Formsvacka.

Nej, det är inte bara guld och gröna skogar här hemma, även om man kan tro det. Idag har jag och Elsa haft en tillfällig formsvacka. Ingenting har dugit åt lilldamen och jag skyller det på de annalkande tänderna. Inte ens bärsjalen utan det har varit idel gnäll tills hon somnat. Pust och stön och stånk. Så när hela förmiddagen gått och jag kom på att jag glömt/inte hunnit käka frukost och hade blivit akuthungrig och skulle sätta mig ner för att hetsäta cornflakes så var dom slut. Och brödet också. Så jag fick koka gröt. Kul. NOT. Sen när jag äntligen hade klätt på både bebis och mig själv och hon var alldeles för trött för att somna så tänkte jag ta till ett säkert kort - promenad. Men jag velade mellan sjal och vagn för länge så Elsa skrek i högan sky och jag valde efter mycket om och men vagn för då kan jag gå längre och så kommer vi äntligen utanför dörren och så funkar inte hissjäveln! Vid det här laget höll jag på att bryta ihop men höll ihop för Elsas skull och gick in och bytte till sjal. Efter det skickade jag två sms till Martin om att jag sa upp mig och att han kunde hälsa sina kollegor att på måndag stannar han hemma och jag kommer istället. Sedan ringde jag mitt jobb och sa att jag vill börja jobba igen och under samtalet kom jag på att det kan jag ju inte alls göra för
1. Jag har inte pratat med Martin om det och
2. Jag kan ju inte börja jobba så länge ammar.
Så det var ju ingen bra idé alls sa jag och så sa jag tack för mig och att jag återkommer till sommaren/hösten. Haha! Efter det hade jag och Elsa en trevlig pratstund på golvet. Hon i babysittern och jag sittandes bredvid med en kopp kaffe. Det var kul och jag fick henne att skratta tills jag blev avbruten av en Tradera-auktion på mobilen och hennes humör växlade på en sekund och hennes ögon blev svarta och hon skällde ut mig rakt upp och ner. Jag skojar inte, hon stirrade mig i ögonen, knöt nävarna och skrek flera höga skrik. Herrejestanes, jag blev nästan lite rädd, bruden har ett sjujäkla humör, så då var det bara i med henne i sjalen och här sover hon nu. I helgen skulle vi egentligen åkt till Växjö och Elsas farmor och farfar men det var banarbete så det skulle ta fyra timmar och hälften med buss. Nejtack, sa vi till det. Trist tycker jag så nu vet jag inte vad vi ska göra istället, förmodligen njuta av familjelivet i hemmets lugna vrå.

Såhär purken kan man se ut på morgonkvisten när inget annat duger

än att sitta framåtvänd i mammas knä framför datorn och titta på

Alfons Åberg på Svtplay.