Nu är vi hos min bror och eftersom vädret har varit bajsigt har vi inte gjort mycket annat än att hänga med familjen, vilket visserligen är fint men det hade ju varit ännu finare att hänga med dom på stranden. Jag är bra badsugen ("Du ja! Ja, det kan jag väl tro!" som min farmor Elsa sa.) men jag tror inte jag hinner med något dopp den här gången, trots att vi bor bara hundra meter från stranden.
Imorgon ska vi träffas min gamla gymnasiebästis som är hemma på besök från Irland, det ska bli fint! Och så blir det mer mammapappafarmor-häng innan vi åker hem till Crime City igen.
Samtidigt som regnet vräker ner och vinden river tag i huset här får vi rapporter från svärisarna och ett nästan 40-gradigt Poljica. Man både grämer sig över att inte vara där och är lättad över att vi inte tog dit Elsa på samma gång. Men det här var tamejtusan den sista chansen "Den svenska sommaren" fick från mig. Aldrig mer. Hädanefter blir det Kroatien. Där vet man vad man får. Sol sol sol.
1 kommentar:
Ja, jag börjar tro att jag är relativt ensam om att än så länge vara nöjd med den här sommaren. Den är inte alltför varm, alltså passar den mig utmärkt (ingen berättade att det är en kamin man bär runt i magen!) nu. Fast det hade ju inte skadat med mer sol så att folk runtomkring kunde deppa lite mindre. ;-)
Skicka en kommentar