torsdag 13 juni 2013

Gravid, som sagt. Vecka 17 (16+3).

Alltså, hur, HUR kan man bli sugen på spettekaka mitt såhär på kvällskvisten?!

Idag har jag varit och gjort den första glukosbelastningen av två och efter det har jag mått som ett regelrätt rövhål hela dagen. Sockervärdet var toppen, men järnvärdet har sjunkit som en sten på bara en vecka? Varför? Från 132, vilket verkligen är toppen, till 125 som inte är helt kasst men inte lika bra. Barnmorskan tyckte det var skumt och jag likaså, vi har inte ändrat några vanor? Men det känns som att det kanske hänger ihop med den nya huvudvärken som hakat sig fast de senaste dagarna... Ikväll har jag haft en migrän som inte liknar något annat. Måste ringa imorgon och be BM kolla upp mina värden ordentligt innan vi åker.

Jag har skrivit uppsats, jag har slitit som ett djur. Därför har det inte funnits tid till några andra sociala medier än de som finns på min telefon till och från Lund. Har alltså inte läst bloggar och än mindre skrivit några. Men efter mycket tjat och men ;) så ska jag väl försöka ta tag i det här igen. Framförallt för att ha det som en resedagbok nu när vi åker iväg till Kroatien om en(!) vecka, och är borta sju veckor! Men tänk inte på att göra inbrott, grannarna vaktar som hökar! ;)

Just det, det där med graviditeten! Det hänger ju som allt annat ihop med det där lilla faktumet att man inte kan planera något här i livet. Och vi hade inte planerat för något annat än att leva som ofrivilligt barnlösa, det vill säga: Min otroligt snälla bror och hans otroligt snälla fru hade erbjudit sig att betala för nästa IVF-försök som vi hade tänkt ta itu med till hösten. Den här sommaren är vi bjudna till fem bröllop och Elsa har blivit tillräckligt stor för att ha barnvakt så vi tänkte att vi kunde partaja den här sommaren innan vi gav oss in på ett par småbarnsår de luxe till! Hur som helst. Vi höll som allra bäst på att förbereda oss på att ta mod till oss och fråga om de där pengarna... När vi åkte till Växjö för att träffa Martins föräldrar och dessutom träffade vi finfina IVF-bloggvännerna L, D och lill-E! (SÅ KUL!) och jag väntade på mensen. Och väntade. Och väntade. Och jag sa på skämt att det är en lillebror där inne. Och Martin skämtade om att jag var gravid. Men jag drack vin. Och åt rött kött. Och jag nojjade över att mensen skulle komma och jag skulle blöda ner svärpäronens lakan, men... Det kom ingen mens. Så gick dagarna och måndagen den 25 mars (en av mina bästisar fyller år då) så var vi på besök på två olika förskolor som vi funderade på till Elsa, och på vägen till den andra köpte vi (mot all förmodan) ett gravtest. Martin sa: "Du vet vad som kommer hända när vi testat?" och syftade på att mensen skulle komma och jag höll med. Så var vi på den andra förskolan, bestämde oss för den första. Gick hem, jag gick in på den ena toan, Martin på den andra och så testade jag. Helt osentimentalt. Lät testet ligga uppåtvänt och kollade på det hela tiden (har jag aldrig gjort förut) och så började det växa fram en skugga. Jag trodde det var en skugga av en droppe kiss, men så blev det som ett grått streck. Som blev rosa. Som blev... rött?! Mörkrött! Och så ropade jag till Martin: "Du, det ser ut som ett streck här?! Du, jag tror det är positivt?! DU! DET ÄR POSITIVT?!" Och Martin kom springandes, och jag grät och han grät och Elsa undrade vad som stod på? och så skickade jag denna bilden till Kajsa:

Vi har aldrig fått ett starkare test! 

Ja, och så var jag gravid. Och så nojade jag såklart. Över missfall. Över att mitt uteblivna illamående tydde på missfall. Och så gick vi på tidigt VUL och såg en liten hönepöna med tickande hjärta. Otroligt, underbart, fantastiskt! Sedan började jag må dåligt. Dåligt som jag aldrig hade mått förut. Och så blev jag trött, en trötthet som var förlamande. Och så gick vi på KUB-UL och fick se världens sötaste lilla hoppetossa! Fick 1 på 15 000. Och så hoppade Elsa mig på magen, och jag nojade, och så förra veckan fick vi lyssna på världens snabbaste lilla hjärta (157, flicka?). Och så kände jag henom för första gången, och sedan har jag nog inte känt mer, eftersom jag nu liksom då har moderkakan i framvägg. Typiskt. Men nästa vecka ska vi på RUL och det ska bli såååååååå skönt (hoppas jag). 

Men vem. VEM? Hade kunnat tro att detta skulle hända sånt? Det är sådant man hör händer andra men inte oss?! Jodå, Kajsa, hon var säker på att det skulle hända oss hela tiden. men jag bara skrattade och skakade på huvudet med ett "javisst..." Och ni aaaanar inte hur många gånger jag hört att det beror på att vi (jag?) nu slappnat av. Tror dock min avslappning(?) inte har någon större betydelse för Martins fertilitet, hehe. Oh well... 

Två glada päron på bröllop! 

Hoppas ni blir glada för min lilla redogörelse, ni få som ville hänga med. Det känns bra, det känns intimt! Tack! På återseende, då blir det mer om den stundande sjuveckorssemestern! <3)

6 kommentarer:

Cecilia summerar sa...

Aaaaaaaaah! Vilken fantastisk nyhet att trilla in till! Tack för att du ropade in mig! Jag vill ju för allt i världen inte missa denna resa! Jubelgrattis till fina lilla familjen som växer och gror. Sååååååå glad är jag med er!

k. sa...

Men flicka lilla vad du får mig att böla gång på gång - glada tårar dock allihopa, och nu börjar vi denna morgon med en fors från ögonen :].
IH! ♥♥♥

Isabel sa...

Så jävla coolt och häftigt att jag gråter på tåget till jobbet, både av lycka och avund och glädje. Elsa ska få ett syskon! Åh det finaste man kan ge sitt barn ju :)

Puss på er alla tre!

Uma sa...

Det är så underbart kul Linnéa! Blev tårögd när jag läste hur ni kom fram till att du var gravid. KRAM

Moi sa...

Jo jag är glad! Du anar inte hur glad jag är för er skull! Det känns jättefint att sådant händer och jag som inte har en aning om varför ni gjorde första ivf:n tycker att det är fantastiskt oavsett anledning!( och fortfarande en sak som händer andra men aldrig oss)

Och grattis till er igen. Kommer Martin även denna gång att ha slutspelsskägg? Är det annorlunda att vara gravid andra gången?

kram!

Lovisa sa...

Bäääh, sitter också här och lipar som ett as!! Stackars E blir helt rädd hahah..

Hittade din inbjudan nu på bloggen. Den låg bland skräpposten :) Så nu ska här läsas blogg! :)