Alla julens kval.

Som alla andra människor vill jag och Martin (och Elsa såklart) fira en jul i hemmets lugna vrå, lugnt och skönt och precis så som vi vill ha det. Vi hade sedan länge bestämt att vi från och med nu typ skulle fira hemma i Malmö med de på besök som behagar komma. Vi hade en helt underbar jul förra året och allt var... tja, perfekt! Jag skulle faktiskt vilja utnämna mig och Martin till julgeneraler extra ordinaire (för att spä på alla andras prestationsångest) för vi är så jäkla grymma på allt som har med julen att göra. Vi pyntade, köpte världens största gran, satte upp balkongbelysningen, bjöd in till julmys och luciamys och glöggmys och adventsmys, rullade egna köttbullar, gjorde pepparkaksdeg (som vanligt) efter mormors gamla recept och pyntade varenda en med egengjord kristyr. Vi tog emot 3 kilo(!) grönkål från halland som vi kokte egen buljong av tusen olika sorters kött att koka den i som vi sedan delade ut till hela släkten. Vi gjorde Janssons och kokte och griljerade skinkan som om vi aldrig gjort något annat! Gröten kokte jag (såklart) också själv. Vi valde till och med senap med omsorg! Det enda vi skulle kunna falla på är att vi inte gjorde några egna sillar, ej heller gjorde vi egen rödbetssallad. Men det tycker jag faktiskt man kan komma undan med när man bara är två. Men det ska väl kunna ordnas det också, om någon skulle kräfva detta. Julkorven som numera ansvaras över av min äldsta storebror skickades ner till oss från halland. Så det ville vi göra. Nu och nästa år och nästa år och nästa år och året efter det. I år har vi redan spenderat åtskilliga veckor med att dividera om vilka julgardiner vi ska köpa. Vi har till och med köpt hem två olika par och provsattupp. Mer engagerade julare får man leta efter menar jag. Men nu är ju julen som julen är och absolut ingen tid för stilla eftertanke eller vad det nu kan vara som man vill ha, utan en tid då man måste ta hänsyn till sjuttioelva andra människor och göra alla nöjda samt placera sig själv längst ner på behovshierarkin.

Nåväl, jag blev i alla fall inspirerad av min käre bror som gjort en liten "reklamfilm" om deras jul så nu har jag gjort en om våran så att inga betänkligheter skall behöva finnas angående att fira jul hos oss. Det måste vara någon slags småsyskonkomplex som drabbat mig och Martin, dvs att vi på något sätt i egenskap av småsyskon ses som odugliga och bortskämda. Då ska man inte glömma att vi också är sladdbarn båda två och alltså räknas som ensambarn/äldsta barn och därför kan vara jävligt driftiga. Och skulle man oroa sig över exempelvis husrum eller dylikt går det väldigt bra att sova i något av våra två(!) tomma rum och duger inte det kan vi säkert ordna med en helt egen våning i någon av de två lägenheter som vi vaktar över julen. Håll till godo:



Ursäkta reklamen, men om jag förstod det hela rätt beror det på låten ifråga. Inte så stämningsfullt kanske, men sådan är världen nuförtiden. Förstår ej heller varför det blir så otroligt dålig bildkvalitet när jag bara använt bilder som är tagna med systemkameran... Oh well.