2011-12-31 - 2850 g - 50 cm - 33 cm huvudomfång
2012-01-02 - 2800 g
2012-01-10 - 3210 g
2012-01-17 - 3680 g 36,5 cm huvudomfång
2012-01-25 - 4060 g - 55 cm - 37 cm huvudomfång
2012-02-14 - 4800 g - 57 cm - 38,5 cm huvudomfång
2012-03-06 - 5480 g - 60 cm - 40 cm huvudomfång
2012-03-23 - 5840 g - 61 cm - 40,5 cm huvudomfång
Hmm, som ni ser hade hon inte vuxit särskilt mycket varken på längden eller huvudet och först mätte hon huvudet till 40 cm, det vill säga samma mått som gången innan. Då såg hon väl paniken i mina ögon för då sa hon att vi kunde mäta igen och så gjorde hon det och la på en halv centimeter för att vara snäll. Nej, jag mätte själv sen när vi kommit hem och det är 40,5 cm. Och så tänker jag att hon kanske mätte för generöst förra gången? Jaja, och så har Elsa en bula i huvudet och ni kan ju bara föreställa er vilka hemska tankar som far i huvudet men den tyckte hon (vår barnsjuksköterska fyi) inte kändes farlig. Nåväl, vi fick en läkartid för att "titta på" Elsas snarkningar också så jag får väl ta upp huvudbryna (hö hö) då.
ORON det innebär att vara förälder alltså.
Jaja, sen var det dags för vaccinet. Två sprutor som togs i två omgångar. Jag fällde en tår i förebyggande syfte och följande tårar fälldes av Elsa allena. Fy fan. Jag har inga problem med nålar och sprutor och sådant men jag kunde inte titta på när hon stack Elsa, jag kunde bara titta på Elsas panikslagna ansikte. The horror. (Jag förstår att jag inte direkt hjälper er som har det här framför er.) Sedan spenderade Elsa en stund gråtandes innan hon gick med på att käka. När vi kom hem gick det OK men klockan fem började hon gråta och grät konstant när vi inte "gung-bar" (ni vet) henne i fyra timmar tills hon äntligen somnade för kvällen. Synd det på det som kan ha varit hennes gladaste morgon någonsin.
Provade lite olika outfits eftersom hon skulle vara svalt klädd.
Som ni ser har blomdressen blivit lite för liten nu. Eller Elsa lite för stor.
Den vitblårandiga Pop-bodyn är Martins favvo så den fick hon ta på sig innan han kom hem.
När vi gick och la oss hade hon fått feber. 38,6 i feberpremiär så hon fick lite Alvedon och vi klädde av henne och baddade med fuktiga tvättlappar. Elsa vaknade såklart av behandlingen och var sitt allra mest strålande jag. Inte ens när hon har feber är hon sur, ungen. Och inte ens när hon är sjuk håller hon oss vakna, det är vi som håller henne vaken!
Efter två timmar hade febern sjunkit igen och de ömma föräldrarna kunde slappna av. Sedan vaknade vi klockan nollsex och gav mer Alvedon och sedan vid tio och då var det lite molnigt på Elsas himmel innan hon blev sitt vanliga glada jag.
På pappas bröst. Det är bannemig inte lätt att bli vaccinerad ska ni veta!
Nu ägnar vi oss åt det vi gillar allra bäst, nämligen att ligga i sängen hur länge som helst, dricka kaffe och fippla med mobilerna samt ha en sovande älskad unge mellan oss och inatt blir det sommartid! Jomen. Man ska ha det bra!
4 kommentarer:
Jomen visst va, jag var redan nervös över vaccinet och blev inte precis mindre lugn nu ;].. Samtidigt så känns det ju bra att Elsa ändå blwv glad sen [hopp].
För övrigt e hon ju så FIN eran solstråle!!
<3 <3 <3
Skönt att det inte blev värre än så :) Jag tycker det är skitskönt att när dom är över 1 ½ händer inte vaccineringen så ofta för jag har också svårt att se Vilda få sprutor. På mig själv skulle jag inte kunna bry mig mindre :P
Kraam <3
Jag har nu tillsammans med M kikat igenom era filmer och bilder och allt på Elsa! ni pratar ju inte skånska ens!!
M undrar lite om han kommer att vara bra på bebisprat men jag säger att han inte ens kommer att märka när han gör't.
Mein Got så gulligt med boo. Nu har jag börjat längta på riktigt!!
Moi: Haha, nä, det beror på att jag kommer från Halland och Martin från Småland. Vi undrar lite vad Elsa kommer prata, vi har ju många icke-skånsktalande vänner men även många skåningar såklart... Ska bli spännande! Och angående bebisspråk, haha, jag sa till Martin innan Elsa föddes att han absolut inte fick prata bebisspråk med henne. Sen när hon föddes och märkte att hon blev jätteglad när man gör det började jag med. Kändes lite konstigt först men... O varför inte egentligen, det är ju inte som att hon inte kommer lära sig tala ordentligt! ;) Härligt att längta, nu är det inte långt kvar!
Lina: Nä, ge mig nio timmars gaddning på revbenen, men stick för bövelen inte min unge! ;) Kraaaam! <3
Kajsa: Fålåt! :/ Men det har gått jättebra, hon fick 38,0 grader sen men nu är hon helt feberfri. <3<3
Skicka en kommentar