Partaj.

Igår skickade jag ut Martin på partaj. En kompis band hade releasefest och jag tvingade Martin att representa. Martin ärju kanske inte världens mest sociala katt så han hade nog kunnat nöjasig med att vara hemma och kolla teve. Typ. Men. Det fanns en viktig poäng att göra i detta. Nämligen det att när det inom en inte alltför avlägsen tid (sisådärett halvåt cirka?) blir min tur att gå ut och partaja är det ingen som kan komma och ba: "Men huuuur ska jag klara av att vara hemma med TVÅ barn?!?!?!" För det har jag redan gjort. Flera gånger. Moahahahaha.

Jaja, utekvällen var väl sådär kul enligt Martin. Hemmakvällen var väl sådär kul enligt mig. Lisen sitter nämligen fast i ett av mina två bröst kvällstid och accepterar ICKE att bli nedlagd, ej heller att ligga i famnen och sova utan det finns två alternativ:
1. Amma.
2. Sätta henne i sjalen och hoppas att hon somnar.
Nattetid går det däremot utmärkt att sova bredvid mig i nestet. Men inatt märkte jag att hon sov en längre sammanhängande period om hon fick ligga bredvid mig bara. Men det orkar man ju inte med en längre tid. Att ligga stel i skyddspositionen alltså (som en kanelsnegle runt bebisen) och att oroa sig för över att evt mosa bebis. Så från fem blev det nestet och följaktligen amning varannan timme igen.

Hur som helst.

Elsa mår bra och är en pärla. Som alla andra föräldrar (med sina barn alltså) har jag lagt märke till hennes totala överlägsenhet. Hon är så snäll. Alla andra barn är monster. Monster som tar saker ifrån henne. Monster som puttar henne. Monster som skriker på henne när hon ska ge dem något för att de tror att hon ska ta den grejen. Suck. Jag får ont i hjärtat när jag tänker på att hon ska tvingas lära sig vara ett monster också för att klara sig i den här hårda kalla världen. Buhu.

Idag har hon lärt sig två låtar. Blinka lilla stjärna och Bä bä vita lamm. Det låter ju inte mycket för världen kanske men eftersom de är så jävla båååååring så är det ju inget man sjunger hemma direkt, men alla andra dagiskids (hennes kompisar) kan ju dem pga dagis så då kan väl inte vi vara sämre. Det är ju för jevvla gölligt när hon sjunger men hennes tonsäkerhet är... tvivelaktig. Martin säger att det är som när jag visslar.