Om Martin som pappa.

På tal om en artikel som Ruht länkade.

Åh, vad jag älskar dom!

Martin är den absolut snällaste människan jag vet. Ofta för snäll för sitt eget bästa. Som pappa är han väldigt försiktig och mjuk. Han är otroligt engagerad (som om man nuförtiden ens ska behöva skriva det eller använda det ordet. Vadå "engagerad"? Som om han inte naturligt är lika stor del i hennes liv som jag?) Han oroar sig för det mesta. Han bär Elsa, vyssjar henne, masserar hennes mage, pratar med henne, håller handen tryggt på henne när hon ska sova, vaggar henne om natten, sjunger tramsiga blöjsånger för henne, han tröstar när hon gråter otröstligt, ger henne tusentals pussar och berättar för henne en miljon gånger om dagen hur mycket han älskar henne. Jag skulle inte kunna drömma om en bättre pappa till mitt barn.