Vilken kvinna! Vilket hjärta! Vilken hjälte!
Som motvikt till det sugiga bemötande vi fick på barnsjukhuset har Martin nu pratat med en underbar och engagerad kvinna vid namn Ann från och till i ungefär två timmar. Hon har bett att få återkomma och ringt sjukhusen både i Kristianstad och i Malmö och sedan ringt upp Martin igen. Vi oroar oss nämligen för andningen eftersom hon har blivit så himla slemmig i halsen. Det bästa rådet vi fick var dock Nezeril! Det kommer ju lösa upp alltihop! Varför tipsade de inte om det på barnsjukhuset?! Även om de inte tycker att man ska använda sånt för mycket (det tycker inte vi heller) så bör man nog göra det när läget är så här pass "akut". Eller hur? Inatt ska vi sova i sjok och turas om att vaka, det tyckte även Ann var en bra idé. Jobbigt, men det är väl så det är att vara förälder antar jag!
Bjuckar på en film från tidigare ikväll när Elsa la undan sjukdomen för en stund och visade sig från sin allra soligaste sida:
4 kommentarer:
Haha så jädrans söt liten tjej! Häääärligt! <3
Och hejja Ann på 1177!
Sötnosen Elsa, så glad trots sjukdom...Söööt!!!
Och Martin, så fint han pratar om lilla Elsa...Fiiin!!!
<3
S Å ! söt man kan va!!! äta upp! =)
Ush vad jobbigt att behöva vara sådär orolig :S Hoppas hon kryar snart!! Hon är ju söt som få!!!
Skicka en kommentar