Egentid.

Elsa har haft en utvecklingsperiod. Något som tydligen föregås av kinkighet och tannagnisslan (om de hade kunnat) och vi har ojat och vojat oss och undrat vaaaaad det är som varit fel. Våran superglada bebis började nämligen helt plötsligt gråta, till synes helt utan anledning och från att ha varit ett litet babbelmonster gick hon till att tyst betrakta och inte säga ett knyst. Men så i förrgår kom hon tillbaka! Vår lilla solstråle avslutade kvällen i fredags med att ha en lång konversation med mig och somnade sedan nöjt i min famn. Gårdagen fortsatte i samma soliga humör och hon var vaken hela(!) dagen! Jag trodde såklart att hon därför skulle avsluta gårdagkvällen med övertrötthet och kinkighet utan dess like, men hon var vaken, babblade och pratade (alltså svarsjoller, hon pratar - man svarar - hon pratar - man svarar osv, sjukt häftigt!) och bjöd på sitt allra första skratt som var längre än två ha ha! Underbart! Sedan somnade hon vid elva och sov sju timmar i sträck! Tills jag väckte henne för "en bit" mat! Och efter en liten sovstund till har hon bjudit på solskenskvitter hela morgonen:

Har jag sagt att vi är bortskämda med världens bästa bebis? 

Hur det nu var så när Elsa var kinkig kände jag för första gången att "nä, nu är det nog snart dags för mig att gå ut och ta en öl med brudarna". Komma ifrån lite och ha lite egentid. Så jag värmde upp lite smått med att ägna mig åt en av mina favorithobbys - att bada! Badkar, den här gången. Ett bad varmt så jag nästan skållades (för det vågade jag inte ta med Elsa i magen) och ett glansigt magasin - LOVELY! Efter lite mer än en timme fick jag dåligt samvete och gick upp, men jag hade lätt kunnat ligga där och läsa tidningen från pärm till pärm!

[Och här hade jag tänkt lägga in en lökig bild på mig när jag badade med Elsa i magen, men nä, det blir inga lökiga nude pictures av mig alltså va.]

Nästa "egentidsprojekt" blir till att börja träna. Jag har nämligen råkat få syn på min nakna uppenbarelse i en spegel och det var ingen trevlig syn ska jag be att få tala om! Herreminjestanesje - jag har bristningar ovanför knäna! Hallå! Kan man ens HA DET?! Och så frågade jag Martin varför han inte sagt något och han försökte i alla välmening med att det väl inte gjorde någonting? Precis som när han varje kväll smörjde in stormagen med olja för att jag inte skulle få bristningar, utan att tala om att jag redan hade bristningar på hela underdelen av magen som jag inte kunde se! Halleda... Och för övrigt så hänger allt som tidigare varit uppspänt med vatten. Det ser för jävligt ut. Så imorgon är det jag som knatar bort till Friskis och kollar upp träning.

För övrigt har helgen förflutit i ett stilla mak. Vi har haft folk här och vi har varit hos kompisar. Idag ska vi kanske åka till min bror med familj i Staffanstorp för mamma och pappa kommer ner, men vi har lyckats bli förkylda hela bunten så jag vet inte hur det blir med det jag...

Sådan far, sådan dotter!