Så lätt så lätt.

Idag gick jag och Elsa till bibblan för att låna ett par böcker jag bokat. Eftersom jag är allergisk mot allt vad metoder heter så lånade jag Lars H Gustafssons Växa - inte lyda. Han är barnläkare och jag tycker att han verkar vara en sympatisk sådan. Boken handlar väl i det stora hela om hur uppfostran är ett ömsesidigt samspel mellan vuxna och barn och att man lär av varandra. Ungefär så. Nu undrar jag bara hur man som förälder ska ha tid att överhuvudtaget läsa böcker? Man får ju inte lov att läsa biblioteksböcker i badet...

Jag lånade också en bok som jag länge velat köpa men som jag tycker är ganska dyr och därför passade på att låna istället. Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 - om genusfällor och genuskrux i vardagen av Kristina Henkel och Marie Tomicic. När jag berättade detta för någon i vår direkta närhet sa denna någon att "bara ni inte börjar kalla Elsa för hen!"

Suck.

Då tar vi det en gång till:

"Hen" är ett könsneutralt pronomen som man kan använda (om man vill) om man inte vet vilket kön någon som man talar eller skriver om, exempelvis. Man kan även använda hen i skrivelser när man talar om personer vars kön är obestämt, okänt eller ointressant, istället för att skriva "hon eller han". Man måste inte, men man kan. I sverige finns två kön, hon och han, men det finns också ett antal olika tillfällen då man inte vet vilket kön någon har och därför kan det vara användbart med ett könsneutralt pronomen i vissa situationer. Jag har bytt blöja på Elsa alldeles för många gånger för att gå miste om vilket kön hon tillhör.

Tillåt mig måla upp ett mycket enkelt exempel då "hen" kan vara användbart:

Jag och Elsa går på stan och träffar på en okänd människa som uppmärksammar Elsa. Elsa har exempelvis de här kläderna på sig, som hon hade idag:

Konversationen lyder som följer:
- Åh, vilket gulligt barn. Vad heter hen?
- Hon heter Elsa! Svarar jag.

Simple as that.

Slutdiskuterat.

Nämnde jag förresten någon gång om att jag skrev ett tre A4-sidor långt klagobrev angående det dåliga bemötandet vi fick på barnmedicinska kliniken? Förutom att chefen för kliniken ringde upp och bad så hemskt mycket om ursäkt och sa att hon skulle ha enskilda samtal med de berörda samt gruppsamtal om bemötande, hee hee, så fick jag igår mail från den biträdande chefen. Han såg mycket allvarligt på detta och bjöd in oss till diskussion. Jag vet ännu inte om jag har någon lust att komma och diskutera det där. Vi har lagt det bakom oss, kan man säga. Men jag tycker det är roligt. Jag är bäst på sakliga men skarpa klagobrev formulerade på min allra bästa översittarakademiska, så säg till om ni behöver hjälp med något! (Tror det kallas"Rättshaverist".) Hoho!

Like a boss. 

Om någon undrar varför alla bilder är så tråkiga och oredigerade nu så beror det på att min bästa kamera-app nu tackat för sig. den processar i nuläget sju bilder. Teknik alltså...