Det där med sånger.

På tal om det där med sånger så finns det ju en hel arsenal med sånger som vi sjunger för Elsa.

När jag var gravid började vi redan från den dagen vi läste att fostret kunde höra i magen att sjunga en vaggvisa för magen och vi har sjungit samma vaggvisa varje kväll sen den kvällen. Den enda vaggvisan vi kunde enas om var Sov du lilla videung för den var inte för sorglig (Martin tycker att alla vaggvisor är sorgliga) och inte för lång utan en helt lagom vaggvisa. Dessutom passar den ju så bra med texten nu såhär på vintern. Varje kväll säger vi alltså vår lilla godnattramsa och sedan sjunger vi Sov du lilla videung och ungen slocknar som vore det magi. För det mesta. Men faktiskt så fungerar det riktigt, riktigt bra. Jag tror vi gjorde rätt från början just på den punkten.

Sov du lilla videung,
än så är det vinter
Än så sova björk och ljung,
ros och hyacinter
Än så är det långt till vår,
innan knopp i blomning står
Sov du lilla vide,
än så är det vinter

Min absoluta favorit vad gäller vaggvisor är alldeles för lång för att sjunga varje kväll, men jag kan tänka mig att det kommer att bli en hel del av den här framöver när det tar längre tid att somna. Den här sjöng min mamma för mig när jag var liten (vill dock reservera mig för att den inte riktigt stämmer överens med mina politiska preferenser, alls. Googlar man den hittar man dessutom ett blogginlägg som redan behandlar vidrigheten med den här texten, men skit i det, vi får prata om det helt enkelt, here goes):


I kungens granna slott stora stora stora kök
det finns en liten liten liten piga
hon alltid har så brott för där är så mycket stök
och jämt ska hon för alla vackert niga
och bannor utav alla hon måsta ta emot
och jämt är lilla näsan så rysligt svart av sot
och tidigast av alla hon stiger ur sin säng
och sén går hela dagen lång uti ett enda fläng

För först ska kungens krona hon göra riktigt fin
hon gnider den med putset "blanka lätta"
och sén på huvudknoppen av drottning Sura-min
ska lockperuken riktigt rätt hon sätta
och sén går hon och väcker prinsessan Ädelknopp
och tittar noga efter att snällt hon stiger opp
och sedan under dagen hon har ett fasligt sjå
att lära allra allra minsta lilla prinsen gå

Och hon ska sopa trappan och hon ska skura golv
och hon ska bära slask och ved och vatten
hon kommer ej i säng förren klockan slagit tolv 
och då så får hon ligga bredvid katten
Men hon är aldrig ledsen fast det är mycket knog
hur än det går i livet så klarar hon sig nog
för se hon går och sjunger så glatt vad hon än gör
ty kungens lilla piga har ett strålande humör


Sedan sjunger vi såklart klassiker som Trollmor, Vem kan segla och jag försöker mig ibland på visan om den blåa ballogen och även Klockor små, som mamma också sjöng när jag var liten, men de kommer jag tyvärr inte ihåg hur de går även fast mamma uppdaterar mig då och då. Dessutom sjunger jag ibland Vargsången (Ronja, ni vet) och Evert Taubes Nocturne, för att den är så vacker (sjöng den precis för lillan här bredvid, hon slocknade på sista strofen): 


Sov på min arm! Natten gömmer
under sin vinge din blossande kind.
Lycklig och varm snart du drömmer
flyr mig i drömmen som våg flyr vind.

Fångas igen. Flämtar. Strider.
Vill inte. Vill. Och blir åter kysst.
Slumra min vän! Natten skrider.
Kärleken vaktar dig ömt och tyst.

Sov på min arm! Månens skära
lyftes ur lundarnas skugga skyggt
och på din barm o min kära
täljer dess återglans timmarnas flykt.

Helig den frid hjärtat hyser
mitt i den virvlande blodströmmens larm!
Slut är din strid. Månen lyser.
Vårnattsvind svalkar dig. 


Igår sjöng vi och dansade dessutom till Sjösala vals och Dansen går på svinsta skär. Det var hits eligt Elsa I tell you! Och så har vi ju den här godbiten (eller var det mamman som gillade den?):