Nu kallar vi henne oftast Grisen, Gurkan, Grynet och Älskling såklart. Men älskling är så självklart att det gills nästan inte. Likaså hjärtat och lilla hjärtat. Men Marsipangrisen går i en klass för sig. Och Snutten/snuttan, Prutten/pruttan. Martins nya är att det är jag som är Gurkan och hon är Cornichonen. Jag är Tomaten och hon är körsbärstomaten. Jag är Majsen och hon Minimajsen. Jag kallar henne ofta för Älska. Eller ElsKa. Och så säger vi att vi Älsakar henne. Eller ElsaKar.
Här är en bild jag tog idag när jag och Elsa skulle vila. Den är så en på miljonen att man lyckats fånga ett sånt ögonblick på bild att jag nu publicerat den överallt jag kan komma på och dessutom har skickat den till alla jag känner. Typ. Ni förstår ju själva, här kommer ett annat smeknamn, nämligen Solskenet:
Uppdatering: ELSA SA PRECIS "BOO" KLART OCH TYDLIGT EFTER MARTIN!!! WAAAA! SÅ JÄVLA HÄFTIGT!!! MAN LIKSOM HÖRDE HENNES RÖST!!! Shit pommes så häftigt! Ett långt och klart och tydligt "boooo"! Han hade suttit i en kvart med sitt booo:ande och sen bara kom det! Jag rös i hela kroppen! Så jävla, jävla häftigt. Martins teori är att det är som att lära ut till en med damp, att det liksom är för många intryck så det blir svårt att koncentrera sig på vad det är man ska göra. Men med en jäkligt envis och tålmodig pappa går det tydligen att lära även de allra minsta barnen att ljuda!
5 kommentarer:
SötElsa och FinLinnea,
Underbart foto! Verkligen en på miljonen.
Här har vi problem och få bra foton. Elis pratar och skrattar, men så fort Ajfånen eller kameran åker fram så får han en allvarlig min och blick.
Vad är hemligheten till fantastiska foton?
Kram och kärlek till er, fina människor
Haha, jag har ingen aning! Elsa blir i vanliga fall också helt perplex så fort en kamera eller telefon kommer fram! Jag vet inte vad som hände här, kanske en ny insikt om att kameror inte är farliga? ;)
hej båtsman och besättning :)
visst är dregglisarna fina, köpte dem av en tjej som syr själv och skriver en IVF-blogg.
Elvies ögon är grå-blå än så länge och har varit det hela tiden... frågan är om de kommer bli bruna, borde ha börjat visa sig isf tycker man.
Angående min uppsats så blir det bara mer och mer intressant ju mer man fördjupar sig i läs- och skrivforskningen och alla dessa läs- och skrivteorier som florerar. Vad är det "rätta" sättet liksom?
Om ett barn redan kan läsa och skriva innan de börjar skolan (vilket många kan, iaf någorlunda) så introducerar man arbetssättet (att skriva med datorer) men "uppgifterna" är ju så klart mer avancerade än vad de är för de som inte alls kan skriva och behöver lära sig grafem och fonemen först. Det hör tyvärr till ovanligheten att treåringar kan läsa helt och hållet. Många barn har knäckt "avkodningen" vid 5-6års ålder men läsförståelsen (att faktiskt förstå vad man läser och kunna reflektera kring det lästa) brukar inte ha infunnit sig.
Det är som sagt en hel massa som finns forskat och skrivet kring läs- och skrivinlärning och jag finner det skitintressant. Hoppas jag tycker det när jag väl får komma ut och arbeta med elever på riktigt också.
Kram och trevlig helg från soliga sjöstan! /Isabel
Haha sötgulle som snackar ;) jag var tvungen att läsa om vad som skiljer sig från vanligt "bebisbeteende" då jag inte fatta uppståndelsen och vad jag förstod så är det inte vanligt innan 4 mån ålder. Tidiga fröken :)
Jag kommer aldrig glömma Vildas första gapskratt, det var som musik för mina öron :) nu är ju inte framstegen lika tydliga så man försöker komma ihåg babytiden så bra som möjligt :)
Underbar bild på er :D och vilka söta smeknamn hon OCH du har. Vi kallar oftast Vilda för "Fisen" :P har ingen aning om varför haha.
Jättefin bild på er! Vi har oxå svårt att få lillkillen att le när kameran/mobilen kommer fram. SUCK!
Skicka en kommentar