Så gjorde vi idag ett nytt försök med vaccineringen. Vi skippade Emla-plåstren den här gången eftersom det blev lite pengarna i sjön förra gången. Det gick bra ändå eftersom vår BVC-tant(kvinna) såg att jag såg blek och nervös ut frågade hon om jag ville att hon skulle be om hjälp av en annan sköterska så de kunde ge sprutorna samtidigt istället. Jag tackade ja. Och förklarade att trots att jag tatuerat mig i nio timmar på revbenen OCH fött barn är det där med att någon sticker sprutor i mitt barn tusen gånger värre. Så de stack henne samtidigt och hon grät. Sedan slutade hon gråta. Och grät lite till. Och slutade. Och en gång till och så var det bra med det. Sen gick vi hem. Just det, vi fick veta att hon är 67,3 cm lång också!
Väl hemma har det varit spridda skurar. Hon var väldigt glad först och för att fjäska lite fick hon smaka på banan för första gången efter lunch-favvon sötpotatis. Vilken sensation! Vilken fröjd för smaklökarna! Hon åt en halv på en gång! Efter det har hon varit ledsen ett par gånger och vi ska vara lite vaksamma för tydligen kan biverkningarna bli värre andra gången om de fått några första gången och Elsa fick ju feber första omgången så det räknar vi väl med nu också.
Hur som helst var hon så tapper, vår lilla gladfis!
Inte alltid glad.
1 kommentar:
nej men älskade lilla elsa. vad duktig du är som tagit spruta. din mamma har förmågan att ta de mest underbara bilderna på dig och även om jag får ont i hjärtat av att du gråter så vet jag att mammis och pappis pussar och tröstar dig så mycket de bara kan.
puss på dig elsa!
Skicka en kommentar