Självdö.

Den här bloggen håller på att självdö.

Jag tycker att det är tråkigt när det blir så för jag tycker inte om att lämna något halvfärdigt. Och det är ju egentligen långt ifrån färdigt det här. Resan har ju egentligen bara börjat! Men jag ägnar så mycket tid åt mina studier nu och det är så jag vill att det ska vara. Jag är otroligt peppad på att göra bra ifrån mig så det är mest fokus på det nu. Dessutom gör jag praktik (eller VFU, som det också kallas) nu och sitter vid en dator mest hela dagarna så det är väldigt väldigt sällan jag sätter mig vid den också på kvällen. Det är väldigt stimulerande att vara på praktik! Jag älskar min praktikplats! Tyvärr är det troligtvis väldigt liten chans att få jobb där när min utbildning är klar i vår liksom på liknande arbeten inom kultursektorn. Eller tja, överhuvudtaget i kultursektorn rättare sagt. Därför kommer jag förmodligen att börja läsa en master i höst för att öka mina möjligheter att få ett jobb som jag vill ha.

Jag tycker att det hade varit roligt att berätta om alla små egenheter Elsa har och allt hon lär sig och hur hon utvecklas och tja ALLT med henne och jag tror också att det skulle vara roligt för henne att läsa om i framtiden. Som hur vi lurade henne att det var rispuffar i godispåsen så varje gång jag tog en godis och hon ville ha en så stack jag ner handen bakom godispåsen och plockade upp en rispuff och gav henne. Hon blev jätteglad att hon också fick godis och våra hjärtan gick sönder lite. Älskade onge. Till slut fattade hon i alla fall att godis inte var så gott och ville inte ha mer. Jag skulle också vilja berätta om hur hon vägrade somna på Ingrids ettårskalas igår och var uppe och spexade och underhöll och charmade de vuxna istället ända till halv elva då de ömma föräldrarna bestämde sig för att det snällaste mot na nog var att gå hem och lägga henne istället.

För övrigt är det ombytta roller nu. Jag "jobbar" och Martin är föräldraledig. Och duktigare föräldraledig får man nog fasen leta efter. Varje dag när jag kommer hem är disken diskad, golvet undanplockat och dammsuget och maten står på bordet. Nej. Jag. Skojar. INTE! Helt otroligt. Vi trivs väldigt bra i våra nya roller, en extra anledning att satsa på att få ett välbetalt jobb, så jag kan ha en hemmaman! ;) Längtar ju ihjäl mig efter Elsa på dagarna, men hur trött jag än är på bussen hem är det som att jag får laddas om så fort jag kliver innanför dörren och kan ge Elsa ALLT fokus i de ca två timmar hon är vaken. Har även märkt att jag värdesätter samsovningen extra mycket nu när jag är iväg på dagarna. Typiskt när vi ska börja jobba på det där med egen säng. Fast så långt hinner vi nog inte innan praktiken är över. Uppskattar samsovningen när hon sover bra, vill säga. Just nu är hon inne i en fas av att vakna och gråta på nätterna så idag har jag lånat ett täcke av grannarna (kompisar) för att sova på Elsas rum. Men jag har redan bestämt mig för att inte göra det. HAHA! Oh well...

Nu är det dags att sova.

I see you when I see you!