

Älskade Elsa.

Det finns så många tillfällen som vi aldrig kommer kunna dela. Som bara kommer att vara mina. Och din pappas. Så många stunder av lycka och total samhörighet. Som du aldrig kommer att minnas. Idag har du levt i 262 dagar och varenda dag har gett mig så många minnen som jag har sparat närmast hjärtat. Det är tillfällen som vi delat och jag har sett på dina ögon att du känt som jag. Lycka, samhörighet, kärlek. Att älska. Vad vi älskar varandra. Du och jag. Och din pappa. Trots det kommer du inte att minnas något av det här första året. Inte heller det andra eller ens det tredje året är möjligt att minnas. Men jag hoppas att det som vi är med om nu tillsammans kommer att forma dig. Göra dig till en stark och trygg människa. Kärleksfull och alltid snäll mot andra. En människa som tror på sig själv och sin kapacitet. Och andras. Är det något jag vill ge dig i livet är det detta. Jag älskar dig så.

På den här bilden är du bara 2 dagar gammal. 

Bröllop!

I helgen gifte sig min bror och det har varit såå mycket att stå i! När han har ringt har jag låtsas som att jag gör ingenting, men egentligen har jag inte alls haft tid att prata alls för jag har varit tokupptagen i mer än en veckas tid! Nu är det över och nu påbörjar jag hösten!

Bröllopet var fantastiskt! Såklart! Det var ju min bror som gifte sig med sin älskade Anna! De var så vackra och det blev underbart väder med strålande sol under vigseln på stranden trots att det hotades med storm! En perfekt krispig höstdag! Festen var också helt perfekt och de hade verkligen ett jätteduktigt toastmadame/master-par! Kvällen blev verkligen fulländad och det var många vackra tal och många (glädje)tårar. Middagen var supergod, brudparet otroligt vackra, talen roliga och rörande, bröllopstårtan fantastisk och den efterföljande festen skitbra! En fulländad dag och kväll helt enkelt! Bilder kan jag såklart inte lägga ut utan att fråga, men jag hoppas jag gett er en bild av hur det var - underbart!

Idag har vi röjt i lägenheten och nu känns den äntligen som ett riktigt hem! Såhär efter 11 månader i "nya" lyan har vi äntligen fått upp grejer på väggarna! Tavlor, hyllor, teve, tevebänk, fyra gitarrer, en banjo och en mandolin! Dessutom röjde jag idag i det rummet där vi tidigare bara langat in skräp, så nu har jag ett skrivbord med dator (där jag sitter nu) där det ska pluggas och ett skrivbord för kreativitet! Det är mycket skräp och skit (och ickeslängbara saker, men som inte kan ställas ner i källaren pga mal) fortfarande men det är ändå hur mysigt som helst! Här ska jag hänga i höst!

För övrigt så har jag börjat träna! Kors i taket för en som aldrig tränat förut! Men de där jäkla 17 kilona ska nu BORT! Jag står inte ut en sekund längre! Och det är roligt för jag har upptäckt att man blir så pigg och glad av att träna. Jag har liksom aldrig trott på det där förut, men det ÄR faktiskt sanning. Tänka sig. Och imorgon ska jag äntligen träna igen, det blev ju en veckas uppehåll där pga upptagenhet. Dessutom har jag helt slutat med godis och läsk och bröd samt att ta två portioner. Jag märkte snabbt resultat, men inbillar mig att allt kommit tillbaka pga osund helg och träningsuppehåll. Nåväl, det går snabbt att ta igen! Tio kilo bort till jul så är jag nöjd, och halvvägs!

Elsa är riktigt mammig (och pappig) för tillfället och har lagt sig till med en ny underbar grej - att gosa! Att medvetet gosa alltså. Att bara sitta mot en i knäet och kramas länge. Det är så himla mysigt! Hon har även börjat pussas. När man pussas på håll smackar hon ljudligt tillbaka. Dessutom har hon börjat försöka sig på riktiga pussar. Hon härmas förresten väldigt mycket just nu. Bland annat så när vi dricker och suckar "Ahh" efteråt så gör hon likadant, tar upp glaset, dricker och smackar högt med munnen och suckar "Aah!" Haha, det är så gulligt. Om man ber att få smaka något hon äter så bjuder hon med glädje. Det verkar också som att hon nu förstår de olika orden vinka och klappa eftersom hon gör respektive sak om man ber henne. Krypa är hon inte mycket för utan hon sitter mest, även om hon kan åla runt litegrann, men det är ingen hobby precis. Äh, på BVC säger de att man inte alls behöver krypa (för att så småningom lära sig gå) och vi tycker att det verbala är viktigare än att krypa. Än sålänge är det skönt att inte behöva jaga runt allt för mycket.

