Ett kärt besvär.

Efter en lång och sömnlös natt gav jag upp och gick upp klockan sju. Det har inte hänt sedan... ja, jag minns inte när. Troligtvis något barnmorskemöte innan jul. Nåväl. Detta beror på att Elsa legat och stånkat och stönat och krystat som jag gjorde när det var dags att trycka ut na. Ibland kommer det ett skrik men mest är det grymt och stånk och stön. Vad gör man liksom när man har ett barn som sover, men som låter som en hel karl när hon sover?! Detta tidiga uppstigande innebär får också en del konsekvenser:

1. Vi måste verkligen gå upp nu och göra saker för om vi går och lägger oss nu måste vi gå upp sen igen och då blir inget gjort istället. Så det är lika bra att bara gilla läget och diska, duscha, gå och handla och senkanskeommanhartur få sova ett par timmar.

Ja, det var väl ungefär den konsekvensen. Och nu ligger upphovet till de nattliga besvären och tar igen sig här bredvid. Såklart. Hon har ju inte heller sovit särskilt gott.

På dåligt humör redan igår. (Elsa alltså...) Klicka för att förstora och se den otrevliga gesten.

Igår var vi förresten på föräldragrupp. Det var väldigt trevligt tycker jag. Bra grej. Elsa var yngst i gruppen och det är väl en grej hon lär få vänja sig vid... Trevligt folk var det i alla fall och nästa gång ska vi få lära oss spädbarnsmassage - kul! 

När det var slut stod vi utanför Folkets Park och pratade med Sofia om att man inte vågar gå genom parken när det är mörkt och när vi kom hem kunde vi läsa detta. Sjukt obehagligt, tråkigt och ledsamt. Att det hände samma tid som vi pratade om det dessutom! Stackars Malmö.