Tja, nu är det ju inte mig rubriken syftar på utan - tadaa - Elsa!
Från och till har Elsa sovit i sin egen säng, men så blev det så himla kallt innan de fattade att värmesystemet i huset hade gått sönder och således inte värmde upp huset en bra bit in i oktober. Typ 16 grader hade vi i sovrummet och vi höll alla på att frysa ihjäl. Så sedan dess har vi allihop sovit tillsammans i storsängen. detta är egentligen inget problem, himla mysigt tycker vi, men förr eller senare så kanske det vore bra om hon kunde sova i sin egen säng. Rentav somna(!) i sin egen säng. Och angående det har jag ett par praktiska frågor:
1. HUR gör man? Vi har i en eller två sekunder, kanske två gånger, försökt natta Elsa i sin säng men det är ju stört omöjligt! Sedan man sänkt sängbotten alltså. Ska man då hänga över kanten ner i sängen och ge vällingen? Då får man ju skitont i ryggen och det blir inte särskilt mysigt för någon? Eller ska man peta in armen genom gallret och sitta och luta pannan mot gallret? Det blir inte mycket flexibilitet på det viset kan jag lova.
2. Vad gör man när ungen ställer sig upp? Alltså. Ligger inte vi bredvid Elsa, redo att stoppa i nappen och lägga henne ner igen så reser hon sig upp och vaknar. Hur funkar det när de sover i egen säng? Vad gör man då? Måste man sitta (hänga ner i sängen över gallret) för att hålla en hand på ungen tills hen somnar då?
Nä, jag tycker det verkar skitjobbigt det dära med sova i egen säng. Men ja, kanske samtidigt praktiskt. Eller, det vore ju i alla fall bra om hon inte var totalt främmande för idén kan jag tycka, när man reser bort och så menar jag... Och typ i sommar när vi har tänkt att hon ska börja bo i sitt eget rum. Tja... Vad säger ni? Kom med tips och råd!
5 kommentarer:
Haha...jag måste erkänna att jag var en av dom mammorna som hängde över sängen och matade Elis med välling inför natten. Armen domnade bort och det blev bara jobbigt.
Nu har jag löst det så att jag ger flaskan i famnen, innan jag lägger honom ner i hans säng.
I början var det stora tårar som rullade nerför kinderna när det var läggdags. Jag fick stålsätta mig för att inte lyfta upp och trösta.
Det tog sin tid, men nu somnar Elis faktiskt (och sover hela natten) i egen säng.
Fortfarande protesterar han, med lite gnäll, men märker snabbt att det inte hjälper och lägger sig till slut ner och somnar själv.
Lycka till! ;)
Kramar och kärlek
<3
Hej!
Jag tror för det första att du inte vill ha mina råd...är rätt säker på det faktiskt, men det får ju du bedöma... Du kommer nog INTE gilla dom i alla fall. Ha i minnet när du läser att detta bara är hur VI gjorde med Elsa..alla barn (och vuxna) är ju olika och alla metoder passar olika bra för olika barn...bla bla bla...iaf..;
1. Jag tror ni får ta några jobbiga veckor som "världens sämsta föräldrar" om ni vill att det ska funka. Det vill säga göra nya läggrutiner som innebär att det inte blir nån "nattnings-välling" alls. Vällingen äts i barnstolen och efter det är det tandborstning och saga...eller hur ni nu vill ha det. Kontentan; ingen välling i sängen. Om hon absolut måste ha välling i sängen är att ni låter henne hålla flaska själv. Det kan hon säkert lära sig fort.
2. Här kommer det bli skrik och gnäll. Jag tror att ni helt enkelt måste ändra henne habitus eller hur jag ska säga. Det ska vara helt naturligt och normalt för henne att sova i sin säng. Vaknar hon och ställer sig upp mitt i natten så går ni upp, lägger henne ner, och låter henne vara...förmodligen får ni göra detta ca 10000 gånger fösta veckan, men sen borde hon fatta att sålänge det är natt så ska man ligga ner i sängen. Jag är helt emot 5 min metoden, men vi lät Elsa skrika utan att ta upp henne när hon skulle vänjas vid egen säng (när hon var pytteliten, men ändå). Vi tröstade, klappade, sjöng...gjorde allt vi kunde, men tog aldrig upp henne. (under förutsättning att vi var så gott som 100 på att skriket inte var hunger, blöjan eller smärta). Det var jobbigt i nån vecka, sen dess har hon "alltid" sovig gott i sängen, för hon känner sig trygg där, hon är van vid att sova där och hon vet att vi alltid kommer om hon skriker (men tar inte upp henne)...
Att sova i eget rum... Vi satte ju in Elsa i eget rum så tidigt att hon inte förstod att hon var i ett annat rum tror jag, så det har aldrig varit ett problem för oss. MEN jag har läst nånstans att man kan sova på en madrass i barnets rum till en början, och sen gradvis flytta längre ifrån och sen ut helt. Det kanske funkar, jag vet inte.
Hur som helst... det där med att ge andra råd om barn"uppfostran" är ju snudd på omöjligt när alla är så olika...finns ju inga fel och alla känner ju sina egna barn bäst! Nu har jag iaf berättat hur jag ser på saken så får du välja själv om det är nåt du vill ta till dig ;)
När hon är så rörlig är det nog inte dumt att ha henne i egen säng så hon inte trillar ner, så bara kämpa på! :) Heja heja! (hoppas du inte hatar mig nu efter detta inlägget!)
Jag undrar precis samma sak men har tyvärr inga svar. Vi får hålla tummarna för att nån har några fiffiga tips! :)
hej!
länge sen nu, sorry för det.
tänkte bara säga att (ang få bebis att sova) vi har gett upp allt som har med sova i egen säng att göra... eg. handlade det om att vi dels inte orkade med de låååånga läggningsrutinerna som krävdes varje kväll (över 1h i flera månaders tid) och att vi faktiskt tycker att det e sååå gossigt att ha henne i sängen mellan oss... speciellt nu när vi båda jobbar och är igrån henne hela dagarna.
visst är det lite bökigt de nätter hon sparkas, men det andra mysiga och gossiga väger upp det. just nu iaf.
egentligen har jag inte så mkt tips förutom att jag ställde mig samma frågor du ställer här i bloggen fast i slutet på sommaren, och du la jag henne i vår säng och då somnade hon på två röda och sov bra hela nätterna. problem fixed, for now.
kram!
Jag ger inte vällingen i samband med att lägga sig. Vill inte att vällingen ska bli en tröst/trygghet.
Min tjej får vällingen med oss i soffan sedan borsta tänder och byta blöja. Sen går vi till rummet och jag bara lägger henne i sin spjällsäng. Där får hon ligga och tråka ut sig tills hon somna.
I början fick man ju lägga ner henne några
Gånger, buffa lite o sjunga men detta har varit vår rutin sen hon var 7 mån så nu vid 10 månader så är hon van.
Jag lämnar henne i sängen och går iväg och kommer sen tbx och talar om att jag fortfarande är här. Så hon lär sig att mamma är nära även om inte bredvid mig.
Hon gråter inte när vi lägger henne i sängen och skulle hon gråta hysteriskt tog vi upp henne i början. Eftersom det skulle vara tryggt att sova.
Men som sagt. Hon vande sig genom att vi bara la henne där och bara satt bredvid tills hon bökat klart o somnade. Nu går det fort att somna. Hon bara läggs ner, rullar oftast åt sidan och vips så har hon somnat.
Lycka till!
Skicka en kommentar