Martin sliter med plugg och jobb och familjeliv. Inte mycket tid över för sig själv stackaren. Jag uppskattar verkligen att han jobbat och slitit som ett djur de senaste åren. Han är grym! Och nu har han fått jobb igen. Kvällskurs två dagar i veckan i åtta veckor. Och jag ska börja på pilates också. Och så skriver jag min B-uppsats som jag skulle skrivit då när Elsa föddes. Har varit i Lund på uppsatshandledning och det var en fröjd att få använda hjärnan igen! Det blir nog en riktigt bra uppsats (som är en förstudie till C-uppsatsen) det här! Det är mycket nu, men det känns bara roligt! Hoppas peppen stannar hela vägen in i nästa år. Det finns, som sagt, förutsättningar att bli den bästa hösten någonsin!

Min vackra lilla familj en underbar höstsöndag i Folkets Park, Malmö. 

PAUS.

Jag har varken orkat läsa eller skriva bloggar på sistone. Har inte ens haft datorn på utan har varit fullt upptagen med verkligheten. Har hela tiden massor av stora eller små projekt på g. Nu är jag dessutom extra upptagen eftersom min bror gifter sig i helgen och det är mycket (roligt) att stå i inför det! Ville bara höra av mig och säga att vi mår bra allihopa, har det otroligt mysigt med Martin som student och vi njuter av familjelivet för fulla muggar! Vi har varit på BVC, måtten kommer nästa vecka, det är en lång och välmående liten brud vi har. Hon vinkar och säger hej och mamma och babba och dansar och börjar så smått få ordning på handklappningarna. Hon har små finurligheter för sig som hon vet får oss att skratta och ja, hon är en jädrans fin och himla bra unge helt enkelt! Idag har vi varit i Lund och kultiverat oss och jag önskar att alla dagar vore som denna! Livet leker och jag har förhoppningar om (och tror) att detta kommer att bli min bästa höst - någonsin! 

Ps. Snart kommer jag igen, när mörkret kryper nära inpå. Till dess finns jag på instagram! 

Inte tji.

Jag har visst inte skrivit sedan jag skrev att vi fick tji angående det där med sovandet. Men faktum är att jag kan räkna de gånger som sömnen krånglat sedan jag slutade amma på min ena hand. Nämligen då och inatt. Annars har hon sovit ungefär sju till sju varje natt. Vi är sannerligen lyckligt lottade. Men inatt hjälpte inget förutom välling och att sova mellan mamma och pappa.

Förresten har jag tänkt lite på det där med sova i egen säng vs. sova i mammapappas säng. Det är så många som säger att man måste "läääääära barnen att sova i egen säng" osv osv och att om man inte gör det i tid, nej då kommer det aldrig att gå. Här har det minsann gått hur bra som helst! Elsa har sovit mellan oss i sitt babynest till hon var ungefär fem månader, tror jag det var. Då tog vi bort nestet och lät henne sova mellan oss rakt upp och ned (bildligt talat, inte bokstavligt). Det gjorde hon ända tills hon började sparka och åla och åma sig något förfärligt, då började vi varva med att hon låg i sin egen säng som stod tätt intill min sida med långsidan borttagen och DET gjorde hon tills vi insåg att det var för farligt för henne att göra det eftersom man aldrig visste var hon var när man vaknade. Då sänkte vi sängen och satte upp den sista långsidan spjälor och jag hade världens separationsångest i ungefär två nätter innan det släppte. Så nu somnar hon i våran säng och så lyfter vi över henne i sin säng när vi går och lägger oss - NEMA PROBLEMA! (Och så förtydligar jag eftersom folk älskar att missförstå och haka upp sig på saker på internet att det här är så vi gör i VÅRAN familj och vad som funkar för OSS!) Och så lägger jag till en liten fras om att JAG tror att det blir trygga barn som klarar av att sova själva/blir starka/glada/kärleksfulla av samsovning (OBLIGATORISKT FÖRTYDLIGANDE: De kan alldeles säkert bli trygga trots avsaknad av samsovning). Klart att hon säkert kommer komma över i vår säng när hon får möjlighet att bestämma själv, men då är hon så välkommen så!

Btw så var vi på föräldragrupp på BVC igår. Det var vi och två andra ungar med mammor som var ungefär på pricken lika gamla som Elsa. Ungarna då, inte mammorna. Den ena var två dagar äldre och den andra var född på min födelsedag. I teorin skulle Elsa och det barnet bytt plats på födelsedagarna, men så kan det gå. Yngre i teorin men äldre i praktiken! Mötet skulle handla om egenvård men eftersom barnen var i den ålder de är (7,5 månad) så kom mötet mest att handla om den fasen som de går igenom nu och vad det kan innebära. Separationsfasen. Att inse att man inte är en del av mamma. För en del barn innebär det jättemycket ångest vilket kan visa sig genom mammig-/pappighet, strul med mat och med sömn. Fasen kan vara allt från ett par veckor till några månader (eller för alltid, som vår BVC-sköterska skämtade). Elsa har blivit ganska mammig och pappig (det pirrar i magen när jag ser hur bra Elsa anknutit inte bara till mig, utan även till Martin) och om vi är iväg får jag knappt gå och kissa själv. Ganska tungt. Men hemma på trygg mark klarar hon det bra. Hon har krånglat med maten (vid vissa måltider) ett par dagar men jag trodde att det berodde på tänder, men nu kan jag koppla ihop det med bildandet av en egen identitet. Igår slog det mig när jag matade henne att att inte öppna munnen är ju ett av få sätt som hon kan manifestera sin fria vilja på. Det är klart att man måste få testa hur det är att bestämma över sig själv. Och så sömnen inatt då. Men det har hänt alldeles för få gånger för att kunna dra någon slutsats.

I egen säng. 

(Om någon behöver lite tips om "sömnmetoder" så rekommenderar jag Somna utan gråt av Elizabeth Pantley eller att ni läser på om TASS-metoden. Det är egentligen inga "metoder" utan common sense! Har inte läst boken utan bara bläddrat lite i den på internet (eftersom jag insåg att den i princip beskrev vad vi redan gjorde) och har bara läst en artikel om tassning (funkar alltid med en varm hand i några sekunder på Elsa ifall det gnys i sängen) i Vi Föräldrar typ.)

Tji.

Tji fick vi (såklart) som skröt om Elsas fantastiska nattsömn! Inatt har vi haft den sämsta natten på länge. Detta på grund av Elsas nyfunna förtjusning över att rulla mellan rygg och mage och på så sätt förflytta sig. Det verkar inte vara lätt att sova när man samtidigt kan rulla fram och tillbaka. En gång inatt hittade jag henne i fotändan av sin och min säng kramandes en gammal body som hade hängt där på kanten. Verkar vara dags att sätta upp andra långsidan på spjälsängen. Till slut väckte hon oss ordentligt när jag upptäckte att hela hon och hennes säng var blöt av kiss. Förmodligen har blöjan halkat på tvären av allt ålande. Se där, första kissolyckan, och inte räckte det med vatten för att somna om heller. Ongen fick ha sig en flaska välling och sen sova mellan mamma och pappa resten av natten (morgonen) minsann.

En hälsning från Elsa.

PO XZ-.

0kvrrrrrrrrrrrrrrrrrr v4nuijksuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii öl n  özp.hj: m,. kM V BT JHB N I7X
 8888888888888888888888888888888888888888888888888888888'S
CŨCD
0´DD
´++ZZZPSSSSSS
ol+
'LLLLLLLLLLL+9 BE

Översättning:


Hej Farmor och Farfar i Kroatien! Ni efterlyste lite bilder så här kommer några från de senaste sommardagarna. Nu regnar det igen så allt har återgått till det normala. Hoppas ni har det bra och att vi ses snart! Puss och kram från Elsa. Ps. Klicka på bilderna för att se dem större. 

Trodde du ja!

Häng i parken. 

Och alla linnena från när jag var liten har kommit till användning!

Den stolta dubbelhakan!

Lunch på stranden.

En kväll gick vi på konsert.

Konstigt, tyckte Elsa om sin första konsertupplevelse. 

Hihiii! 

Och så en liten uppdatering angående amningen! I början av veckan bestämde vi oss för att det snart var dags att ta itu med den där sista nattamningen. Vi bestämde att jag skulle nattamma fram till torsdag då Martin var ledig för resten av helgen så att vi kunde ta itu med eventuella problem då. Vi kom fram till att då skulle vi börja med välling på natten ifall Elsa vaknade och inte kunde somna om. Det var bara det att samma dag, om det nu var söndag eller måndag jag kommer inte ihåg, så hade Elsa själv bestämt sig för att det minsann var slut på det där med att käka på natten! Så igår bestämde vi att nä, nu är det slutammat även utifallatt hon skulle vakna och ifall hon vaknar får hon välling. Men icke! Hon sov 19-09! Vilken lyxunge! Inatt skippar vi vällingen också och kör på nappflaska med vatten ifall hon skulle vakna eftersom hon uppenbarligen inte behöver käka. Men alltså! Från att ha käkat en gång på natten så bara av sig själv slutade hon med det och började sova hela nätter istället! Vilken tur vi haft! Världens gosigaste, snällaste och enklaste lilla unge! Vi älskar henne så! Lilla stora kärleken./ Slutammat_2012